Svarta idéer av Franquin

Det eminenta förlaget Cobolt inriktar sig främst på storsäljande fransk-belgiska serieböcker som de översätter och ger ut i unikt fina utgåvor med tydlig kärlek till seriekonsten. Många av dessa verk är ovärderliga klassiker i seriehistorien och att dessa berättelser nu presenteras för svensk publik är väldigt välkommet. Nu har turen kommit till en betydelsefull bok av André Franquin, en av Belgiens mest älskade serieskapare, som skapat oförglömliga karaktärer både för barn, som exempelvis Marsupilami, och för vuxna, som Gaston. Jag växte upp med en stor kärlek till fransk-belgiska serier och upptäckte Franquin genom seriealbumen om Spirou och Gaston, och jag har alltid varit full av beundran inför hans charmiga sätt att teckna, hans fantasirika berättande och hans oefterhärmliga humor, som ofta fick mig att skratta högt.

Tillsammans med Moebius, Francois Bourgeon och Christin och Mézières, vars verk har eller kommer snart att publiceras av Cobolt, är Franquin en av de största franskspråkiga serieskaparna. Franquin var en av de främsta inom Marcinelle-skolan, som i motsats till ligne claire-stilens livlösa, schematiska tydlighet lade tonvikten på livlig expressiv rörelse. Det finns en säregen explosivitet i Franquins bilder och i hans berättande kan man ana en stark vilja att vilja skaka om läsaren.

I den här boken kommer Franquins mer satiriska sida fram. Fröet till Svarta idéer såddes i slutet av 1970-talet då Franquin ville få utlopp för lite mer vuxna idéer än vad hans unga, enormt stora, publik var van vid. Från 1977 till 1983 skapade Franquin nästintill ohämmat 65 ocensurerade samhällskritiska episoder som finns samlade i denna volym. Franquin tar sig an bland annat militarism, dehumanisering, miljöförstöring, teknikdyrkan och alienation, allt tecknat med karikatyrisk stil som balanserar det spontant kaotiska med det omsorgsfullt uttrycksfulla. Titeln på boken syftar inte bara på dessa seriers svarta humor, mer vågad än tidigare, utan anspelar även på den mörka delen av människans natur som Franquin blottlägger och på att dessa serier helt och hållet är tecknade med svart tuschpenna. Det är en träffande, om än ofta sorglig, bild av den moderna människan man får av denna bok, sprängfylld av idéer som både manar till eftertanke och lockar fram förlösande skratt!

/Johan