Tips och tankar kring böcker, läsning, musik och film från Karlskronas bibliotek



torsdag 27 mars 2014

Orkanen av Laurent Gaudé

En dramatisk katastrofbok - men den verkliga dramatiken består snarare av en kedja av helt andra händelser, där orkanen blir den utlösande faktorn. Men egentligen har den delvis sitt fokus i rasmotsättningarna i den amerikanska södern. Som aldrig tycks släppa sitt grepp där. Och själva berättelsen utspelar sig under loppet av några dygn, mitt under orkanen Katrinas ödeläggelse av New Orleans 2005. Vi får följa 5 vitt skilda människoöden, var och en på sitt håll i staden, och allt eftersom korsas deras vägar, vare sig de är medvetna om det eller inte.

Dels får vi följa den underbart stolta, stoiska, 100 år gamla, svarta damen Josephine, och dels unga ensamstående Rose och hennes 6-årige son, som bor i stadens fattigare områden. Vi får också följa Keanu, en f.d. oljearbetare, som bestämt sig för att hitta tillbaka till Rose, som han lämnat långt tidigare, och därför kör i motsatt riktning, mot orkanen och alla som flyr. Vi möter också Pastorn, som öppnar sin kyrka för de fattiga nödställda, mitt under stormen, och vi får också möta fängelsekunderna – de riktigt grova brottslingarna – som lämnas åt sitt öde när vattnet börjar stiga…

Och alla flyr, bort från orkanen, dvs alla som har någonstans att fly till, och har något att fly med. De som blir kvar blir ju de fattigaste fattiga, bara svarta, som varken vill eller kan göra något åt sin situation. De barrikaderar sig efter bästa förmåga, och försöker bara överleva. Tills så äntligen den stora tystnaden lägrar sig. När stormen passerat. Men då kommer vattnet istället. Gigantiska översvämningar, dammar som brister. Och med vattnet kravlar sig alligatorerna upp på gatorna…

Och på dessa översvämmade, livsfarliga – och öde – gator jagar Rose och Keanu efter den lilla 6-åringen som försvunnit, där tar sig fångarna runt, som lyckats rädda sig ur fängelset, och plundrar, och där vandrar Pastorn runt, som det plötsligt slagit fullständigt slint för – han har helt plötsligt fått för sig, i sin egen lilla privata monolog med Gud, att orkanen var Guds straff. För vad vi gjort mot vår Moder Jord. Och därför ser sig Pastorn utskickad av Gud att fortsätta att straffa dem som eventuellt överlevt orkanen. Med en slaktarkniv i handen.

Det är mycket som är obehagligt, men ändå så otroligt intressant, så man sträckläser. Gamla Josephine ger på något vis röst åt dem alla, ger dem ett egenvärde som inte samhället lyckas förmedla, oavsett raslagar. Snyggt och suggestivt skrivet, perspektiven byts ofta, ofta, i korta stycken, och med väldigt små medel förmedlas väldigt mycket mellan raderna. Mycket läsvärt!

/Tuija

tisdag 25 mars 2014

Intressant fransk deckare

Härlig fransk miljö, mycket välskrivna personporträtt med karaktärer som man fäster sig vid, tilltalande språk och en intressant deckargåta. Det här gav definitivt mersmak och jag vill gärna läsa de övriga böckerna om kommisarie Adamsberg!


I boken Budbäraren av Fred Vargas får vi träffa Joss Le Guern, som återupptar det gamla yrket som budbärare. Tre gånger om dagen tömmer han en behållare där personer lämnar allehanda meddelanden som de vill ha upplästa mot en liten summa. Sedan ställer han sig helt enkelt på en pall och läser upp alltihop, varvat med väderrapporter och "dagens historiska händelse". Jag älskar det här! Det är fantastiskt bra beskrivet.
Joss börjar dock få meddelanden som skiljer sig en del från de vanliga köpes/säljes/sökes - konstiga gammeldags historier som låter som utdrag ur någon bok och som varnar för att pesten är på väg att drabba människorna på nytt...

Fred Vargas, eller Frédérique Audoin-Rouzeau som hon heter egentligen, är i grunden arkeolog och medeltidsforskare.

/Helen

måndag 24 mars 2014

"Brittsommar" - en glömd liten pärla

Laura Fitinghoff är nog mest känd som författare till "Barnen från Frostmofjället" som vi väl alla gråtit oss igenom någon gång, och lidit ikapp med de föräldralösa barnen och den stackars geten.  Hon skrev dock en hel del andra böcker, främst för barn men även några för vuxna. "Brittsommar" är en av dem, och finns nu i fin nyutgåva från Lo Söllgårds förlag. Den utspelar sig runt förra sekelskiftet, och handlar om Lajsa, en kvinna i fyrtioårsåldern, som lever i ett tryggt men för länge sedan avsvalnat äktenskap. Familjen har det dock gott ställt och Lajsas stora glädje är barnen, och det lilla barnbarnet hon ännu inte träffat.

När dottern med familj så äntligen kommer på besök, har de med sig en oväntad gäst. En man som Lajsa kände väl i sin ungdom, och som hon en gång tänkte sig en framtid tillsammans med. Mötet utlöser oanade känslor dem emellan, somligt har tiden oåterkalleligen förändrat, men annat är precis som det var när de sist sågs. Lajsa dras till sin ungdoms kärlek, men är samtidigt bunden till det trygga men kärlekslösa äktenskapet, och barnen som betyder allt för henne.

Intrigen kan låta misstänkt lik en veckotidningsnovell, men läsupplevelsen blir något betydligt djupare och mer allmänmänskligt. Det handlar om tidlösa frågor som konsekvenser av val man gjort i livet, om kärlek och pliktkänsla. De vackra och levande skildringarna av den norrländska naturen, under sensommar och tidig höst, är i sig anledning nog att läsa boken. Lägg därtill den fina falnade kärlekshistorien, och beskrivningen av hur konventioner och oskrivna regler styrde kvinnors - men även mäns - liv vid den här tiden, så blir det en både fin och intressant läsupplevelse. Boken inleds med ett informativt förord om författaren, skrivet av utgivaren Lo Söllgård, och avslutas med ett lika läsvärt efterord av Sigrid Combüchen.

/Åsa

lördag 22 mars 2014

Bokcirklar om Tove Janssons böcker!

Vecka 14 är det "Läslustvecka" på biblioteken i Karlskrona. Då vill vi på olika sätt uppmuntra och inspirera till läsning för både stora och små. Under veckan bjuder vi in till läscafé, bokcirklar, författarbesök och mycket mer.




Här kan du se hela programmet för veckan:
http://bibliotek.karlskrona.se/web/arena/laslustvecka

Under hela 2014 kommer vi också att uppmärksamma att det i år är 100 år sedan Tove Jansson föddes. Hon är nog mest känd som mamma till mumintrollet och de övriga i mumindalen, men hon skrev mycket annat också, bland annat romaner och noveller för vuxna.

"Sommarboken" är nog min favorit bland Toves böcker, den skildrar så fint förhållandet mellan en liten flicka och hennes farmor under en sommar på en ö. Om du är intresserad av att läsa boken och diskutera den med andra, kan du anmäla dig till bokcirkeln på Lyckeby bibliotek, som träffas 2 och 9 april kl. 17.30. Anmälan senast 28 mars på telefon 0455-30 35 40.

"Pappan och havet" ingår i muminserien, men skiljer sig en del från de övriga böckerna, genom att stämningen är lite mörkare och präglas av känslan av uppbrott och hotande fara. Muminfamiljen lämnar mumindalen för att bosätta sig på en ö där pappan vill bli fyrväktare. Allt går inte så lätt med flytten, och den vanligtvis så harmoniska muminfamiljen får tampas med olika problem och det blir slitningar mellan familjemedlemmarna.  Boken kan läsas på flera plan och har varit föremål för många olika tolkningar.

Om du vill läsa boken och diskutera den med andra är du välkommen att anmäla dig till ett boksamtal på stadsbiblioteket den 3 april kl.10. Då kommer vi också att visa våra nya bokcirkelkassar, som du kan låna om du har en egen bokcirkel eller funderar på att starta en. Med kassen får du allt du behöver för en lyckad bokcirkel - 8 ex av samma bok, författarporträtt, diskussionsfrågor och en loggbok där man kan skriva om boken och samtalet, och läsa andras kommentarer. Anmälan senast 28 mars till mig på telefon 0455-30 34 78 eller e-post asa.fransson[at]karlskrona.se.

/Åsa

onsdag 19 mars 2014

"Divergent" av Veronica Roth

"Divergent" är första delen i en science fiction-serie skriven av Veronica Roth. Den sista delen i trilogin kom ut i oktober förra året. Bokserien har blivit en enorm succé, av samma omfattning som "Hunger Games" av Suzanne Collins. Roth var bara tjugoett år gammal när "Divergent", hennes debutroman, publicerades. "Divergent" är obevekligt intensiv då den har ett rasande tempo, är full av action, och spännande scener följer tätt inpå varandra från början till slut. Roth har en förmåga att fånga läsarens intresse redan från första sidan och sedan inte släppa taget. Man kan med rätta kritisera Roth för att hennes berättelse är alltför lik "Hunger Games", men de idéer som är Roths egna är så originella att man kan förlåta henne för att också ha lånat idéer av andra författare.

