Tips och tankar kring böcker, läsning, musik och film från Karlskronas bibliotek



torsdag 14 september 2017

Crossroads of Canopy av Thoraiya Dyer



Genren fantasy återanvänder ofta gamla idéer. Allra oftast är det en Tolkien-inspirerad värld vi får träda in i eller, som i George R.R. Martins och Joe Abercrombies böcker, en värld inspirerad av medeltida historiska händelser och folktro. Därför är det välkommet med fantasy-romaner som vågar skapa en helt ny värld, vilket ger författare möjligheten att utforska andra idéer än de vi är vana vid att ta del av. Detta är en sådan roman.

Världen Thoraiya Dyer öppnar upp för oss är en regnskogsvärld vars gigantiska träd skulle få våra högsta skyskrapor att te sig små som sandslott. Träden, över tusen meter höga, över tvåhundra meter i diameter, stora nog att rymma hela städer, innehar samhällsskikt där de med störst makt bor högst upp. I denna fantasieggande värld följer vi Unar, en sextonårig tjej som drömmer om att bli livvakt till en reinkarnation av en gudinna. Liksom Jon Snow i första boken av Sagan om is och eld, ser hon det som sitt öde att uppnå sin dröm, men utför en moralisk handling som hindrar henne att nå dit, och hamnar bland de utstötta och marginaliserade.

Vi får veta att Unar tidigare flytt då hennes föräldrar skulle sälja henne som slav. När hon nu följer sitt samvete och hjälper slavar blir hon tvungen att lämna sitt nya hem och sin dröm. Hon hamnar långt ner i den vertikala världen, och får där veta hemligheter som ändrar hennes syn på sig själv, kunskap som hotar hennes världs samhällsordning. Hennes resa präglas av hennes passion att uträtta stordåd och hennes dröm att finna den reinkarnerade gudinnan och kunna återvända hem i triumf.

Boken är fylld av kärlek till regnskogens magi och hemlighetsfullhet. Bara en bråkdel av allt levande i vår världs regnskogar har upptäckts och i den till synes outtömliga artrikedomen har vi redan gått miste om många av skogens hemligheter som för alltid försvunnit. Dyer har hämtat inspiration från den ännu bevarade regnskogen i sina hemtrakters New South Wales. Fantasy i skogsmiljö har gjorts förut, men en värld i regnskogsmiljö, där människor förhållandevis är mindre än insekter, deras civilisation bräcklig som en termitkoloni – detta är något väldigt originellt och oändligt spännande. Jag är full av förväntan inför nästa del i den här planerade trilogin!

/Johan

tisdag 12 september 2017

Den blå poetens kärlek av Lone Theils

En ovanligt vacker titel har danska Lone Theils andra deckare om journalisten Nora Sand. Hon är korrespondent i London åt den danska tidningen Globalt. Den första boken om Nora var Flickorna på Englandsbåten, läs här vad jag skrev om den.

Även denna bok utspelar sig både i Köpenhamn och London. En nobelprisbelönad poet flyr från Iran och söker asyl i Danmark. Nora får i uppdrag att försöka få en exklusiv intervju med Manesh Ishmael. Han ställer dock ett villkor för intervjun, att Nora hjälper honom att hitta hans fru Amina, som försvann under flykten. Hon borde ha kommit fram till London där paret skulle återförenas, men hon är spårlöst borta. Samtidigt vill Noras chef att hon ska göra ett porträtt av en framgångsrik företagare inom läkemedelsbranschen i England, med dansk bakgrund. När Nora börjar gräva i hans affärer hittar hon en del konstigheter, och kanske också en koppling till vad som hänt Amina...

Privat blir Noras liv riktigt rörigt. I förra boken återsåg hon ju Andreas, en bekantskap från ungdomen, som nu är polis vid Scotland Yard, och de blev till slut ett par. Nu hör Andreas exflickvän av sig och berättar att hon är gravid - och det är Andreas som är fadern. Det blir många turer mellan London, där både Nora och Andreas är stationerade, och Köpenhamn där Manesh sitter hjälplös på en flyktingförläggning och väntar på nyheter om sin hustru.

Precis som förra boken är också denna välskriven och spännande!

/Åsa

torsdag 7 september 2017

I en mörk mörk skog av Ruth Ware

Nora är deckarförfattare, och lever ett ganska tillbakadraget och inrutat liv i sin lilla lägenhet i utkanten av London. En dag får hon ett mail med inbjudan till en möhippa. Den blivande bruden, Clare, är en gammal klasskamrat som hon inte träffat på tio år. Nora är tveksam till att delta, eftersom hon inte har blivit bjuden till bröllopet, men väninnan som ordnar möhippan skriver att Clare skulle bli så glad om hon kom.

Nora åker med en annan före detta klasskamrat ut till huset där de alla ska bo över helgen. Det ligger isolerat långt ut i skogen, det finns ingen täckning på mobiltelefonerna, och redan första dagen slutar den fasta telefonen att fungera. Sällskapet består av Clare och fem personer som alla lärt känna henne under skoltiden. Planerna är att de ska umgås och hitta på trevliga saker tillsammans. Ganska snart märks att det finns spänningar mellan de nya och gamla bekantskaperna.

Parallellt med berättelsen möter vi Nora ett par dygn senare. Hon ligger då skadad på sjukhuset och försöker minnas vad som egentligen hände den där helgen i huset mitt i skogen...

Spännande, snabbläst och ganska lättsmält underhållning för stunden!

/Åsa

tisdag 5 september 2017

Vägen till Sugar Maple Inn – Louise Miller

En underbar bokdebut av Louise Miller som arbetar som konditor i just Boston där denna bok startar.

Olivia Rawlings arbetar i ett tjusigt kök på Emerson Club. Hon är en respekterad konditor som lever för sitt jobb. Men trots fina utmärkelser så är hennes privatliv desto stormigare. En hemlig kärleksaffär rör till det för henne och under en betydelsefull kväll råkar hon sätta eld på en efterrätt och gör stor skada i lokalen.

Hon bestämmer sig för att fly Boston och tar skydd hos sin vän Hannah som bor i den mysiga småstaden Guthrie i Vermont, där får hon jobb på ett pensionat hos den buttra ägaren Margaret.

Kärlekslivet får en chans till nystart när hon träffar Martin som nyss har kommit hem från Seattle för att ta hand om sin sjuka far. Samtidigt anordnas en årlig pajtävling i staden. Margaret vill gärna vinna och anställer Olivia i hopp om att ta hem det prestigefyllda första priset. Men är Guthrie verkligen rätt plats för Olivia? Kommer hennes tidigare liv att hinna ikapp henne?

Man lever sig snabbt in i boken och blir glad av de härliga miljöerna och de läskande beskrivningarna av alla bakverk. Samtidigt kan man bli frustrerad av Olivias hastiga beslut när det gäller att ta i tu med sina problem.

Jag älskar att läsa böcker som handlar om mat och andra godsaker och den här gör mig inte besviken, särskilt glad blir man när författaren delar med sig av ett äppelpajrecept i slutet av boken, genast vill man sätta igång och baka!

Veronica F.

torsdag 31 augusti 2017

The Essential Dykes to Watch Out For av Alison Bechdel

Tidigare i sommar skrev jag om listor som cineaster, bokmalar och seriefans snickrat ihop där de rangordnat historiens främsta filmer, romaner och serieböcker. På listan över de bästa serierna fanns Alison Bechdels Fun Home med, som kommit ut på svenska under titeln Husfrid. Jag har tidigare skrivit om hur viktigt Bechdeltestet är, men mitt intresse för Bechdel har flammat till liv med förnyad kraft efter att ha läst en annan lista där The Essential Dykes to Watch Out For fanns med, och efter att ha läst Adrian Tomines kritikerhyllade Killing and Dying, som också blandar humor med allvar, kändes den här boken som en naturlig övergång.

Essential bjuder på uppsluppenhet, exempelvis i en diskussion om Thelma and Louise, kontrasterat mot fokuserat djup, som i hur drabbande otrohet känns. Boken fäster lika stort värde vid skratt som vid tårar. Man blir berörd, men också arg tillsammans med Bechdels huvudperson, Mo. Även de tyngsta ämnena tacklar Bechdel dock med avväpnande humor. Små detaljer, som att låta Star Wars-musiken vara soundtrack till en flashback, eller att en punktjej är klädd i Ramones-tröja, eller att en panel visar Mo när hon lägger patiens och tittar på Captain Kangaroo (som i låten Counting Flowers), är som en dessert, medan det som driver berättelsen framåt är som en näringsfylld huvudrätt.

I all fiktion är det inre eller yttre konflikt som för handlingen framåt. Konflikterna Mo brottas med är uppslukande eftersom man känner igen sig i hennes upplevelser, och kanske vi hungrar efter nya berättelser, om så genom filmer, tv-serier eller serieböcker, för att bättre förstå oss själva. Jag tror att vi söker oss till berättelser för att veta att vi inte är ensamma, för även i de mest fantasifulla berättelser finns det ett korn av något självupplevt som speglar något vi vill kunna dela. Den här boken delar med sig av tankar man längtat att få höra att man inte är ensam om. Varmt rekommenderad.

/Johan

tisdag 29 augusti 2017

Vända hem av Yaa Gyasi


Den här boken blev en av mina största läsupplevelser under sommarsemestern. Den grep tag i mig, ruskade om och har inte riktigt släppt taget sedan dess.
Det är en lika fantastisk upplevelse varje gång som en bok kan få en att känna så himla mycket på en gång!
Vända hem börjar under ett kaotiskt 1700-tal i Ghana. Där lever två systrar, ovetande om varandras existens. Effia gifts bort med den engelske guvernören och får flytta från sin stam, in i hans hus på britternas fästning.
Hennes syster, Esi tillfångatags och säljs som slav, trots sin priviligierade bakgrund. Endast färgen på hennes hud spelar roll för slavsäljarna och deras vita köpare.
De två kvinnorna känner som sagt inte till varandra när deras historia tar sin början, en av dem sitter uppe med de vita härskarna med allt vad det innebär, medan den andra befinner sig i fängelsehålorna på samma fästning. Och här skiljs de så åt, utan att ens ha träffats. Esi skeppas över till Amerika, och Effia ska leva sitt liv som en vit mans hustru. Ingen av dem med det liv de valt.
Så går vår resa genom boken, genom tid och land. Varje kapitel är en ny tid, med en ny berättare. Gemensamt har de sitt arv, de härstammar alla från Esi och Effia. Vi får följa med till bomullsplantagerna obeskrivbara grymhet i södern, till missionsskolor i Ghana och till ett hungrigt Harlem och så till en varm kust i Afrika. Från 1700-talets bojor till våra dagars imaginära handfängsel som håller oss tillbaka.
Det är en otroligt omtumlande resa, jag känner hur hjärtat mitt nästan töjs ut när jag får följa Esi, Effia och deras ättlingar. Vår världs stundtals mycket grymma historia spelas upp framför mig i ett drama som jag inte kan blunda för, även om jag ibland vill. Det är en bok om framförallt vita människors grymhet mot sina medmänniskor. Och det är en historia som blir alltmer aktuell i våra dagar, då rasism blommar som ogräs överallt.
Men det är lika mycket en berättelse om familjer och kärlek, hat och utanförskap. Om drömmar och mardrömmar. Om ens livsöde, det man kan påverka och det man inte kan. Om ett hemland, Ghana, som man kanske känner för väl inom sig, eller inte känner alls.
Vända hem är, trots sin handling, en oerhört vacker bok med ett språk som knockar mig. I början tänkte jag att jag skulle bli förvirrad av de olika rösterna i varje kapitel, men det är ett grepp som snarare målar personerna med än klarare färger. Och för den som möjligtvis kan tycka det är svårt med många namn och människor att hålla reda på, så finns det ett släktträd där man som läsare tydligt kan se vem som är vem i historiens gång.
Så, mitt handfasta tips innan hösten slår sina vardagsklor djupt in i dig, ta dig an Vända hem av Yaa Gyasi. Det blir en resa du sent ska glömma.

/ Malin

torsdag 24 augusti 2017

Utvägen - dagarna på Orkney

Amy Liptrot skriver om hur hon lyckades vända sitt liv efter att ha levt i ett svårt missbruk i många år. Hon föddes och växte upp på en fårfarm på Orkney-öarna, norr om Skottland. När hon var arton flyttade hon till London för att studera. Efter studierna blev det tillfälliga jobb, tillfälliga boenden, mycket festande och drickande. Hon dras in ett alkoholmissbruk som till slut gör att hon förlorar bostad, jobb och pojkvän.

Amy får hjälp att genomgå en tuff behandling för sitt missbruk. När den är avslutad reser hon hem till Orkney, för att vila upp sig. Hennes föräldrar är nu skilda, men pappan bor fortfarande kvar på gården och bedriver fåruppfödning. I början ser Amy vistelsen som tillfällig, hon söker jobb i London, och är beredd att återvända dit.

Efterhand anpassar hon sig mer och mer till livet på ön, hjälper till på gården och börjar arbeta med fågelskyddsinventering. Hon ser på ölivet med nya ögon, uppskattar naturen och den enkla tillvaron, trots att det ofta är hårt slit i en karg miljö. I takt med att tiden går blir hon starkare och återfår greppet om tillvaron.

Amys berättelse är en brutalt ärlig skildring av livet som missbrukare, men också en hoppingivande bild av att det finns en väg tillbaka. Vi får också en fascinerande beskrivning av miljön och naturlivet på de karga Orkney-öarna.

/Åsa

tisdag 22 augusti 2017

Mest utlånat i sommar: skönlitteratur

Nu när sommaren obevekligen går mot sitt slut, har vi kollat vilka böcker som lånats mest hittills. Här kommer en lista på den skönlitteratur som var populärast i hängmattorna!

1. Det förlorade barnet, Elena Ferrante
2. Det förlovade landet, Mari Jungstedt
3. Häxan, Camilla Läckberg
4. Ditt liv och mitt, Majgull Axelsson
5. Den som stannar, den som går, Elena Ferrante
6. Allt jag önskade, Lucy Dillon
7. Törst, Jo Nesbø
8. Utan dina andetag, Karin Aspenström
9. Blybröllop, Sara Paborn
10. Bakom din rygg, Sofie Sarenbrandt

Inte helt oväntat är det många deckare i toppen, och de kvinnliga svenska deckarförfattarna är fortfarande mycket populära. Elena Ferrantes Neapelsvit lästes också av många, två av de fyra delarna har tagit sig in på topp 10-listan.

/Åsa

torsdag 17 augusti 2017

Golden Boy – Ljudet av något som spricker av Abigail Tarttelin

Boken handlar om Max som är född som intersex, vilket betyder att hen är både tjej och kille. I boken benämns Max som en han, då han själv helst kallas så. Att han är intersex är en välbevarad hemlighet som bara några fåtal vet om. Hans föräldrar har valt att hålla det hemligt för omvärlden, så att Max ska kunna leva ett så ”normalt” liv som möjligt. En av de som vet hemligheten är barndomsvännen Hunter. En kväll förändras allt dem emellan, då deras vänskapsförhållande blir till ett förhållande mellan förövare och offer.

Det här är en väldigt mångsidig bok. Den diskuterar vem man är, vad som formar ens identitet, vilken sexuell läggning man har och om man måste välja ett kön. Det handlar också om första kärleken, rädslan för att inte bli accepterad som den man är och även om relationen mellan kompisar och familjemedlemmar.

Hur är alla samhällets regler relevanta idag och bör de ändras? Varför måste man i dagens samhälle välja ett kön, varför kan man inte få vara den man är?

Jag rekommenderar starkt denna bok, då den helt klart är värd att läsas av många olika anledningar. Jag tror att de flesta kan relatera till de ämnen som boken berör, oavsett om det handlar om problem förknippade med könstillhörighet eller om helt vardagliga problem.

/Therese

tisdag 15 augusti 2017

Jag ser dig av Clare Macintosh

En dag på väg hem från jobbet ser Zoe Walker sin bild bland sexannonserna i en Londontidning. Intill finns ett telefonnummer och en adress till en hemsida. Hon visar bilden för sin familj, men alla tror att det bara är någon som är väldigt lik henne. Zoe kan inte släppa det, och fortsätter lägga märke till att det är nya foton på olika kvinnor varje dag i annonsen. En kväll ser hon ett inslag på TV om ett mord på en kvinna som hon känner igen från en av annonserna. Zoe förstår att hon själv kan sväva i livsfara, men vem ska tro på henne...?

Spännande och välskriven thriller i stil med författarens förra bok "Jag lät dig gå". Intrigen är väl konstruerad med många vändningar, och inte förrän i slutet får vi veta hur det hela hänger ihop...

/Åsa

torsdag 13 juli 2017

Sommarläsning

Då var det dags att planera för sommarens läsning igen! Jag instämmer helt med Torsten - den bästa sommarläsningen är ofta den oväntade, böcker som hittas på loppisar eller i rangliga bokhyllor på vandrarhem och i sommarstugor. Men i väntan på det oväntade måste jag ju förstås ha en diger, blandad och väl planerad "att-läsa-hög"!

Det är två bokserier som jag ser fram emot att få fortsätta följa. Dels är det Elena Ferrantes Neapel-svit om Lila och Elena, där jag nu har kommit fram till del 3, Den som stannar, den som går, läs här vad BG skrev om hela serien. Jag tänkte också ta mig an del 2 i Edward St Aubyns Romanerna om Patrick Melrose, läs här vad jag skrev om första delen. En serie som jag i alla fall hoppas hinna påbörja är Hilary Mantels trilogi om franska revolutionen, första delen är Frihet.

Hjärnstark av Anders Hansen har jag hört mycket bra om. Den handlar om hur fysisk träning också har positiva effekter för hjärnan. Inför sommarens alla frestelser i form av gott på grillen och lata dagar i hängmattan, kan det behövas en påminnelse om hur nyttigt det är att röra på både kroppen och hjärncellerna!

Såklart blir det också en del deckare, på sommaren gärna mer lättsmält spänning. Både Paula Hawkins och Clare Mackintosh följer upp sina succéer (Kvinnan på tåget och Jag lät dig gå) med nya spänningsromaner. Jag ser fram emot att hinna läsa Hawkins I djupt vatten och Mackintoshs Jag ser dig. Såklart blir det också några Maria Lang, och en och annan Agatha Christie!

Önskar alla en trevlig lässommar!

/Åsa

tisdag 11 juli 2017

Listor över tidernas bästa filmer, romaner och album

Listor över tidernas bästa i olika kategorier väcker oftast diskussioner som tenderar att vara livliga och underhållande. För mig är det ett nöje att göra listor, helst inom sci-fi. (Jag har till och med gjort en lista över mina bästa listor någonsin!) Genreindelning är ett måste. Exempelvis kan instrumental filmmusik och rockmusik inte jämföras, och tänkvärd science fiction har andra kriterier att uppfylla än en lättsam komedi. Till skillnad från när man gör listor över böcker brukar man rangordna film- och musikhistoriens bästa verk. 101 Cult Movies You Must See Before You Die har ingen rangordning men är nog så intresseväckande ändå.

Listmakande har gått lite överstyr på sista tiden, då vi av listentusiaster fått böcker som 101 svenska öar du måste se innan du dör, 101 bröd du måste baka innan du dör, Fifty Places to Paddle Before You Die och 199 Cemeteries to See Before You Die. Här nedan finns listor av tyngre vikt:

The 50 Greatest Films of All Time – En rangordnad lista, sammanställd 2012 av Sight & Sound, där över 800 filmkritiker valt ut tidernas bästa filmer. Nu i sommar publicerade Empire sin lista, baserad på läsaromröstning.

The 100 Best Novels Written in English – Sammanställd 2015 av Robert McCrum för The Guardian. För serieböcker rekommenderar jag listan Herald Scotland gjorde 2013: The 50 Greatest Graphic Novels of All Time.

500 Greatest Albums of All Time – Publicerades i nuvarande version 2012 av Rolling Stone som tog hjälp av 271 experter, främst artister och journalister. Året därpå kontrade NME och gjorde en egen lista.

Jag skulle också vilja rekommendera Cinesift för att upptäcka listor på de mest hyllade filmerna genom tiderna i olika genrer och för att få fram vad som finns på Netflix eller DVD. Cinesifts procentsiffror baseras på genomsnittsbetyg från Rotten Tomatoes, IMDb, Metacritic och Letterboxd. Procentsiffrorna man får från Rotten Tomatoes eller stjärnorna från Goodreads är bara till hjälp till en viss gräns – det bästa är nog att hitta recensenter vars smak och observationer berikar ens upplevelse och som erbjuder god vägledning och bra tips inför framtida bio- eller biblioteksbesök.

/Johan

torsdag 6 juli 2017

Där ligger den – min sommarläsningshög

Om sommarläsning är lika med semesterläsning måste jag bekänna att jag tjuvstartat. Det är nämligen flera veckor kvar till semestern, men det är sommar och jag läser – sommarläsning.

Jag läser just nu Arne Dahls Inland. För några månader sedan avslutade jag Utmarker, den första boken om Sam Berger och Molly Blom. Jag var nog varken överförtjust eller totalt såld men vill ändå veta mer. Personerna är tydligt skildrade och relativt olika klassiska deckarstereotyper och språket är i en klass för sig. I morse vid frukosten läste jag ”Den hitre stugan vilar lika oberörd som den bortre”. Det fick mig att stanna upp och bara sitta och njuta i flera minuter. Så enkelt och vackert språkligt.

Senare ser jag framemot att få läsa Hästkrafter av Lars Mytting. Jag läste hans Simma med de drunknade i vintras, det var verkligen en fin läsupplevelse. Den bjöd på ett otroligt vackert språk och en fint berättad och intressant historia. Dessutom fick jag lära mig massor om både olika träslag och finsnickeri. Läsning när den är som bäst. Mera Mytting således.

Att tipsa och prata om böcker med våra låntagare tycker jag är en av våra viktigaste (och roligaste!) arbetsuppgifter. Allra roligast är det när det blir ett utbyte, jag tar tacksamt emot tips från låntagarna. I förra veckan fick jag höra om den fantastiska historien på Huseby bruk. Romanen heter Florence Stephens förlorade värld och är skriven av Lena Ebervall. Min tanke är att kombinera läsningen med en utflykt till Huseby.

I min hög ligger också Gallring av Chuck Palahniuk. Den hittade jag för att en före detta studiekompis gett ut den på sitt bokförlag. Palahniuk har också skrivit Fight club som blev en mycket bra film i David Finchers regi. Gallring beskrivs av förlaget som ”en skruvad thriller, en svart komedi, fullt i klass med Fight club”. Centralt i handlingen finns en dikt i en biblioteksbok – jag bara måste ju läsa den!

Vi som jobbar på bibblan står i reservationskö precis som ni vanliga dödliga. Jag har några titlar på gång, kanske har jag turen att hinna få någon av dem under sommaren. Då växer min hög.

Glad lässommar!

/Helén Karlsson

tisdag 4 juli 2017

Oväntad uppföljare av Louise Doughty

Jag lånade med mig Louise Doughtys Svart vatten i tron att det var en psykologisk thriller i stil med hennes förra bok, Kvinna inför rätta - läs här vad jag skrev om den. Jag märkte dock snabbt att det här var något helt annat, och blev ärligt talat först lite besviken. Jag hade verkligen ställt in mig på spännande men lättflytande läsning. Den här berättelsen kräver lite mer uthållighet och koncentration.

Boken utspelar sig omväxlande i Indonesien, Holland och USA. John Harper är anställd av en organisation som hjälper multinationella företag att etablera sig i länder med oroligt politiskt läge. Ofta handlar uppdragen om att lämna rapporter om det politiska och ekonomiska läget i landet, men ibland också om ren kurirverksamhet, som de utför på uppdrag av företag eller regeringar.

När vi först möter John är året 1998 och han befinner sig på ett uppdrag på Bali i Indonesien. Det är första gången på mycket länge han arbetar på fältet. Under hans första uppdrag i Jakarta 1965 hände något traumatiskt som vi först bara får antydningar om. Efter det har hans arbete mest bestått av skrivbordsjobb vid huvudkontoret i Amsterdam. Harper tvingas nu konfrontera dessa minnen samt även sin egen bakgrund. Han föddes 1942 i Indonesien (då holländska Ostindien) som son till en holländsk mor och en far som var hälften holländare, hälften indonesier och stred mot japanerna. Fadern mördades och John tillbringade sina första år i ett flyktingläger tillsammans med sin mor, innan de skickades hem till Holland vid andra världskrigets slut.

Det nya uppdraget får minnena att återvända, och han träffar också en kvinna, Rita, som liksom han har fört en rotlös och sökande tillvaro. De bär båda på tunga hemligheter, och om de ska kunna skapa sig ett liv tillsammans måste de båda göra upp med sitt förflutna.

Om det finns någon likhet med Kvinna inför rätta är det möjligen temat, moraliska dilemman och vad människor är beredda att göra. Det är en fascinerande berättelse om John Harpers livsöde, och en fängslande historisk bakgrund. Dock kräver den lite av sin läsare ifråga om att hänga med i Sydostasiens våldsamma politiska historia.

/Åsa

torsdag 29 juni 2017

Sommarläsning!


Min kollega Torsten skrev här för att tag sedan om sin sommarläsning, att den bästa läsningen är den oplanerade, vilket jag håller med om. Egentligen vill jag bara, sömndrucken en sommarmorgon stappla runt bland mina bokhyllor och ta första bästa bok som faller mig in. Mycket av resten av årets läsning är planerad för mig, med läsning för jobbet, så på min semester vill jag bara välja från hjärtat.
Men med det sagt, så ska jag upp till Norrland i 15 dagar inom det snaraste, och då behöver jag så klart ha med mig böcker! Dock tar jag så pass många att en del av valfriheten ska finnas kvar.
Här kommer därför ett litet urval på böcker jag kanske, förhoppningsvis, förmodligen läser under min sommar. Jag läser gärna på engelska när jag är ledig, jag tycker det är så avslappnande. The Underground railway av Colson Whitehead, som snart finns på svenska med titeln Den underjordiska järnvägen har jag varit intresserad av länge. Den handlar om Cora, som växer upp som slav i amerikanska södern, och hennes längtan efter frihet, och flykten från livet med bojor. Jag tror den är en drabbande läsning som kan stanna kvar i ens hjärta för alltid.
Lite i samma ämne rör sig Yaa Gyasis roman Vända hem, där vi får följa två systrar i Ghana under 1700-talets slut. En syster blir bortgift med den engelske guvernören medan den andra säljs som slav till Amerika. Även den här historien viskar lovord om svindlande berättelser om människors öden.
Jag funderar även på att läsa Emily Fridlunds bok History of wolves, vars svenska titel är Vargarnas historia. Här återvänder vi till USA, men i nutid. Bokens huvudperson är 15-åriga Linda som bor med sina föräldrar i ett ensligt hus i skogen. Linda är en udda fågel, som inte passar in någonstans. Men så flyttar en annan familj in i ett hus mitt över sjön, och Lindas värld ställs på sin spets. Hon blir barnvakt åt de nya grannarnas son Paul, men rätt så snart upptäcker hon att allt inte står rätt till.

Två historiska romaner vill jag också hinna med, kanske Midnattsrosen av Lucinda Riley kan vara något? En bok som lockar med familjefejder genom tidens gång, och som rör sig över Indien, England och Amerika. Jag är även sugen på Elizabeth Freemantles bok The girl in the Glass Tower, som precis kommit på svenska med titeln Flickan i glastornet. Den utspelar sig i 1500-talets England, med intriger i hovet och hur det är att växa upp som kvinna i en värld styrd av män.


Sen har jag givetvis planerat in en massa skräckläsning! En sommar utan läskiga böcker är ingen sommar. Men de godbitarna får ni höra om en annan gång.
Ha en skön sommar och jag önskar er en massa lästid! Biblioteken har öppet alla varma, regniga, roliga och tråkiga dagar, så välkommen in för att hitta just din sommarläsning.

/ Malin

tisdag 27 juni 2017

Margaret Atwood - författare med många uttryck

Kanadensiska Margaret Atwood är verkligen en produktiv författare som dessutom rör sig inom flera av litteraturens genrer. Hon har skrivit romaner, noveller och lyrik, och även varit verksam som litteraturkritiker. När hennes roman The handmaid's tale/Tjänarinnans berättelse nu har blivit tv-serie märks ett ökat intresse för hennes böcker på biblioteken.

Förra året kom novellsamlingen Den frystorkade brudgummen. Den innehåller nio korta berättelser som alla har en liten tvist, något som skruvar till en historia som från början verkar ganska alldaglig. De rör sig ofta i gränslandet mellan verklighet och fantasi, ibland med inslag av skräck eller magisk realism.

I en av novellerna möter vi Constance som nyligen blivit änka. Ensam i det stora huset hör hon fortfarande makens röst, som förmanar och tröstar henne, och ger praktiska råd om hur huset ska skötas. När hon blir insnöad och utan ström i huset tar hon sin tillflykt till skrivandet och den fantasyserie som gjort henne berömd, om landet Alphinland. I ensamheten och mörkret börjar gränsen suddas ut mellan verkligheten och fantasyvärlden.

I en annan novell möter vi Sam, en antikhandlare som brukar köpa upp magasin som ingen gjort anspråk på. Han har stora förväntningar på vad som kan döljas bakom dörren till magasin nr 56, som han fått ett anonymt tips om. Till sin förvåning ser han att magasinet innehåller ett helt bröllop, komplett med brudklänning, blommor och tårta. Sam får en chock när han i ett hörn även hittar brudgummen.

Atwood provar nu också på att uttrycka sig i serieform. Tillsammans med illustratören Johnnie Christmas har hon skapat serien Angel Catbird. Såklart är den första delen redan inköpt till vår nya fina serieavdelning på stadsbiblioteket!


/Åsa

torsdag 22 juni 2017

Ser fram emot sommarläsning

Sommaren 2017 kommer troligen att bjuda på en del oförglömlig läsning. Ett perfekt ställe att läsa är hängmattan mellan ett gammalt äppleträd och ett gammalt päronträd. Om det blir kyligt har jag en skön läshörna i min soffa inne i vardagsrummet.

Den första boken jag vill nämna är ”De kommer att drunkna i sina mödrars tårar” av Johannes Anyuru. Boken har blivit mycket omtalad och hyllad och den beskrivs som en dystopi om ett Sverige runt 2030 som präglas av rasism och skräck.

Nästa bok i bokhögen är ”Drick värmen ur min hand” av Bengt Ohlsson. Den korta beskrivningen av boken i bibliotekets katalog är: ”Martin är i yngre medelåldern och jobbar som socialarbetare på Sexköparsektionen. Han bor på Södermalm med sin fru och en tonårsdotter... Han är förälskad i en yngre polis, men vet att han aldrig kommer att göra något åt det. När en av hans klienter hamnar på sjukhus blir han övertalad att ta hand om hunden Rulle. I mötet med hundens villkorslösa kärlek händer något inom Martin.”

Det ligger ännu en bok som verkar oroande men förhoppningsvis också hoppfull i min bokhög. Den heter ”I skuggan av sommaren” och är skriven av Peter Strang. Boken beskrivs i en säljtext som ”en ljus bok mot en mörk bakgrund. En roman om livsglädje, livslängtan, manlig vänskap och kärlek.”

Följande två böcker ligger också och pockar i bokhögarna där hemma. De har spännande omslag och baksidestexter. ”En andra smekmånad” av Joanna Trollope samt ”Tiggaren och haren” av Tuomas Kyrö.

Eftersom jag försöker odla lite själv till husbehov kommer jag nog emellanåt att kika i bland annat böckerna ”Odla i pallkrage” av Eva Robild och ”Genvägar till köksträdgården : tänk som en trädgårdsmästare” av Linda Schilén.

Jag önskar alla en skön och säker sommar.
/Lotta

tisdag 20 juni 2017

Sommarläsning - Maze Runner-serien av James Dashner

Maze Runner-serien, tre böcker som bjuder på ett magnifikt spännande science fiction-äventyr för både unga och vuxna, utspelar sig i en postapokalyptisk värld där en skara ungdomar tvingas kämpa för sin överlevnad. Full av oväntade vändningar, överraskande avslöjanden och effektfulla cliffhangers och med ett tempo så högt att man får en rush som av att åka berg- och dalbana – det här är en bokserie som gjord för sträckläsning. I centrum för handlingen finns mångbottnade Thomas,en sextonåring som vaknar i en labyrint utan minne av sitt förflutna, och tillsammans med andra i hans ålder måste han besvara gåtan om vem han är och vad labyrintens syfte är. I den andra boken måste karaktärerna, varav många tonåriga flickor nu tillkommit i handlingen, fly under brännande sol genom ett ödelagt landskap. I den sista boken sker en slutstrid mellan ungdomarna och deras fiender som utsatt dem för ohyggliga prövningar. Förutom massor av action har böckerna ett engagerande driv och en unikt tät spänning, mycket tack vare de många fascinerande mysterierna. Utmärkt snabbläst sommarlektyr!

/Johan

fredag 16 juni 2017

Sommarläsning…

Egentligen är den bästa sommarläsningen den oplanerade, de där böckerna jag inte visste att jag vill läsa, inte ens visste att de fanns. Sådant som jag plockar upp på t ex Bergslagens bokloppis i Hjulsjö (Rekommenderas! Värt En Omväg). Men några volymer ligger ändå och väntar. Klas Östergrens ”Samlade noveller” har jag haft sedan han var i Karlskrona förra våren och det borde väl vara lämplig sommarläsning. Den vackra boken ”Slaggsten och slagghus” tänker jag läsa, och sedan har Bill Bryson kommit med en uppföljare på ”Notes from a small island” som heter ”The road to Little Dribbling”.

/Torsten

tisdag 13 juni 2017

Seven to Eternity av Rick Remender och Jerome Opeña

Image Comics är just nu inne i en gyllene period då de för närvarande ger ut en stor mängd kritikerhyllade serier. Den mest hyllade serien de senaste åren är Saga av Brian K. Vaughan och Fiona Staples, som tagit emot serievärldens finaste priser. Saga blandar fantasy och science fiction och en stor dos surrealism. Dock är det mer fantasyelement i Saga än inslag av science fiction. Seven to Eternity, också utgiven av Image Comics, utspelar sig däremot helt och hållet i en fantasyvärld. Hittills har bara en bok, The God of Whispers, i följetongen kommit ut, men detta är ett verk så fyllt av idéer och förundransvärd konst att det är som om många verk pressats samman till en enastående bok. Jag kan rekommendera en artikel av Paste Magazine om seriens betydelse och stora tjusning. Saga i all ära. Seven to Eternity ger mig en rikare läsupplevelse.

Liksom Vaughan återvänder serieskaparen Remender ofta till ämnet familj och temat i många av hans böcker är självuppoffring, vad vi är beredda att offra för att våra familjemedlemmar ska vara trygga. I den här serieboken, den första av vad jag hoppas blir många volymer, möter vi den döende Adam som måste konfrontera the God of Whispers, en tyrann som härskar genom att vara en oemotståndlig röst för de som är rädda för förändring, en röst som talar till människors mörka sida, deras misstro och hat mot allt annorlunda. Adams hopp om en ljusare värld är som ett trots mot det mörker tyrannen spridit då han med lögner manipulerat och tagit kontroll över det mesta av Zhal, världen där berättelsen utspelar sig. Adam tvingas lämna fru och sju barn utan att veta om han någonsin kommer se dem igen. Till sin hjälp i kampen mot rädslans tyranni finns Mozaks, vad som påminner om riddare men i en fantasifull version som är en fröjd att beskåda.

Seven to Eternity må stundtals vara en mörk serie om en mörk tid, som glimtvis liknar vår egen, men också om hur hoppet kan kasta starka strimmor av ljus genom allt mörker. En ofta bländande vacker serie, och jag kan inte rekommendera den nog.

/Johan

torsdag 8 juni 2017

Offermossen av Susanne Jansson

I Susanne Janssons debutroman färdas vi till Mossmarken, en plats höljd i dimmor, höga träd och ständigt gungade marker. Om Mossmarken har det i alla tider viskats i bygden. Viskningar om att det mossen tar, det kan även komma tillbaka för att locka dig i fördärvet.
Tillbaka hit kommer Nathalie, en ung biolog som ska jobba med sin avhandling om våtmarker och just här ska hon utföra sitt fältexperiment. Snart förstår vi dock att Nathalie har varit i Mossmarken förut. Hon är en återvändare med ett brokigt förflutet, men Nathalie planerar att flyga under radarn för att få svar på de frågor som för så länge sedan brändes in i henne. Ingen vet att hon är tillbaka, den flicka hon var när hon lämnade sitt barndomshem är inte den kvinna hon är idag.
Men snart så går allting fruktansvärt fel, och en kropp hittas i mossen inte långt ifrån Nathalies lilla hyrda stuga. Och så dras snaran långsamt åt, både hos Nathalie med även hos bygdens invånare, när Mossmarken verkar ha vaknat igen..
Det här blir en spännande resa, så där pass nagelbitande att en helt enkelt måste läsa klart för att se hur det ska gå. Offermossen är en berättelse om sankmarker, ond bråd död, om en barndom som stannade upp och om dimman som långsamt slingrar sig runt dina fötter samtidigt som du tappar grepp om tid och rum.
En perfekt berättelse att smyga ner i strandväskan i sommar eller att avnjuta i soffan en regnig dag. Om ni som jag är svag för böcker om en hembygd som aldrig lämnar en, så tycker jag ni ska kasta er över Offermossen!
Håll er på stigen bara, och följ inte de mystiska ljusen i våra svenska skogar. 

 / Malin

fredag 2 juni 2017

Pride!

Intresset för vår nya regnbågshylla är stort, vilket är glädjande! Här finns väldigt mycket att upptäcka. Jag skulle vilja tipsa om Stjärnor utan svindel av Louise Boije af Gennäs som handlar om hur man även som vuxen söker efter kärnan av den man är. Huvudpersonen förälskar sig i en annan kvinna och passionen gör att hon kommer närmare sig själv. För fastän det är vad vi brinner för och strävar efter som definierar oss och berättar något viktigt om vår identitet, så är det vad vi älskar hos andra som inspirerar oss att sträva högre. Och att kunna vara öppen med positiva känslor är viktigt i en tid då teknologi både kan föra oss samman och göra oss mer isolerade och ensamma.

Pride är en hyllning till mångfald, alla de olika sätt kärlek kan yttra sig. Det finns något väldigt hoppfullt i gränslös kärlek. Hopp symboliseras av ljus och ljuset från solen innehåller alla spektrumets färger, en nyansrikedom som kommer fram i regnbågen. All form av mångfald, från naturens artrikedom som bygger upp livgivande ekosystem till de variationer av kulturer som ger själ åt mänskligheten, reflekterar det som gör världen och människan mångfacetterad. Att kärlek inte låter sig begränsas av det kön man råkar ha fötts med visar hur mångbottnat och otämjbart hjärtat är. Här är ett fint citat från Robert. F. Kennedy om hur hoppingivande det är när vi vågar stå upp för allas lika värde: "Varje gång en människa försvarar ett ideal, gör något för att förbättra andra människors lott eller slår ett slag mot orättvisan, åstadkommer hon en lätt krusning av hopp och dessa krusningar som möts och korsar varandra från miljoner centra, skapar till slut en våg som kan vräka undan också de väldigaste murar av förtryck och motstånd."

/Johan

onsdag 31 maj 2017

Rebecca av Daphne du Maurier


Att återbesöka en älskad klassiker är en nervpirrande väg som många av oss drar oss lite för att ta. Kanske den inte håller längre, kanske är jag inte den läsare jag en gång var? Och kanske den inte var så bra egentligen, utan mer att den boken passade mig precis just då?
Så det var med bävan jag öppnade Rebecca och återigen färdades till det mystiska Manderley. Boken har nu kommit i fin nyutgåva från Modernista. Rebecca var en av mina absolut största läsupplevelser när jag var den där tonåringen som ivrigt nosade på dörren till vuxenvärlden. Och jag kan inte nog beskriva glädjen när jag upptäckte att jag nu även som vuxen var tvungen att stanna uppe halva natten för att läsa klart. Som hon kunde skriva, Daphne du Maurier!
Rebecca, tillsammans med Jane Eyre var de två böcker som väckte min kärlek till de mörka historierna, där dimman smyger runt fötterna på en, det drar från osynliga dörrar i stora stengods, och ständigt hör man fotsteg av någon som inte finns.
De här två böckerna la grunden för min resa in i spök- och skräckhistoriernas värld, en värld som ständigt pockar på min uppmärksamhet. Jag har många gånger funderat över varför jag just så gärna vill återkomma dit, där det är mörkt och otäckt, men jag tror att det har att göra med den trygga rädslan där jag som läsare alltid har kontroll. Verkligheten har inte alls samma charmerande drag, om man så säger. Efter de här två klassikerna så kastade jag mig ivrigt över allt som bibliotekarien på mitt landsortsbibliotek kunde ge mig i skräck- och spökväg. Även om hen nog tyckte jag var lite väl ung för Pestens tid. Men det är en annan historia.
Den berömda inledningen med strofen; ”I natt drömde jag att jag kom till Manderley igen”, får läsaren att genast ana lummiga trädgårdar och drömsk herrgård. Vår berättare, den nya namnlösa Mrs De Winter talar med både kärlek och rädsla om Manderley, och vi förstår snabbt att hon och hennes make i bokens början befinner sig utomlands och att det som vi ska få vara med om i berättelsen, det har redan skett. Så börjar vår resa, med att den unga frun kommer hem till Manderley med sin betydligt äldre make, Maxim De Winter. Hon är blyg och nervös, och inte blir det bättre av att bara själva anblicken av godset vid vattnet väcker både förälskelse och rädsla. Snart förstår hon att skuggan av Max förra fru, Rebecca är mer levande än något annat och skräcken slår snart sina klor i henne.
Språket fångar mig som aldrig förr och jag kan som nästan ta på den mättade doften av vansinnigt blommande rhododendron och ljudet av steg som försvinner så fort man vänder sig om. Hur sentimentalt jag än må se på den här romanen, så kan ingen ta ifrån den att det är oerhört smart och vackert skrivet, och spänningen stiger med varje sida för att sedan sjunga ut i öronbedövande crescendo. Så om ni ska klämma en klassiker i sommar, slå er ner kanske redan nu, mellan hägg och syren för att färdas till Manderley igen.

/ Malin

fredag 26 maj 2017

”Ditt liv och mitt” av Majgull Axelsson

Jag har läst en oerhört angelägen och skickligt skriven bok och det är ”Ditt liv och mitt” av Majgull Axelsson.

I programmet Babel på SVT framträdde Majgull i ett avsnitt som bland annat berörde skräck och programledaren Jessica Gedin nämner bland annat skräcken i vad vi människor gör mot varandra. ”Ditt liv och mitt” fylls av elakheter mellan familjemedlemmar och ”kamrater”, elakheterna går över generationsgränser och drabbar de svaga.

Vi får inblick i hur man i början på 1960-talet i Sverige kallade människor för sinnesslöa och idioter. Hur dessa människor bland annat på Vipeholm i Lund tvingades till ett liv i tvångströjor, ett liv fastbundna i sina sängar med smutsiga blöjor och misshandlades till döds. Märit som är en av huvudpersonerna i boken får i dagens Lund höra från en tidigare ”vårdare” på Vipeholm hur han blev tillsagd att mata en av patienterna med en röra av både huvudrätt och efterrätt samtidigt eftersom ”det ska ju ändå blandas i magen”.
Det är Märits egna bror Lars som blir ivägsänd till Vipeholm när deras mamma plötsligt dör. Resterande vuxna familjemedlemmar – pappan, mormodern och morfadern – ser inte på Lars som en människa. Märit återser Lars en gång till i livet några år senare och det är just fastspänd i en säng på Vipeholm. Han kan inte prata men Märit hör ändå Lars säga detta till henne utan ett enda ord:

” Varför är jag fånge?
Varför kommer inte min mamma?
Varför skriker alla de andra fångarna?
Varför kan inte min mamma göra så att de blir tysta?
Varför slår vakterna mig när jag blir ledsen?...”


/Lotta

fredag 19 maj 2017

Kommissarie Maigret i ny kostym

Den belgiske författaren Georges Simenon skrev hela 75 deckare om kommissarie Maigret. En del av dessa ges nu ut på nytt på svenska, med nya snygga omslag, av förlaget Atlantis. Ett bra tillfälle att bekanta sig - eller återknyta bekantskapen - med Maigret!

Kommissarien kan verka butter vid första anblicken, alltid iklädd sin långa rock och med pipan i munnen. Men bakom fasaden döljer sig en eftertänksam personlighet med stor människokännedom, som löser brott med psykologi och samtalsteknik. Böckerna är pusseldeckare, de har ofta ett stort och brokigt persongalleri, och är omväxlande både dramatiska och komiska.

En av nyutgåvorna är Maigret på semester. För en gångs skull har Maigret lämnat Paris och åkt på semester till en liten fransk by, tillsammans med sin fru, madame Maigret. Redan efter några dagar blir madame Maigret sjuk och måste läggas in på sjukhus. Kommissarien får fördriva dagarna på egen hand. Han tillbringar mycket tid tillsammans med ett gäng bybor som samlas varje eftermiddag för att spela bridge. Maigret intresserar sig för invånarna i byn och upptäcker att där finns många dolda hemligheter och intriger. En dag när han har varit och hälsat på sin fru på sjukhuset, hittar han en lapp i sin rockficka. Någon ber honom besöka patienten på sal 15. När han kommer dit nästa dag är patienten död. Fler mystiska dödsfall i den lilla byn får kommissarien att koppla på polisinstinkten och snart är han inblandad i en mordutredning på sin semester...

/Åsa

onsdag 17 maj 2017

Public Library and Other Stories av Ali Smith


Den här novellsamlingen mottogs med idel beröm av brittiska tidningar. Bokens berättelser, som kännetecknas av Smiths frityglade fantasi, varvas med olika kända och okända personers biblioteksminnen. Exempelvis berättar Kate Atkinson att biblioteket gjort henne till den författare hon är idag. Man får också ta del av vad biblioteket betytt för Ali Smiths partner, Sarah Wood, som berättar att hon som barn på skolloven cyklade till biblioteket med en vän och att de läste sedan tillsammans i trädgården. Vi får ta del av många kärleksfulla biblioteksminnen och tänkvärda ord om bibliotekets betydelse.

Den fjärde novellen i samlingen, "The Beholder", nominerades till Sunday Times Short Story Award. Den handlar om en kvinna som drabbas av en mystisk åkomma som gör läkarna förstummade. Den mer humoristiska "After Life" berättar om en man som kommer hem från en semester i Spanien och upptäcker att den lokala nyhetstidningen av misstag skrivit att han dött. Tidningen rättar till felet under rubriken: "LOKAL MAN INTE DÖD NÄR ALLT KOMMER OMKRING". Den anspråkslöse mannen blir genast känd. Främlingar kommer fram till honom på gatan, kvinnor på hans jobb gör närmanden, barnen ser honom nästan som en kung som lurat döden. Vad som därefter följer är både sorgligt och roligt. Men min favorit är berättelsen om den lilla flickan som vill betala för en brödrost med en bukett blommor. Oavsett om novellerna är lättsamma eller allvarstyngda är det här berättelser som stannar kvar länge i minnet hos läsaren.

/Johan

måndag 15 maj 2017

Grejen med substantiv och pronomen av Sara Lövestam

Äntligen är den här! Som vi har väntat och spekulerat kring vilken ordklass som stod på tur i Sara Lövestams grammatiska odyssé - läs här vad jag skrev om Grejen med verb! Ni kanske minns att jag satte mitt hopp till att hon skulle förbarma sig över de anspråkslösa adverben som liksom bara är sällskap åt verben. Men vem kan bli besviken över att det var substantivens tur - själva huvudrollsinnehavarna, om man får säga så, i det stora grammatiska skådespelet. Dessutom får vi bekanta oss närmare med våra kära pronomen - stjärnornas stand-ins!

Precis som i Grejen med verb skriver Sara Lövestam pedagogiskt och med mycket humor om något så torrt som grammatik. De exempel hon använder är inte direkt hämtade ur skolböckerna. Substantivens olika deklinationer blir liksom lättare att minnas när exemplen är på temat "saker som var helt normala förr", som hämskor, stupstockar och spöstraff!

Pronomen är spännande på många sätt. Utöver att de är en ordklass med många olika varianter, är de också markörer för klass och kön, vilket gör dem till den kanske mest omstridda ordklassen. Du-reformen var betydelsefull på sin tid, och i vår tid väcker hen fortfarande många känslor.

Sara Lövestam tar också effektivt död på den eviga diskussionen om de och dem, och myten om att vi är slarvigare med språket nuförtiden.

Och ja - man lär sig mycket också! Även en inbiten språknörd/svensklärare kan hitta nya grammatiska regler och undantag att fröjdas åt!

/Åsa

fredag 12 maj 2017

Mörkrummet av Susan Faludi

Susan Faludi är journalist och författare, hennes stora genombrottet kom med Backlash 1991.

Mörkrummet är självbiografisk och handlar om hennes far och deras relation. 2004 får hon ett mejl från sin då 76-årige pappa som hon knappt hört av på 25 år. Han meddelar att han genomgått ett könsbyte och nu kallar sig Stefanie. Han har också flyttat tillbaka till Ungern, som han en gång flydde ifrån. 

Susan minns sin far som dominant och vid några tillfällen också våldsam mot hennes mamma, vilket till slut ledde till skilsmässa när Susan var i tonåren. Susan ställde sig på mammans sida, och träffade bara sin far några enstaka gånger, möten som inte blev så lyckade.

Efter mejlet med nyheten om könsbytet, besökte Susan sin far i Budapest flera gånger innan han avled 2015, för att försöka förstå vem han var, och vem han har blivit nu. Han ber henne också att skriva en bok om hans liv.Pappans förändring ställer mycket på ända för Susan. Hans dominerande och machoaktiga sätt och den våldsamhet han var kapabel till, har påverkat och format Susan som person, men också många av de ställningstaganden och val hon gjort i livet. Den man hon kände som våldsam och dominant lever nu som kvinna och tar dessutom avstånd från den person hon var som man.

Det handlar mycket om identitet. Pappan är som en kameleont, byter ständigt identitet, och lämnar det som varit bakom sig. Född som Istvan Friedman i Budapest. Byter efternamn från det judiska Friedman till det traditionellt ungerska Faludi. När han flyr till USA i början av 50-talet byter han förnamn till Steven, och nu när han lever som kvinna byter han till Stefanie.

Vi får ta del av två resor parallellt. Den som pappan gjort, som började och slutade i Budapest, och den resa som Susan själv gör i sina försök att lära känna och till slut försonas med sin pappa.

Ett fascinerande människoöde, och en otroligt välskriven skildring som rymmer så mycket mer än hans berättelse, det handlar om Susan själv och om allmänmänskliga frågor som identitet, kön och nationalitet.

/Åsa

onsdag 10 maj 2017

Speglarnas bok av E.O. Chirovici

Den här boken har lovordats av kritiker och nått stor publik. Författaren har haft stora framgångar i sitt hemland, Rumänien. Han skrev dock den här boken på engelska och den utspelar sig i USA. Det är en bok med ett så högt tempo att handlingen tycks flyga fram. Berättelsen inleds med att en litterär agent läser de första kapitlen av ett manuskript skrivet av Richard Flynn som säger sig ha upptäckt något som kastar ljus över en mystisk händelse som skedde för nästan trettio år sedan. Manuskriptet har titeln "Speglarnas Bok" och handlar om hur Richard blev misstänkt för att ha mördat en professor. Men Richard dör av lungcancer innan agenten kan få tag på resten av manuskriptet.

Härefter får vi ta del av två detektivarbeten: först när agenten anlitar en reporter för att intervjua de inblandade i händelserna som ledde till professorns död, sedan när en pensionerad polis börjar göra nya efterforskningar i fallet. Det originella med berättelsen vi får ta del av är att var och en av bokens huvudkaraktärer har en egen, motsatt bild av det som skedde innan mordet. Vi vet inte vems perspektiv som är det sanna, eller om alla inblandade intalar sig själv det som ställer dem i bäst dager och tror på sin förskönande bild av sig själva. Det är ofta en förvrängd bild av verkligheten, och det krävs någon utomstående, den sympatiske pensionerade polisen, för att få bilden att klarna. Det här är en tankeväckande spänningsroman om minnens formbarhet och opålitlighet och vikten av att ifrågasätta mycket av det vi tror är sant. Utmärkt sommarläsning. Sommarvarmt rekommenderad!

/Johan

måndag 8 maj 2017

Mödrarnas söndag av Graham Swift

Boken utspelar sig under en enda dag, söndagen den 24 mars 1924 i England. Mödrarnas söndag är en helgdag då allt tjänstefolk får ledigt, och många passar då på att besöka sina föräldrahem. Vi möter Jane Fairchild som är 22 år. Hon är husjungfru hos paret Niven på deras stora egendom Beechwood. Tillvaron präglas fortfarande väldigt mycket av första världskriget. Många familjer har förlorat söner, så även paret Niven, och deras närmaste grannar och vänner, Sheringhams.

Jane har själv inga föräldrar att besöka den här söndagen. Hon är föräldralös, uppvuxen på det barnhem på vars trappa hon hittades som spädbarn. Hon har istället ett annat besök inplanerat på granngodset. I sju års tid har hon haft ett hemligt förhållande med den ende kvarvarande sonen i huset, Paul Sheringham. Den här dagen är det första gången de ska träffas hemma hos honom, när huset är tomt. Det är också med största sannolikhet sista gången de ses eftersom Paul snart ska gifta sig. Hans blivande hustru tillhör förstås den högre samhällsklassen precis som Paul själv.

Kärleksmötet skildras långsamt och med många tillbakablickar. Det ingen av dem vet när de skiljs åt är att dagen kommer att sluta på ett mycket dramatiskt och oväntat sätt.

Boken är en kortroman på 150 sidor, och man läser den nästan i en sittning. Berättelsen är som ett utsnitt ur tiden, och ett exempel på hur en enda dags händelser kan förändra livet för så många människor. 

/Åsa

fredag 5 maj 2017

Blybröllop av Sara Paborn

Irene är bibliotekarie i en svensk småstad, och livet har som sprungit iväg för henne. I snart fyrtio år har hon varit gift med Horst, ett äktenskap som inte riktigt levt upp till Irenes förväntningar om man säger.
Horst är inte direkt någon snäll man, han klagar på allt som livet ger och kanske framförallt det som Irene gör. Hennes intressen är inte viktiga och hennes jobb är definitivt inte viktigt. Jobba med kultur liksom, så flummigt! Tacka vet han sitt eget arbete, att vara kabeldragare, det är livet det. Förutom då det är dags att gnälla på sitt knegande då alltså…
Droppen för Irene är när Horst en dag har slängt ut alla hennes böcker från hennes läsrum på vinden, och helt sonika gjort om det till ett slags ljudrum där han kan spela sin musik, äta ölkorv och dricka whisky. En enda låda böcker kunde Irene rädda undan och hon blir förpassad till källaren där hon försöker inreda en läshörna bredvid pannan. Mysigt. Men väl i källaren hittar hon en låda från sin mor, en låda full av gamla blytyngder till gardiner. Så föds långsamt en ide i Irenes huvud. Att förgifta den där hopplösa och elaka människan hon är gift med känns mer och mer självklart.
Med en sällan skådad iver tar sig Irene an uppgiften, hon förvandlas från en rätt så tillbakadragen person till en utblommad fullfjädrad kemist med licens att döda!
Snart tillverkar hon blysocker för att hälla i Horsts kaffe, och långsamt börjar hon ta tillbaka sin plats i både deras hus och i sitt eget liv.
Blybröllop är en svart komedi, och det är inte utan att jag skrockar gott i min fåtölj, så pass att min man sneglar lite nervöst på mig (har alltså inga planer på att förgifta honom, lika bra att jag tydliggör det).
Men framförallt handlar den här boken om ett äktenskap i förfall och om ett liv som inte blev det man hoppats på. Samt en kvinnas snåriga ättiksdoftande väg till frihet.

