Tips och tankar kring böcker, läsning, musik och film från Karlskronas bibliotek



måndag 30 juni 2014

Årets sommarläsning!

Det börjar bli hög tid att planera sin sommarläsning, och som vanligt känns det både roligt och lite svårt! På bilden syns inte hela min tilltänkta sommarläsning - den kompletta högen är betydligt mer omfångsrik - men några av böckerna ser jag extra mycket fram emot att läsa...

Årets "nu-ska-det-äntligen-bli-av" är utan tvekan Ferdinand von Schirachs "Brott" och "Skuld", två novellsamlingar med brottsrelaterade berättelser ur advokatens eget yrkesliv. Det känns nästan som om jag redan läst dem, men trots tips från Sara med flera har det helt enkelt aldrig blivit av...

"Pojken som läste Jules Verne" av Almudena Grandes, handlar om en läshungrig ung pojke i Francos Spanien på 1940-talet, och det var både titeln och de fina recensionerna som gjorde mig nyfiken på den.

Lena Sundströms "Spår" är en dokumentär thriller som handlar den uppmärksammade svenska avvisningen av de två egyptierna, som sedan utsattes för tortyr vid ankomsten till sitt hemland. Jag läste ett utdrag ur boken i första numret av den svenska utgåvan av tidskriften "Granta", och blev intresserad av att läsa mer.

Stephen Kings "Doctor Sleep" får representera både den engelskspråkiga sommarläsningen, och inslaget av skräck i sommaridyllen! Jag sträckläste King i sena tonåren, och har sen dess gjort vissa nedslag i hans författarskap. Boken är en slags uppföljare till "The shining", och handlar om den lille pojken Danny som vuxen - inte helt oväntat brottas han med vissa problem...

Längst ner i högen ligger Tuula Karjalainens biografi över Tove Jansson, "Arbeta och älska". Den har jag redan bläddrat lite i, men ser fram emot att få tid att följa Toves liv i ord och bild från liten flicka i föräldrarnas ateljé, till vuxen kvinna på egna ön som hon delade med sin livskamrat Tuulikki...

Jag önskar alla en riktigt härlig sommarläsning!

/Åsa

fredag 27 juni 2014

Huset Longbourn av Jo Baker

Huset Longbourn utspelas parallellt med handlingen i Stolthet och fördom (1813), en av Jane Austens mest berömda romaner. Men Baker har valt att sätta tjänstefolket i centrum istället för att fokusera på överklassen och systrarna Bennets romanser med diverse gentlemän. Sarah, Mrs Hill och lilla Polly är tre kvinnor som sliter i det Bennetska hushållet. Sarah längtar mest bort, och avskyr sin tillvaro som piga där hon tvingas tvätta andras smutsiga kläder.

Huset Longbourn fungerar som en ”bakom kulisserna” – berättelse och Baker lyckas med konststycket att få tjänstefolkets tillvaro att te sig mycket mer intressant och gripande än Elizabeth och Mr. Darcys pågående romans. Baker väjer inte för att berätta sådant som aldrig kunnat uttalas i Austens romaner: övergrepp, våld och utomäktenskapliga affärer. Huset Longbourn är välskriven och tankeväckande. Perfekt sommarläsning!
Vem är det som skaffar nya rosetter till systrarna Bennets skor i ösregnet dagen före balen? Enligt Jo Baker var det den unga pigan Sarah som fick trotsa regn och kyla för att tillgodose systrarnas önskningar.

/Maja

onsdag 25 juni 2014

Grejen med verb

Har ni också fått lära er att verb är "något man gör"? I så fall - lär om, lär rätt! I "Grejen med verb" visar Sara Lövestam verkligen var språkskåpet ska stå, och hon går ut hårt med en alldeles egen definition av vad ett verb är: "Verb är ord som byter form om man ändrar dem från nutid till dåtid."

Man behöver varken vara svensklärare eller språknörd (eller en olycklig kombination av båda...) för att känna en viss förväntan när Lövestam redan i inledningen till boken utlovar att nu blir det "grammatikporr"!

