Tips och tankar kring böcker, läsning, musik och film från Karlskronas bibliotek



onsdag 15 februari 2017

De behövande av Helena von Zweigbergk

Helena von Zweigbergks nya bok "De behövande" är en kortroman på bara 108 sidor, men det är ändå ett tätt och intensivt relationsdrama mellan mor och dotter, Birgitta och Louise. Birgitta är pensionerad sedan tre år, eller som hon själv säger - "sammanhangslös". Louise är mitt i yrkeslivet och småbarnsåren.

Vi får växelvis följa de båda kvinnornas tankar, och redan i bokens första scen märker läsaren att det är något som skaver mellan mor och dotter. Louise och hennes lille son är på besök hos Birgitta. Det som sägs mellan dem är bara vardagliga fraser, men varje ord är laddat med betydelse och undermeningar.

Mycket handlar om Louise och hennes brors uppväxt, om tiden efter att deras pappa lämnade familjen. Louise är mån om att behålla den positiva bilden av fadern, hon klandrar modern för att hon smutskastar honom, och för hur livet blev efter att pappan försvann. Birgitta tycker inte att Louise förstår hur tufft det var för henne som ensam mamma och hur mycket hon offrade för sina barn.

Louise känner ett behov av att hela tiden bevisa att hon duger inför sin mamma, att inte vara beroende av hennes hjälp. För Birgitta känns det som om hon ständigt blir kritiserad och bortstött. Till slut blir det några få ord från Louise som bryter tystnaden: "Jag stötte ihop med Tom förra veckan". En person ur det förflutna som både Birgitta och Louise hade en nära relation till, tvingar dem till slut att tala ut med varandra.

"De behövande" är en snabbläst bok som ändå lyckas gripa över så mycket på så få sidor. Den tydliggör komplexiteten i samspelet mellan två människor, där ett samtal kan pågå på ytan, medan ett helt annat pågår i deras tankar, och båda är medvetna om det. Det blir som en pardans där båda är ständigt medvetna om hur de ska röra sig för att inte stöta ihop, vilka tår de kan trampa på och vilka de ska undvika...

/Åsa

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar