Tips och tankar kring böcker, läsning, musik och film från Karlskronas bibliotek



måndag 17 mars 2014

"Maria Lang - vår första deckardrottning"

I dagarna utkommer den första biografin om deckarförfattaren Maria Lang (1914-1991), med anledning av att det i år är 100 år sedan hon föddes. Jag har dock fått förmånen att redan nu lägga vantarna på ett förhandsex av boken, tack vare snälla Johanna på Ordalaget.

Under de 42 år Maria Langs författarkarriär varade, utkom hon med lika många deckare - alltså i genomsnitt en om året. Hon gjorde sig därmed förtjänt av epitetet "deckardrottning" långt innan Liza Marklund och Camilla Läckberg med flera ens var påtänkta i sammanhanget! Hennes böcker utgavs i stora upplagor och tillhörde länge de mest utlånade på biblioteken. Efter sin död 1991 föll hon i glömska, men nu - drygt 20 år senare - är hon åter aktuell med snygga retroinspirerade nyutgåvor av de första deckarna, och även filmatisering av desamma.

På många sätt var Dagmar Lange - som hon var döpt till - en pionjär. Hon var en av de första kvinnliga eleverna på det anrika läroverket i Västerås - och fick då hävda sig gentemot både lärare och manliga kurskamrater. När hon doktorerade i litteraturhistoria 1946 var hon en av få svenska kvinnor med denna akademiska grad. Hon började som lärare på Nya elementarskolan men blev sedemera rektor, en tjänst hon innehade till sin pensionering 1979. När hon 1949 debuterade som deckarförfattare med "Mördaren ljuger inte ensam" var hon ganska ensam som kvinna bland kollegor som Stieg Trenter och Vic Suneson.

Något som förvånade mig var att Lange/Lang var en utpräglad sällskapsmänniska som älskade att synas i sociala sammanhang och gärna själv tog initiativ till fester och andra upptåg. I hennes nära umgänge fanns många dåvarande eller blivande kända namn som Barbro Alving och Gösta Knutsson.

Den nya biografin är skriven av Lena Lundgren, litteraturvetare, och Lisbet Wikner som är släkt med Pontus Wikner, som var föremål för Dagmar Langes doktorsavhandling. Boken är mycket välskriven och innehåller många roliga detaljer och fina bilder. Författarna skiljer tydligt på privatpersonen Dagmar Lange och författaren Maria Lang, och man förstår att det var samma förhållningssätt hon själv förespråkade. De har dessutom en slags respektfull ton gentemot huvudpersonen som låter oss komma nära henne i båda rollerna, men upprätthåller ändå ett behörigt avstånd och lämnar även lite öppet för spekulationer, speciellt kring frågan om eventuella partners.

/Åsa

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar