Tips och tankar kring böcker, läsning, musik och film från Karlskronas bibliotek



måndag 28 april 2014

"Psykodrama" - en terapithriller

Titeln säger det mesta om Magnus Dahlströms senaste roman. Det är i allra högsta grad ett psykologiskt drama. Termen har använts förr, men jag har nog aldrig läst något som stämmer så väl in på beskrivningen. Till det yttre handlar det om en manlig terapeut och hans kvinnliga patient. Hon har varit med om en svår olycka - en brand, som tog hennes mans och två söners liv, och lämnade henne själv allvarligt skadad. Anledningen till att kvinnan uppsöker terapeuten är att en ny förundersökning om fallet ska inledas, då man misstänker att ett brott ligger bakom. Redan från början uppstår frågan om kvinnans egen eventuella skuld i händelsen, då hon berättar om en dysfunktionell familj i sönderfall. Historien kastas hela tiden om, frågor blir utan svar, samma fråga får olika svar. Till slut vet man som läsare inte vad som hänt eller vem som gjort vad. Terapeuten blir allt mer påverkad (och kanske manipulerad?) av sin patient, och kanske minns inte kvinnan själv riktigt vad som hänt och vilken roll hon spelat i skeendet. Berättelsen är välskriven och har ett driv som gör att man läser den som en thriller, för att få svar på sina frågor – för de blir bara fler och fler under läsningen...

/Åsa

fredag 25 april 2014

Konsten att höra hjärtslag av Jan-Philipp Sendker


Ja, det kan Tin Win, huvudkaraktären i Jan-Philipp Sendkers roman, som utspelar sig under senare halvan av 1900-talet, i Burma. Och han kan höra så mycket mer, förutom att höra sin älskades hjärtslag på flera hundra meters håll. Men allt börjar med att Julia, som lever och verkar i New York, av sin mamma får ett brev. Ett brev som mamman just hittat, fyra år efter att Julias pappa bara försvann. Gick upp i rök. Utan ett ord. Spåren efter honom slutar i Bangkok och polisen kan inte göra mer. Och medan mamman är bitter är Julia mest ledsen, hon förstår inte hur hennes pappa som var en mycket framgångsrik advokat, lyckligt gift med två vuxna barn, bara väljer att försvinna utan ett ord till sin familj. Men brevet som nu hittats, ett brev som pappan skrivit till en Mi Mi i Burma men aldrig postats, det får Julia att släppa allt – nu vill hon veta. Så hon reser till adressen på kuvertet, en mindre stad i det inre av Burma, för att leta efter sin far.

Och där möter hon en man, som vet vem hon är, och som berättar hennes fars historia för henne, en historia hon först inte kan förlika sig med, men till slut blir oerhört gripen av. Det är historien om den av sin mamma övergivna lilla pojken som tas omhand av en grannkvinna, som lite senare helt förlorar sin syn och blir blind, och lär sig orientera sig i det oerhört ensamma livet med hjälp av sin enastående hörsel. Så småningom hamnar han i en klosterskola, och lär oväntat känna en flicka vars hjärtslag uppslukar honom – Mi Mi. Men flickan är inte vilken flicka som helst, hon är underskön, men har inte heller hon skonats från livets orättvisor – hon är född med missbildade fötter och kan inte gå. Men Tin Win erövrar omvärlden med Mi Mi som vägledare på ryggen, tillsammans lär de sig upptäcka varandras världar, och ingen av dem är längre ensam. Tills…

Ja, nu säger jag inte mer, resten får man läsa sig till själv! Men det är en stillsam och poetiskt vacker berättelse om en kärlek utöver det mesta, men framför allt en stark skildring av hur ett liv kan utvecklas i ett sammanhang där man inte själv har inflytande över sitt öde. Och Tin Win är onekligen föremål för både stjärnornas inflytande såväl som mäktiga mäns.

/Tuija

torsdag 24 april 2014

Den ärliga bedragaren Tove Jansson


Katri Kling är en 25-årig kvinna med ett intresse pengar och siffror som bor med sin tio år yngre bror Mars, samt en vargliknande hund över handelsboden i den lilla byn Västerby. Byns invånare har svårt för Katris brutala ärlighet och ser henne som en märklig ensamvarg medan barnen skriker glåpord efter henne och utmålar henne till häxa på grund av sina gula, nästan omänskliga, ögon.

Det har snöat oavbrutet i en månads tid, ett vitt vinterlandskap breder ut sig över staden. I ett stort ljusgrått hus (även kallat kaninhuset) bor det en gammal och tämligen folkskygg, välbärgad dam vid namn Anna Aemelin. Hon arbetar som illustratör och har illustrerat en rad populära barnböcker där det vanligaste motivet är blommiga kaniner. Kaninhuset är nedsläckt och fröken Aemelin visar sig mycket sällan vintertid. Maten blir hemlevererad från handelsboden och städhjälp kommer en gång i veckan samt en mängd brev från barn som läst och älskat hennes böcker, brev som besvärar henne och som hon inte mäktar med att svara på... Tidigt i berättelsen får vi veta att Katri Kling har som avsikt att flytta in i kaninhuset tillsammans med sin bror, men för att kunna göra det måste hon vinna Annas förtroende...

Katri nästlar sig efter hand in i Annas Aemelins liv och Anna verkar fascineras och skräms av den unga kvinnans fullständiga ärlighet och mystik. Efter hand tar Katri fler och fler beslut rörande till exempel husreparationer, kostnader och inköpslistor. Katris bror Mats, hjälper också till i Annas hus och nästan omedelbart uppstår en vänskap mellan dem, de möts i litteraturen, då Anna lånar ut äventyrsromaner som Mats slukar. Efter ett mystiskt inbrott i Annas hus tas det ett hastigt beslut att Katri och Mats ska flytta in i kaninhuset för att hjälpa till och erbjuda trygghet. Flytten bidrar till att byn återigen tisslar och tasslar om de besynnerliga kvinnorna. Flytten bidrar dessutom till att hela Anna Aemelins tillvaro förändras… Vad händer egentligen i det gamla kaninhuset?

Tove Jansson har själv sagt att hon ser sig själv i båda karaktärerna, problematiken kring besvarandet av beundrarbrev är ett exempel på något som även Tove hade svårigheter med. Hon ansåg att det var tidskrävande eftersom hon ville svara alla barn långt och personligt. Därför föreslog hon att "författarlagen" skulle inrättas, en lag som befriade alla författare under skapandeprocessen.
/Sara

onsdag 23 april 2014

"Der Schatzgräber" och "Der Ferne Klang" av Franz Schreker

Franz Schreker var en framstående österrikisk kompositör vars operor var bland de mest spelade av samtida verk fram till mitten av 1920-talet, och han sågs länge som Wagners arvtagare. Men på 1930-talet förbjöd nazisterna Schrekers musik på grund av hans judiska påbrå, och efter kriget skiftade tidens musikstil till modernismen och bort från den klassiska, romantiska stil Schreker stod för. Dessa historiska och kulturella förändringar, tillsammans med andra olyckliga bidragande omständigheter, har inneburit att den breda allmänheten under lång tid gått miste om hans storhet. Det har först nu, i detta årtionde, skett en revival av Schrekers musik.

"Der Schatzgräber", vars libretto Schreker själv författade, framfördes för första gången 1920 i Frankfurt och blev en stor succé. Den Nederländska Operan framförde "Der Schatzgräber" 2012, dess ursprungliga framställning här i ny tappning men med dess intrikata och psykologiskt mångbottnade handling bibehållen. Albumet får näst högsta betyg av Guardians recensent Andrew Clements som lovordar den Nederländska Operan för den övertygande, livväckande omtolkningen, regisserad av Ivo van Hove. George Looms, som recenserade operan för New York Times, kallade den för en triumf. Den nya produktionen har ersatt den ursprungliga medeltida miljön med en samtida inramning inspirerad av filmskaparna David Lynch, Terrence Malick och Lars von Trier. Enligt Looms framförs musiken superbt av the Netherlands Philharmonic Orchestra, under ledning av dirigenten Marc Albrecht, och även sopranon Manuela Uhl får stora lovord.

Schreker jämfördes med Strauss och Wagner under de första årtiondena av 1900-talet och var under denna tid Wagners främste rival om äran att bli ansedd som Tysklands ledande kompositör. Då nazisterna tog makten attackerade de Schreker på grund av hans judiska börd. Nazisterna ansåg att det fanns inslag av fördärvlig pornografi i hans verk och censurerade honom och avsatte honom från sin lärarpost, och Schreker dog kort därefter, fråntagen berömmelse och position i det nya tyska samhället.

"Der Ferne Klang", Schrekers första opera, har en symbolmättad handling lika komplex som kompositionen. Libretton, skriven av Schreker, lägger fokus på huvudpersonernas umbäranden. Berättelsen lägger stor vikt vid kompositören Fritz inre konflikt då han avstår från äkta kärlek i sitt sökande efter ett fjärran ljud han hört i sin fantasi. I lika stor mån får Grete, hans försmådda fästmö, utrymme i handlingen. Hennes situation är etter värre, då hon tvingas till prostitution och förlorar allt som någonsin betytt något för henne. Intrigen drivs av inre konflikter och innehar inslag av självdestruktivitet, ofta i form av dekadens, som i en scen med en opium-inducerad drömvision.

/Johan

tisdag 15 april 2014

Påskläsning

När jag går igenom mina bokhögar och funderar över den stundande påskhelgens läsning ser jag att jag faktiskt kan få till ett tema. Jag älskar temaläsning men har väl inte tänkt på påsken som direkt vanligt förekommande i litteraturen, men här ska ni få se!

Lisa Jewell är en sådan författare som jag har läst allt av, så därför lånade jag självklart hem hennes nyutkomna roman Fågelburen. Hennes böcker brukar röra sig i feel-goodmarker tycker jag, men den här verkar aningen mörkare i tonen. Den ska handla om de fyra syskonen Bird som växer upp i en riktig idyll, i ett stort gammalt hus med vinklar och vrår, en härligt lummig trädgård och ett kök som gjort för mysiga familjesammankomster. Men så en påsk inträffar en tragedi och familjen splittras, för att många år senare under en annan påskhelg återvända till huset de växte upp i med alla dess minnen. Verkar mycket lovande!

Riktigt kuslig läsning hoppas jag på i Hanna von Corswants Bunkern, om Charlotta som åker till en nedlagd minkfarm över påsken för att hjälpa till att rusta upp platsen inför ett scoutläger. Två gamla tanter äger gården, och snart börjar det hända en massa konstiga saker... Jag tyckte mycket om den suggestiva, mystiska stämningen i författarens förra bok Barnflickan.

Sedan tänkte jag också hinna med att läsa den till sidantalet mycket tunna Marias testamente av Colm Tóibín. För att korsfästelsen förstås i allra högsta grad har med påsken att göra. Och för att det låter som ett intressant grepp att låta en Maria som inte alls verkar så övertygad om sin sons gudomlighet föra ordet.

Jag tycker också att ni kan ta fasta på den norska traditionen med påskekrim och läsa en deckare i påsk. Det går förstås bra med vilken som, men vill ni löpa linan fullt ut kan jag faktiskt tipsa om en som även utspelar sig under påsken. Det är Louise Pennys Den grymmaste månaden, tredje fristående boken med kommissarie Armand Gamache i den kanadensiska byn Three Pines. Mysig och rätt oblodig läsning i klassisk pusseldeckaranda.

Glad påsk!

/Helen

måndag 14 april 2014

Böcker som får dig att skratta


 
”Ge mig en rolig bok”, kan vara något av de vanligaste fraserna en bibliotekarie kan höra… Men vad är egentligen en rolig bok? Humor är minst sagt subjektivt då vissa roas av limerickar och andra av humor som inte är lika uppenbar utan döljer sig mellan raderna... 

Humor definieras som ”sinne för det roliga, förmåga att identifiera och med visst nöje acceptera tillvarons ofullkomligheter; förmåga att skämta och uppskatta skämt.” enligt Nationalencyklopedin. Att locka till skratt, oavsett om man skrattar med eller åt, kan ses som det främsta syftet för genren humor/komedi. Och som jag nämnde inledningsvis finns det en mängd stilar inom humorgenren, galghumor (=svart, sjuk humor), ordlekar, ironi, parodi (=förlöjligande), lyteskomik m.m. Komedin kan ses som motsats till tragedin, som under antiken ansågs som mer betydande och högre ställt än komedin. Till exempel menade Aristoteles att komedin ”inte väcker till eftertanke eller skänker rening hos publiken samt att den avbildar sämre människor”.
 
Så vad finns då i bibliotekets hyllor som i bästa fall kan få oss att skratta tills tårarna sprutar? I magasinet finns humoristiska pärlor av bland andra Albert Engström, Oskar Andersson, Hans Alfredson och Tage Danielsson, Kar de Mumma samt klassikern ”Tre män i en båt” av Jerome K. Jerome, som ofta används till bokcirklar och boksamtal. Douglas Adams science fictonserie ”Liftarens guide till galaxen” och har även inslag av humor.
 
En författare som producerat en stor mängd böcker inom humorgenren är P.G Wodehouse. Född 1881, debuterade redan 1902 med tonårsboken ”I knipa : berättelse för pojkar”. Han skrev för tidskrifter och medverkade som radiokåsör, men det var med de dråpliga historierna om Psmith, Jeeves, Bertie Wooster, Lord Emsworth m.fl. som han nådde stor framgång med. Överklassmiljön, den torra engelska humorn och de löjliga upptågen kännetecknar och sammanfattar Wodehouses stil. Ofta framställdes överklassfolket som naiva och korkade då deras betjänter fick stå för intelligensen och lösningarna. Mest känd är han för böckerna om aristokraten Bertie Wooster och hans betjänt Jeeves. Paret förekommer i elva romaner och otaliga noveller (som producerades mellan 1917-1960) och anses därför vara ett klassiskt litteraturpar inom den brittiska litteraturen. Wodehouse arbetade även flitigt med referenser till andra författare, filosofer samt mytologiska skrifter.
 
Men visst finns det samtida författare som intresserar sig för genren roliga böcker t ex: Arto Paasilinna, Karin Brunk-Holmqvist, Fredrik Backman, Jonas Jonasson, Andrew Kaufman, Kalle Lind, Catharina Ingelman-Sundberg med sin fyndiga roman ”Kaffe med rån” som nu i vår fortsättes av ”Låna är silver, råna är guld”, Cecilia Hagens ”Kulla-Gulla-böckerna”, Sara Paborn, Katarina Mazetti, för att bara nämna några…
 
Den norske författaren Erlend Loe har blivit berömd för sin speciella humor och böcker med ibland absurda drag. Recensenterna är ofta oense gällande Loe, vissa hyllar honom för hans förmåga att fånga upp teman och händelser från idag och skildra dem till absurdum medan andra anser att hans romaner tenderar till att vara för ”barnsliga”. Loe debuterade 1993 med romanen ”Blåst” där en ung man får en sambo, utan att ha någon aning om hur det egentligen gick till. ”Naiv super” nådde internationell framgång och blev översatt till ett flertal språk. Här följer vi en man som genomgår en tjugofemårskris och hanterar den genom att skaffa sig en så kallad ”bultbräda”, som i första hand fungerar som en leksak för små, små barn, men som blir till tjugofemåringens terapiinstrument. Värd att nämna är även ”Doppler”, från 2004, som innehåller en stor dos civilisationskritik, där en man som tröttnat på storstadens hets flyttar till skogs och blir vän med en älg, fortsätts av ”Volvo Lastvagnar”, 2006. Gemensamt för alla hans romaner är de mycket säregna och udda karaktärerna som ofta bär på en helt egen livsfilosofi, ofta skild från det som betraktas som norm. Loe skriver även humoristiska och framgångsrika barnböcker om figuren Kurt. I vår utkommer romanen ”Inventering” som beskrivs som ”en galet rolig och absurd berättelse om en poet som går bärsärkagång.”.