/ Malin

onsdag 3 maj 2017

En engelsk gentleman av Jane Gardam

Boken gavs ut i Storbritannien 2004, och är först nu översatt till svenska. Den är första delen i en trilogi, två delar till kommer i höst. 

Vi möter Sir Edward Feathers på ålderns höst. Han är nu över 80 och bor i engelska Dorset. Dit drog han sig tillbaka med hustrun Betty efter en lång karriär som jurist i Hongkong. Nu har hustrun hastigt avlidit, och Feathers ser tillbaka på sitt liv, omvärderar och tvivlar på sina minnen.

Edward Feathers växte upp i en annan tid då Storbritannien fortfarande var ett imperium, med kolonier i sydostasien. Han föddes i Malysia, där hans far var stationerad. Modern dog i samband med hans födelse. Hans far intresserade sig aldrig för honom utan lät honom uppfostras av tjänstefolket. Som liten pojke skickades Edward ensam tillbaka till England för att få en fin utbildning. Under skoltiden bodde han på internatskolor och hos avlägsna släktingar. Han var ett av de många barnen som kallades raj orphans eller empire orphans, imperiets föräldralösa.

Edward fann sig aldrig tillrätta i England, och blev övergiven och sviken flera gånger. Efter juridikstudierna fick han ett erbjudande om arbete i Hongkong och tog chansen. Han blev så småningom en välkänd och högt ansedd domare. Han gick under namnet Old Filth. Filth är en förkortning av ett talesätt som på engelska lyder Failed In London Try Hongkong - om du misslyckas i London - försök med Hongkong. Det anspelar på de många britter som provade lyckan där under tiden staden var en brittisk besittning.

I nutid får vi följa Sir Edward när han ger sig ut på en ansträngande resa runt England, för att återse människor och platser som han lämnat bakom sig. Det finns en händelse i hans förflutna som han länge förträngt, men nu på ålderns höst pockar den på att få komma upp till ytan.

För alla utomstående tycks Edward Feathers vara en enkel personlighet som haft en rak och okomplicerad väg genom livet, och det är också så hans eftermäle ser ut. Men känslan av att ständigt bli lämnad och sviken, har följt med honom sedan barndomen och gjort honom känslomässigt avtrubbad, och ur stånd att visa känslor och empati. Den enda han någonsin kände förtroende för var hustrun Betty, och det var också hennes död som fick honom att börja rannsaka sig själv och sitt liv.

Boken tecknar ett fint och bitvis rörande porträtt av en gammal man som försöker försonas med det som blev hans liv, och hitta sin plats i en tillvaro han inte längre känner igen. Historiskt är det också en intressant period som skildras med andra världskrigets olika fronter, och det brittiska imperiet som går mot sin upplösning.

/Åsa

fredag 28 april 2017

De vassa tändernas skog av Carrie Ryan


Då och då läser jag gärna en bok från ungdomshyllan, där finns en värld av fantastiska berättelser att botanisera i. Framförallt om jag har tappat sugen för läsningen, vilket händer ibland, att jag blir lite lästrött. Det finns så många bra ungdomsböcker som ger en den där känslan av att man som läsare nästan slukas av historien, så man vill bara fortsätta och fortsätta.
Jag har länge tänkt att jag skulle ta mig an den zombietrilogi som Carrie Ryan har skrivit, men det har inte blivit av. Men i helgen som gick läste jag första delen, De vassa tändernas skog. Och jag var minsann inte mätt på zombies jag inte!
Boken utspelar sig i en tid som man som läsare inte riktigt kan bestämma, men det känns ändå mest som i en nära framtid. Om någon har sett filmen The Village av M. Night Shyamalan, så vet ni vilken känsla jag letar efter. Precis som i den filmen så lever vår huvudperson Mary i en isolerad by ute på landsbygden, omgärdad av stängsel och vakttorn. Människorna som bor där är kontrollerade av två saker, dels Systerskapet som från sin orders högkvarter styr det lilla samhället med järnhand. Men dels det, eller dem, som finns utanför stängslen. I de vassa tändernas skog lever nämligen något. Något eller några som gärna vill komma in i byn och mumsa på de som bor där.
Infektionen spred sig för många generationer sedan som en löpeld över världen, och Mary och hennes vänner tror att de är de enda som finns kvar, den här lilla klicken av människor som vägrar att ge upp. Men långsamt förlorar de en efter en till den hungriga världen utanför, och snart så står kanske den man älskar mest på fel sida stängslet och vill äta ens hjärna. Men Mary vägrar att finna sig i Systerskapets regler och de traditioner som det lilla samhället lever efter. Hon drömmer om att slå sig fri, och hon drömmer om en värld bortanför skogen. Mary har sedan barnsben hört historier viskas om havet, ett oändligt blått glittrande väsen. Och hennes drömmar påverkar mer och mer hennes vardag. En vardag där hennes dröm slår en kil mellan henne och mannen hon älskar, en dröm som snart tar över hennes verklighet.
Det här är en brutal historia där allt man håller kärt ständigt hotas och där man på nätterna hör de infekterades käkar tugga efter en. Och det är hjärteskärande läsning, samtidigt som det är spännande. Jag blir nu mer än sugen (ursäkta dålig vits) på nästa del i serien! För man kan helt ärligt inte tröttna på zombies ändå. 

 / Malin

fredag 21 april 2017

Det vi förlorade i elden av Mariana Enriquez


I påskhelgen läste jag den här nya samlingen noveller av Mariana Enriquez, en argentinsk författare och journalist. Och vilken resa det blev!
Den här boken är som ett påskägg fullt med de svartaste av hårda karameller, och ett Buenos Aires som jag aldrig stött på tidigare. En stad som omges av att magiskt pulserande ljus, samtidigt som den är ett virrvarr av förfall och ondska.
Enriquez språk ber inte om ursäkt, och som läsare är du snart fastnaglad även om du kanske skulle vilja komma undan. Författaren rör sig på klassisk mark både när det gäller skräck och magisk realism, med detta är ändå en bok som står ut på egen hand.
Det vi förlorade i elden rymmer tolv stycken, rätt så korta noveller. Det handlar om unga kvinnor som brinner i protest, seriemördare som rör sig likt skuggor längs disiga gränder, socialarbetare som förtvivlat försöker rädda förvildade barn, nygifta kvinnor som tröttnar på sina pompösa män och en flod som väcker de döda till liv. Allt är ackompanjerat av en stad i ständig rörelse, där fattigdom och vidskepelse går hand i hand. Vid varje gathörn ryms små altare till olika helgon, och vid varje trottoar en hel värld att upptäcka.
Boken genomsyras av starka kvinnoporträtt blandat med en frän samhällskritik. Det är inte varje novell som avslutas med att alla dina frågor fått svar, men det gör inget, det är en del av novellens charm tycker jag.
Den här boken är briljant på många sätt, men jag vill även höja det minsta av varningens finger för att den är rätt så mörk. Novellerna är både grafiska och ibland snudd på för otäcka. Men för mig så var varje ilning längs ryggraden värt det, för jag fick under läsningens gång ta del av en magisk värld i en stad som nu brinner i mig. 

 / Malin