Hon lyckas med konststycket att göra en grundlig och systematisk genomgång av ordklassen verb, med alla dess böjningsformer och undantag - samtidigt som det hela tiden är underhållande läsning! Boken får en extra krydda av hennes egna illustrationer, små anekdoter från hennes vardag som lärare och rubriker som "Partikelverb - fasta relationer och lösa förbindelser" och "Particip - eller om påven fick bestämma vilka verben skulle ligga med".

Sara Lövestam har tidigare skrivit flera romaner, senast "Hjärta av jazz" 2013. Hon arbetar som SFI-lärare och kan höras som domare i P1:s "Lantzkampen".

Nu väntar jag spänt på nästa del i Lövestams odysse bland ordklasserna. Förhoppningen är att hon förbarmar sig över de ack så viktiga men tämligen anonyma adverben, utan vilkas sällskap verben skulle stå sig ganska slätt...

/Åsa

måndag 23 juni 2014

Kanada av Richard Ford

Hela intrigen till Richard Fords ”Kanada” finns i inledningen: ”Först tänker jag berätta om rånet som våra föräldrar begick. Sedan om morden, som inträffade senare.” Det är Dell som berättar, sonen som ser tillbaka på sitt liv. Hur rånet blev det som styrde de banor som livet fick för Dell och hans tvillingsyster Berner. Det är berättelsen om hans far som inte riktigt klarar ut livet i efterkrigstidens USA. Fadern stannar kvar i flygvapnet efter kriget vilket gör att familjen flyttar runt mellan baser i olika småstäder i mellanvästern. Familjen rotar sig aldrig riktigt någonstans utan lever i en egen liten bubbla. Vägen utför börjar när fadern blir civil och försöker sig på vanliga civila arbeten. Föräldrarnas äktenskap är även det i sönderfall. Med åren har föräldrarnas olikheter blivit allt tydligare. Detta är inget som den då 15-årige Dell märker av. Han är en stillsam pojke som funderar på schack och vill lära sig allt om biodling. Föga anar han den vändning livet kommer att ta den där sommaren i början av 60-talet efter den fredagkväll när föräldrarna kommer hem igen efter att ha varit borta över natten. Dells berättelse är lugn och eftertänksam men inte utan dramatik. Han tycks känna acceptans inför föräldrarnas ogenomtänkta handlingar som får sådana genomgripande konsekvenser för både honom och hans syster. Boken är helt enkelt ett litet mästerverk. Väl berättad och skriven med ett driv framåt.

/ Carina

onsdag 18 juni 2014

Om döda ont

Så lyder titeln till Hans Koppels nya hårdkokta thriller – fast egentligen är det Petter Lidbeck som skriver under pseudonym. Och om man tycker att Lidbecks barnböcker är en liten smula skruvande, så är det inget mot hur han tar ut svängarna när han riktar sig mot vuxna!

Han har tidigare gett ut Kommer aldrig mer igen (2011) och Kom ska vi tycka om varandra (2012), där Calle Collin, frilansande journalist i Stockholm, förekommer, liksom halvklåparna vid Helsingborgspolisen… Dock framställs inte poliserna full så Kling&Klang-aktiga i denna senaste – däremot måste Lidbeck älska att driva en smula med alla möjliga sorters människor och livsstilar. Det finns en underton av satir över det mesta i denna thriller, han verkar liksom inte kunna låta bli att raljera över än det ena, än det andra. Och tempot är högt. Man sträckläser.

Allt börjar med att en påse smutsiga pengar försvinner, och det är både en och annan som får betala – inte bara de kriminella, utan även andra i deras närhet. Samtidigt skriver Calle Collin en krönika över ett 15 år gammalt dödsfall, där en trettonåring blev ihjälkörd av en smitare – men det vill sig inte bättre än att en annan journalist ondgör sig över hur man alltid förskönar döda människor – även om de varit riktiga rötägg. För om döda får man ju inte skriva ont. Och trettonåringen var just inte Guds bästa barn, precis. Ur detta växer dock en härva av de mest osannolika kopplingar, och den ena smått farsartade händelseutvecklingen uppstår, efter den andra. Det är kallblodigt och smutsigt, där finns ärlighet och ädelmod, men också feghet och hämndlystnad. Det mesta ryms i Koppels kriminella sfär. Och det är spännande! Kanske inget djupdyk, men ett lite annorlunda deckarskap och god underhållning är det ändå. Och slutet är en ovanlig twist… sånt gillar jag, när saker och ting inte slutar, eller är, som man tror!