/Sara

fredag 11 april 2014

"Var ligger min arbetsplats imorgon? - och 22 andra noveller av kommunalare"


Detta är en vardagsnära samling av korta noveller skrivna som bidrag till en tävling vilken tidningen Kommunalarbetaren utlyste i början av 2013. Kommunalanställda uppmanades att skriva om sina jobb.

I novellsamlingen är över hälften av novellerna skrivna av undersköterskor inom framförallt äldrevården. Jag har själv arbetat både inom hemtjänsten och på äldreboende i min ungdom och senare i livet som bibliotekarie på ett sjukhus. Därför känner jag igen mycket av det som berättas från saker som jag själv upplevt. Ibland har dock författarna skrivit ur vårdtagarnas perspektiv och det gör de, ibland på ett mycket gripande sätt, för att de bryr sig om dem som de arbetar för. Att de känner empati.

Novellsamlingen, tycker jag, är en mycket läsvärd samling som är utmärkt att läsa ur lite då och då – på bussturen, på lunchen eller vid läggdags.

I ”Om liv” av Johanna Magnusson ges röst åt en äldre kvinna som ligger i sitt hem och väntar på att få dö. Hon tänker: ”Ibland vågar jag närma mig tanken att jag är en arbetsplats. Att jag är behövd på ett annat sätt nu, än när jag var människa”.

En av de ”mysigaste” novellerna, enligt mig, är busschaufförens. Han som dricker sitt morgonkaffe klockan 04.15 och skriver: ”Det luktar natt fortfarande men jag driver bort nattdoften med nybryggt kaffe”. Novellen igenom är det dofterna som dominerar!

Boken avslutas med en kort morgonepisod, ur en undersköterskas perspektiv, på en förlossningsavdelning. Ett akut kejsarsnitt äger rum och det blir ett lyckligt slut.

/Lotta

De tre noveller jag nämner är i kronologisk ordning:
Om liv av Johanna Magnusson
Doftsafari av Lars Svedberg
Smärtkorridoren av Helena Wallén

tisdag 8 april 2014

Sonen av Philipp Meyer

Som jag har berättat tidigare har jag ett varmt förhållande till tjocka, välskrivna, historiska romaner. Sonen av Philipp Meyer uppfyller alla dessa kriterier och är verkligen en fantastisk läsupplevelse! Vi får följa familjen McCullough genom fyra generationer, från mitten av 1800-talet fram till nutid. Platsen är Texas med omnejd, en trakt som har stått som skådeplats för nybyggare, indianer, boskapsskötare och oljemagnater. Det är en våldsam skildring av amerikansk historia, utan några förskönanden eller romantiseringar, och det är spännande från första sidan till den sista. Sällan har 700 sidor gått så snabbt att läsa!

Det är tre olika medlemmar av familjen McCullough som för ordet. Det börjar med Eli, vars familj mördas och han själv blir tillfångatagen av en grupp comancher. Han växer upp hos indianstammen och blir mer och mer delaktig i deras liv. Som läsare lär man sig massor om hur livet kunde gestalta sig hos comancherna, en av de indianstammar som bevarade sina traditioner och sin frihet längst. Det är som sagt långt ifrån någon romantiserad bild av indianerna som målas upp, men det är mycket intressant och levande beskrivet. Jag vill delge er ett citat från när Eli så småningom återvänder till de vitas "civiliserade" värld. Han blir utfrågad av en vit man, en domare, om sitt liv hos comancherna:

"Hur ställer sig indianer till katter?"
"Jag såg aldrig till några katter. Men många hundar."
"De äter hundar va?"
"Det är shoshonerna", sa jag. "Hundar och prärievargar är heliga för comancherna. Det vore att nedkalla en förbannelse över sig."
"Men det händer att de äter människor?"
"Det är tonkawa", sa jag.
"Aldrig comancherna?"
"En comanche som åt en människa skulle omedelbart bli dödad av stammen, för det påstås att det är beroendeframkallande."
"Intressant", sa han. Han kliade sig på hakan. "Och den här soldansen som alla pratar om?"
"Det är kiowa", sa jag. "Vi ägnade oss aldrig åt det."

Vi får också läsa utdrag ur Elis son Peters dagböcker från början av 1900-talet. Slutligen får vi lära känna Jeannie McCullough, Elis barnbarnsbarn, som växer upp i en mansdominerad värld och slutar sina dagar som en av de rikaste kvinnorna i Texas. Det är fascinerande livsöden.

/Helen

måndag 7 april 2014

"Du vet väl om att du är värdefull"

Du vet väl om att du är värdefull
Att du är viktig här och nu
Att du är älskad för din egen skull
För ingen annan är som du


Så inleds psalmen som Stefan Lindbergs roman lånat sin titel ifrån, och det är nästan omöjligt att inte höra den spelas upp inom sig gång på gång under läsningen. Lite falskt klingar den dock med tanke på bokens huvudperson, som aldrig får höra hur värdefull och älskad hon är, och inte heller själv verkar se något värde i sin egen person.

Malin är strax över tjugo, och gick ut gymnasiet för ett par år sen. Nu sitter hon i kassan på ICA och funderar på när livet ska börja. Hon inleder en relation med sin chef, men ingen av dem verkar veta riktigt vad de vill med förhållandet, det händer liksom bara. Malins mamma är sjukskriven för en arbetsskada, och på många sätt är deras förhållande omvänt, det är ofta dottern som stöttar sin mamma. Det finns också en barndomskompis, en kille med flera diagnoser och problematiskt förhållande till sina föräldrar, som Malin liksom bara av gammal vana fortsätter hjälpa och peppa.

Man får känslan av att hon egentligen vill bort från småstaden och sitt liv där, men kanske inte riktigt vågar ta steget. Kanske är det för deras skull, dem som hon måste finnas där för, eller så använder hon bara dem som en ursäkt för att bli kvar. Handlingen är inte märkvärdig eller unik på något sätt. Det som skildras är en kort period - en sommar - en inblick i en ung kvinnas liv. Ett nyktert konstaterande att ”såhär är det” för en del människor, inte dömande, inte förhärligande.

Malin är en skarp iakttagare och snabbtänkt, inget undgår hennes blick och hennes kommentarer. På många sätt verkar hon äldre och mer erfaren än sin dryga 20 år. Samtidigt verkar hon nästan lite avtrubbad, som om hon sett för mycket, som om ingenting berör henne längre. Malin är så tydligt utmejslad, hennes tankar och iakttagelser så skarpa och på pricken, att man nästan glömmer att det är en roman. Språket är sparsmakat men känns alltid genomtänkt. Formuleringarna är knivskarpa, inte ett ord saknas och inget ord är överflödigt.

/Åsa

PS! Glöm inte Café Bokstugan ikväll kl. 18 i stadsbibliotekets hörsal. Temat är ”Tove Jansson – mer än mumin”. Som vanligt blir det bokutlottning och fika för liten slant! Välkomna!

fredag 4 april 2014

En ond liten handling av Elizabeth George

Föregående bok om kommissarie Lynley och hans kollega Barbara Havers slutade med ett försvinnande och ”En ond liten handling” tar upp tråden just där den historien slutade. De försvunna är Barbaras granne och vän Angelica och hennes dotter Haddiyah. De är spårlöst borta och flickans far, professor Azhar, är helt uppriven. Barbara är väldigt fäst vid både flickan och professorn och tar självklart tag i situationen på det sätt som det går – med hjälp av en privatdetektiv. Sökandet efter flickan Haddiyah är själva kärnan i berättelsen. Spåren leder till Italien och kring detta väver George en mångbottnad berättelse med många trådar. Barbara Havers är synnerligen irriterande i denna boken och gör som vanligt som hon vill och struntar i direktiv och order från högre ort. Man undrar hela tiden – ”detta kan hon väl ändå inte komma undan med?” Boken är både underhållande och spännande. Det är inga problem att ta sig igenom de nästan 800 sidorna. Även kommissarie Lynleys spirande kärlekshistoria håller intresset uppe. Elizabeth George-fans blir inte besvikna och är man inte bekant med paret Lynley och Havers finns det mycket läsning att ta del av – detta är nämligen den artonde boken om poliskollegorna.

/Carina

torsdag 3 april 2014

Smutstvätt av Kalle Lind och Kringlan Svensson


Romanen "Smutstvätt", av komikerna och författarna Kalle Lind och Kringlan Svensson, beskrivs som en "höghastighetskomedi" och jag är beredd att hålla med. Romanen är en fristående uppföljare till "Blandfärs" som kom 2012 och handlar om den galna ICA-handlaren Stellan Kask som agerar amatördetektiv tillsammans med sin ofrivilliga kompanjon, charkdirektören Vasilis Tzanetakos.  Att lösa brott var något som verkligen föll Stellan i smaken, därför blir han minst sagt ivrig då kidnappningsligan "Hygienteknikerna" slår till i Malmö. Deras mål är att kidnappa människor som på något sätt smutsat ner i Malmö stad, det vill säga, genom nedskräpning, offentlig urinering, massaffischering m.m. De kidnappade blir sedan placerade i rum likt fängelsehålor med ständig kameraövervakning som sänds direkt över Internet. Fallet engagerar hela Malmö medan Vasilis ser fram emot en rofylld kärlekssemester med sin fru Veronika för att reparera sprickorna som uppstått i deras äktenskap. Han har därför inte en tanke på s.k "polisiärt" arbete och de brott som begås i hemstaden Malmö. Men när deras son Olof blir ett offer för Hygienteknikerna, lyckas Stellan övertyga eller snarare tvinga Vasilis till att agera. Vi slussas mellan Stellan och Vasilis vansinniga upptåg till arbetet på polisstationen där polisen och kvinnotjusaren Ricky Sjöholm arbetar med fallet tillsammans med sin ofräscha, svettdrypande kollega Bodil Borgström. Vi får även korta inblickar i kidnapparnas vittnesmål och arbetet på Sydsvenskan där den flitiga journalisten Petra H:son Banco försöker gräva fram snaskiga detaljer kring fallet och de inblandade...

Sammanfattningsvis är romanen en något rörig men hemskt rolig bok om en galen renhetssekt där en tokig ICA-handlare bidrar till de flesta skratten. Mycket slapstickhumor och överdrivna beskrivningar som underhåller läsaren till max. Kalle Lind har även skrivit de humoristiska biografierna "Människor det varit synd om", "Människor som har gått till överdrift" och "Människor som har haft fel".

/Sara

tisdag 1 april 2014

Låna en bokcirkelkasse!

Nu är det premiär för stadsbibliotekets bokcirkelkassar! Har du redan en egen bokcirkel och tycker det är svårt att välja böcker, eller hitta flera exemplar av samma bok? Då kan våra kassar vara en enkel och bra lösning. Du kanske har funderat på att starta en bokcirkel, men är osäker på hur du ska komma igång? Med bokcirkelkassen får du allt som behövs för en lyckad bokcirkel!

Varje kasse innehåller 8 exemplar av samma bok, ett författarporträtt, diskussionsfrågor samt en loggbok där man kan skriva ner tankar om boken och samtalet kring den, och läsa andras kommentarer. Lånetiden är 6 veckor. Du hittar kassarna på stadsbibliotekets entréplan. Just nu kan du välja bland dessa boktitlar:

Främlingen av Albert Camus
Doktor Glas av Hjalmar Söderberg
Sarahs nyckel av Tatiana de Rosnay
Vi kom över havet av Julie Otsuka
Little Bee av Chris Cleave
Pappan och havet av Tove Jansson
Dödssynden av Harper Lee
Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami
Stål av Silvia Avallone


/Åsa