Trumslagarpojken av Anders Johansson

En av Sveriges bästa hårdrockstrummisar har äntligen berättat sin historia i bokform. Jag hade ynnesten att få ha ett samtal med honom på Dunkers Kulturhus i Helsingborg för några år sedan och blev nästintill golvad av alla tokiga historier han hade, historier som hela världen nu får ta del av. 

Anders är son till Jan Johansson, jazzpianisten som gav oss den enastående skivan ”Jazz på svenska”, och har således ett välkänt musikaliskt arv bakom sig. Detta förvaltade han genom att själv bli musiker, hans två främsta meriter är att han var trummis i virtuosgitarristen Yngwie Malmsteens band under dennes storhetsperiod på 80-talet samt i bandet Hammerfall under drygt femton år. Turnéerna har varit många, konserterna tusentals och tristessen på vägarna satte ofta igång fantasin hos såväl musiker som turnéentourage. Vi bjuds på otroliga historier som inte sällan innehåller själva gräddan av artister inom hårdrocksvärlden, och får svar på kulinariska frågor som ”hur smakar en kall anknäbb?”.

Vi får också en inblick i människan bortom turnélivets galenskaper, hans relation till sin far som rycktes ifrån jordelivet alldeles för tidigt, och såklart mycket om relationen till brodern Jens. Jens är också musiker, en keyboardist som också bland annat spelat med Yngwie Malmsteen och som sedan 20 år huserar i bandet Stratovarius. Jens och Anders fick för några år sedan för sig att de ville ut och spela pappans musik, inledningsvis främst i kyrkor men sedermera även mer regelrätta konserter där Jens stod för pianospelet och Anders tvingade sig att lära sig spela ståbas. Det blev en fin hyllning till den tidlösa musiken, och någon slags cirkel som slöts.

Länk till e-boken: TRUMSLAGARPOJKEN

/Alex