/Tuija

måndag 16 juni 2014

Ingen sommar utan Lang!

För mig är Maria Langs pusseldeckare nära förknippade med sommaren, som lättsam läsning på sommarlov och semestrar. Men det finns några stycken som av olika anledningar passar särskilt bra för sommarläsning, och dem vill jag gärna tipsa om!

Langs deckare är överhuvudtaget påfallande ofta knuta till någon årstid eller högtid vad gäller intrigen. "Kung Liljekonvalje av dungen" utkom 1957, och handlar om ett bröllop där självaste bruden försvinner spårlöst dagen före ceremonin. Tursamt nog är kriminalkommissarie Christer Wijk en av de inbjudna gästerna ...

"Svart sommar" utkom 1966, och i den anländer en okänd kvinna till Skoga. När hon kort därefter hittas död, blir det ett fall för semesterledige Christer Wijk...

I "Mörkögda augustinatt", som utkom 1956, lånar Puck och hennes familj en stuga av en gammal dam. Väl där blir de bjudna till en kräftskiva, som inte alla de närvarande överlever...

Det finns en Lang för alla tillfällen och årstider - men sommaren tycker jag är ett extra bra tillfälle att upptäcka - eller återse - den svenska pusseldeckarens drottning!

/Åsa

fredag 13 juni 2014

”Djur i krigets öga” av Hedvig Rudling


Djurvän? Intresserad av första världskriget? Då rekommenderar jag att du läser och studerar alla bilder i boken ”Djur i krigets öga : Om djur och soldater i första världskriget”.

Det är en mycket intressant bok som inte är för tung att läsa – innehållets tyngd i och med att det handlar om krigstider är nog självklar men vi får också läsa om de fina relationer som uppstår mellan djur och människor.

Duvornas betydelse som budbärare lyfts fram på flera ställen :
”Instinkten att ta sig hem är så stark hos fågeln att meddelanden många gånger kommer fram trots oerhörda umbäranden”.

Att duvorna dessutom flög med miniatyrkameror fästade på bröstet för att rekognosera i fiendeland eller att man kunde sy fast kartor och större meddelanden i stjärtfjädrarna var spännande att läsa om.

En av soldaternas maskotar kommer att bli inspirationen för A.A. Milnes barnböcker om Nalle Puh. Hundraser ställs mot varandra i propagandabilder. Skyttegravsråttorna har tack vare den ständiga tillgången på lik vuxit sig enorma och dessutom utvecklat en total oräddhet för människan. Se där, några av alla de fakta boken är full av!

Boken innehåller massor av bilder från första världskriget och citat från andra faktaböcker om kriget och det finns bra källhänvisningar i slutet av boken för dem som vill veta mer.

/ Lotta

torsdag 12 juni 2014

De förlorade minnenas karta


Amerikanska Kim Fay har romandebuterat med en historisk äventyrsroman för vuxna, med lite Indiana Jones-känsla. Året är 1925, och Irene Blum, som jobbar som intendent på ett välkänt museum i USA, blir ivägsänd på ett för henne fantastiskt uppdrag – att i Kambodja försöka finna ett urgammalt, oupptäckt tempelområde, likt Ankor Vat, där kopparrullarna med khmerernas bortglömda historia är nedtecknad. Uppdraget börjar i Shanghai, där hon ska försöka övertala en annan kvinna, också hon en hängiven khmerhistoriker, att följa med på uppdraget. Efter ett tumultartat uppbrott kommer de iväg - men hon visar sig ha andra syften i kikaren än deras gemensamma... Väl i Saigon får de sällskap av två, för dem välbekanta, män ut i Kambodjas fuktdrypande djungler. Och jakten tar sin början… alla har de olika syften med att följa med, och alla vill hinna först, även om de i stort är beroende av varandra. Men deras syften är ändå vällovliga, till skillnad mot andra som antingen är dem hack i häl, eller gör allt de kan för att stoppa dem. Det är mord och klappjakt, en liten smula romantik och skattjakt, och en mycket intressant inblick i ett svunnet kolonialismens Asien. Dock finns där en och annan inte riktigt genomtänkt modern tidsmarkör, som författaren slarvat lite onödigt med, som drar ned trovärdigheten. Men annars - kulturhistorisk spänning för hela slanten!

/Tuija

onsdag 11 juni 2014

"Ceremonials" av Florence + The Machine

Tjugosjuåriga Florence Welch, född samma år som Lykke Li, har liksom Lykke Li vigt sitt liv åt musikskapande. Men det Welch skapat har alltid varit mer okommersiellt och svårsmält än de låtskrivare hon brukar jämföras med. Medan Lykke Lis senaste album många gånger var för överproducerat och tidvis lät som om det var inspelat i ett sterilt laboratorium, låter Florence + The Machines "Ceremonials" som om det spelats in i en enda tagning i en katedral, där ingenting är påmålat och där varje ton låter som om musiken är på liv och död, oändligt viktigare och större än musikskaparens korta tid på jorden.

Inspelningsmiljöns akustik låter lika oförvanskad som Welchs naturligt nyansrika röstregister, ömsom befallande, ömsom bedjande, alltid trollbindande. Varje beskrivning av hur en artist låter och skiljer sig från mängden blir otillräcklig om läsaren aldrig hört artisten ifråga, men Jody Rosen, som recenserade "Ceremonials" för Rolling Stone, får oss nästan att kunna höra Welchs röst: "the scale is vastly inflated: turbulent ballads, powered by booming drums and vocal chorales rising like distant thunder, full of Welch's banshee wails. The music touches on Celtic melodies, bluesy rock stomps, nods to goth and gospel. But the wind never stops howling."

/Johan

tisdag 10 juni 2014

Kärlek, vänskap, hat

Jag har varit nyfiken på Alice Munro långt innan hon i höstas förärades Nobelpriset i litteratur, men har aldrig riktigt kommit till skott. Nu när det äntligen har blivit av kan jag garantera att Kärlek, vänskap, hat inte blir det sista  jag läser av henne! Jag sällar mig helt enkelt till hyllningskören och instämmer i det mesta jag hört sägas om hennes noveller. Man får ta del av ett helt livsöde på några få sidor. Det är små små formuleringar som får en mycket större innebörd. Det är bedrägligt vardagligt för att emellanåt skruvas till när man minst förväntar sig det. Det är bedrägligt lättläst, men kräver egentligen att man tar sig tid att smälta novellerna långsamt.

Kvinnor i olika åldrar och samhällsklasser är i fokus, och de flesta befinner sig i ett skede av förändring i livet. Vissa noveller fastnar jag för direkt, däribland titelnovellen om hembiträdet Johanna som luras att tro att en man är förälskad i henne och ger upp hela sitt liv för att vara med honom. Jag tycker även om den sista novellen - Björnen sover - om Fiona som drabbas av demens och placeras på ett hem där det snabbt verkar som hon har glömt sin man, eller har hon verkligen det? Någon novell känns lite mer svårtillgänglig och jag får läsa om stycken för att jag inte riktigt hänger med, och någon lämnar mig med en eftersmak som jag inte riktigt uppskattar. Men överlag en väldigt, väldigt läsvärd novellsamling.

/Helen

måndag 9 juni 2014

Bletchley Circle

Fyra kvinnor löser en mordgåta i efterkrigstidens London. Så kan den brittiska dramaserien Bletchley Circle enkelt beskrivas. Men detta är en miniserie som innehåller mycket. I centrum står Susan som försöker anpassa sig till ett liv som hemmafru efter den hektiska tillvaron hos den brittiska underrättelsetjänsten under kriget. Hennes man vet inte något om hennes bakgrund och hon börjar i hemlighet nysta i ett antal mord som sker i London. Hon tror sig kunna förutspå när nästa mord ska ske, men polisen vill inte ta henne på allvar. Susan ger dock inte upp så lätt. Hon samlar ihop sina tidigare kollegor, tre kvinnor som arbetade med Susan på underrättelseenheten Bletchley Park, och tillsammans försöker de spåra den hänsynslösa seriemördare som härjar i London.

Bletchley Circle är spännande, välgjord och på många sätt nydanande. För ovanlighetens skull är det fyra kvinnor som löser brott, utan vare sig hjälp eller förståelse från de män som sägs bära upp samhället. En viktig och intressant tidsskildring av en period som inte ligger så långt bakom oss.
Säsong 1 finns på stadsbiblioteket och består av tre avsnitt, ca 45 minuter långa. Säsong 2 har nyligen visats i SVT. Varning för en del obehagliga scener!

/Maja

fredag 6 juni 2014

"Den fantastiska berättelsen...

...om fakiren som fastnade i ett IKEA-skåp” är titeln på Romain Puértolas putslustiga roman som nu översatts till svenska. Egentligen är det en sanslöst dråplig historia väl i klass med ”Hundraåringen..”, där fakiren, som fått hela byn att samla ihop pengar till en tur och returbiljett från Indien till Paris, beställer en spiksäng i furu på ett IKEA i Paris, och i väntan på att den ska levereras påföljande förmiddag bestämmer han sig för att övernatta inne på varuhuset. Men efter att ha gömt sig i ett skåp, som plötsligt förflyttas till flaket på en långtradare, där ett gäng sudanesiska flyktingar räddar honom från inplastningen, hamnar han hos tullen i England. Som skickar iväg honom till Spanien. För där var sudaneserna senast lokaliserade…och han som inte ens var i deras sällskap! Men eftersom ingen lyssnar, och förvecklingarna blir enorma på Barcelonas bagagerullband, gömmer han sig i en jättekoffert, som tillhör en filmstjärna, som flygs till Rom.. Och så här håller det på – det ena mer osannolika än det andra inträffar, och man kan inte låta bli att sitta och le, mest hela tiden. Dråpligt, knasigt, uppfriskande positivt – trots att han hela tiden är jagad av en lurad romsk taxichaufför, som gör allt för att han ska få sona sitt lurendrejeri med råge.. Och ändå har han, genom sin osannolika resa, bestämt sig för att överge sin forna bluffarkarriär och bli en bättre och godare människa. Men det blir inte lätt!

Spännande och rolig – och mycket snabbläst! – underhållning för stunden.

/Tuija

torsdag 5 juni 2014

Lennart Hellsing 95 år!


Idag fyller en av sveriges största barnboksförfattare hela 95 år, nämligen Lennart Hellsing, skapare till de välkända karaktärerna Krakel Spektakel, Daniel Doppsko och Bagare Bengtsson m.fl. Vi på biblioteken i Karlskrona hurrar självklart för Lennart idag och är honom evigt tacksam till alla dessa guldkorn till böcker som har hjälpt oss sprida läsglädje och ramsor för stora som små. Visste ni att Lennart Hellsing även gett ut böcker för vuxna? Hela 16 titlar, om jag räknat rätt! Den första diktsamlingen utkom 1945 med titeln "Akvarium" och den senast utgivna är den avlånga och lite otympliga boken "Lunch på Klara kyrkogård" (2012) som ni kan se sticka ut ur stadsbibliotekets lyrikhylla. Bekanta er med Hellsings poesi om ni inte redan gjort det, vi har flera titlar i beståndet.

Hellsing har prisats flertalet gånger för sitt snillrika ordtrolleri, bland annat med Nils Holgersson-plaketten, Astrid Lindgren-priset, Litteraturfrämjandes stora pris med flera, men har ännu inte vunnit det ärofyllda ALMA-priset som i år gick till Barbro Lindgren, däremot har han varit nominerad till det mellan åren 2008-2014.

Jag väljer att avsluta det här korta hyllnings- och gratulationsinlägget med en genial liten text signerad Lennart Hellsing:

"Böcker skall blänka som solar
och gnistra som tomtebloss.
Medan vi läser böckerna
läser böckerna oss.

Kan böcker läsa människor?
Det kan de förstås!
Hur skulle de annars kunna veta
allting om oss?"


/Sara

onsdag 4 juni 2014

"I Never Learn" av Lykke Li

Med albumet "I never learn" når Lykke Li högre nivåer än någonsin tidigare. Albumet hade dock varit ännu starkare, mer drabbande, om det inte låtit så välpolerat. Bara vid ett fåtal tillfällen kan man höra de hjärtskärande toner som Lykke Li frammanar vid live-framträdanden, då hon tycks ha lättare för att leva sig in i det sången berättar om. Men trots att albumet spelats in och mixats i en studio under en lång tid, finns det ändå en angelägenhet och omedelbarhet i sångerna, och även om man hör att arrangemangen inte spelats in i en enda tagning fångar de Lykke Lis unika hyperkänslighet för melodier. Sångerna inramas dessutom av skilda ljudkulissser som ger varje enskild sång en helt egen stämning.

I en intervju med DN:s Johan Åkesson säger Lykke Li, "Jag älskar att skriva, men att spela in är så förödande, allt man drömmer och tror om hur det skulle kunna låta blir plötsligt till verklighet och jag känner bara "är det här allt det blev". All smärta, all vånda som ligger i sången, om jag inte lyckas fånga det under tre och en halv minut så spelar inget någon roll."

I intervjun kommer det fram att Lykke Li vigt sitt liv åt musikskapande. Att känna så starkt för denna konstform är logiskt om man begrundar hur många personer, med vitt skilda bakgrunder, vars liv räddats av musik. Det bitterljuva i fullbordandet av ett verk som Lykke Li beskriver får perspektiv om man tänker på att det tog flera år för Leonard Cohen att skriva "Hallelujah", en sång som ett tag bestod av 80 verser, men som i sin sista version blev fyra verser framförda på fyra och en halv minut. Lykke Li talar i intervjun om musikens helande kraft och "I never learn" erinrar i sina starkaste ögonblick om smärtsamma känslor man inte vet hur man ska bearbeta, då man inte kan spåra det ondas ursprung. Helande eller inte, musiken har onekligen en kraft. Likt en känslosam upplevelse kan toner beröra, tränga in under huden och stanna kvar i minnet för resten av livet. Och när man hör artister som Beth Orton sjunga "Feral Children" eller Lykke Li framföra "Love Me Like I'm Not Made of Stone" är det lätt att leva sig in i låtskrivarens känslor, nästan som om  de vore ens egna. På så sätt är det som om musiken kan hjälpa oss att vara mer empatiska. Oavsett om det är låttexten eller melodin som ger musik en sådan kraft att förändra lyssnarens sinnesstämning och se på sin tillvaro i nytt ljus kan vi vara tacksamma åt att det finns artister som Lykke Li som hela tiden strävar högre.

/Johan

måndag 2 juni 2014

Popmusik rimmar på politik av Anna Charlotta Gunnarson

Många av oss kan nog skråla med i texten till superhiten Sweet Home Alabama av Lynyrd Skynyrd, men vad är det låten handlar om egentligen? Och varför skrevs den? Vilken är kopplingen mellan Iron Maidens låt 2 Minutes to Midnight och Kate Bushs Breathing? På vilket sätt kan låten Lyckliga gatan förklara samhällsutvecklingen i Sverige på 1960-talet?

Dessa frågor och många fler ger Anna Charlotta Gunnarson svar på i sin Popmusik rimmar på politik. I ett antal kapitel med olika teman, till exempel protestsånger, kärnkraft och krig, beskriver Gunnarson hur popmusiken genom alla tider speglat och även påverkat samhällsutvecklingen. Tonen är lättsam men inte desto mindre trovärdig. Boken väcker många tankar och funderingar, och får en att börja analysera (åtminstone lite mer) de där låtarna som spelas på radio. Om inte annat så får du material till många intressanta diskussioner med vänner. Ett måste för alla musikintresserade!

/Maja