"Divergent" utspelar sig i ett dystopiskt Chicago, en stad som omgärdas av stängsel för att skydda mot militärt angrepp och vars befolkning delats upp i fem falanger: De ärliga, De osjälviska, De tappra, De fridfulla och De lärda. Varje person måste när de är sexton välja vilken falang de ska tillhöra. De flesta väljer den falang de är födda i. Tanken bakom dessa medborgerliga grupperingar är att man ska skapa en balans som eliminerar krig. Romanens huvudperson väljer falangen De Tappra trots att hon är född bland De Osjälviska. Att bestämma vilken falang man ska tillhöra är ett sätt att definiera sin identitet. Romanens huvudperson väljer namnet Tris då det är hennes tur att döpa om sig. Det visar sig att Tris har fler än ett dominerande karaktärsdrag. Mångsidigheten av hennes talanger gör henne till en avvikelse, en divergent, en person vars personlighet uppvisar många medfödda talanger och benägenheter. Tris måste hålla detta hemligt, eftersom de divergenta anses vara farliga för systemets upprätthållande. Innan hon kan accepteras inom De Tappra måste hon även gå igenom olika tester. Om hon misslyckas kommer hon tillhöra De Falanglösa, fattiga människor som lever utanför samhället och kan jämföras med kastväsendets kastlösa.

Stommen i den här berättelsen, ett samhälle uppdelat i personlighetstyper, är en unik idé och kommer helt och hållet från Roth. Och det som denna premiss låter oss inse, att vi måste hitta vår egen personlighet och vara trogna mot oss själva och vad vi själva tror på, är något vi inser just för att hon visar det på ett originellt, tankeväckande sätt som får oss att se på världen med nya ögon.

/Johan

tisdag 18 mars 2014

En anmärkningsvärd stöld


Känner ni till en man vid namn Eduardo de Valfierno, som år 1911 var inblandad i en märkvärdig stöld av en viss berömd tavla från Louvren? Det gjorde inte jag innan jag läste Martín Caparrós roman Valfierno - mannen som stal Mona Lisa. Här har författaren byggt upp en helt fantastisk berättelse kring den sanna historien om en man som, åtminstone i romanform, framstår som väldigt spännande och med ett minst sagt annorlunda levnadsöde. Valfierno vill försäkra sig om att bli ihågkommen och anförtror sig därför till en journalist vid namn Becker, som får i uppdrag att skriva ner hans levnadshistoria, men först när Valfierno själv har gått ur tiden.

Vi får möta Valfierno vid en rad olika tidpunkter i livet, i korta nedslag. Ibland är det han själv som för ordet och ibland skildras han utifrån, antingen genom journalistens ögon eller genom andra personer i hans närhet. Vi får också stifta bekantskap med en rad andra karaktärer, de flesta med verklighetsbakgrund, som på olika sätt har betydelse för historien. Det är mycket välskrivet och fängslande! Det kan ta sin tid att riktigt komma in i boken, i början känns det något förvirrande med alla perspektivbyten och tidshopp, men det är verkligen värt mödan i slutändan.
/Helen

måndag 17 mars 2014

"Maria Lang - vår första deckardrottning"

I dagarna utkommer den första biografin om deckarförfattaren Maria Lang (1914-1991), med anledning av att det i år är 100 år sedan hon föddes. Jag har dock fått förmånen att redan nu lägga vantarna på ett förhandsex av boken, tack vare snälla Johanna på Ordalaget.

Under de 42 år Maria Langs författarkarriär varade, utkom hon med lika många deckare - alltså i genomsnitt en om året. Hon gjorde sig därmed förtjänt av epitetet "deckardrottning" långt innan Liza Marklund och Camilla Läckberg med flera ens var påtänkta i sammanhanget! Hennes böcker utgavs i stora upplagor och tillhörde länge de mest utlånade på biblioteken. Efter sin död 1991 föll hon i glömska, men nu - drygt 20 år senare - är hon åter aktuell med snygga retroinspirerade nyutgåvor av de första deckarna, och även filmatisering av desamma.

På många sätt var Dagmar Lange - som hon var döpt till - en pionjär. Hon var en av de första kvinnliga eleverna på det anrika läroverket i Västerås - och fick då hävda sig gentemot både lärare och manliga kurskamrater. När hon doktorerade i litteraturhistoria 1946 var hon en av få svenska kvinnor med denna akademiska grad. Hon började som lärare på Nya elementarskolan men blev sedemera rektor, en tjänst hon innehade till sin pensionering 1979. När hon 1949 debuterade som deckarförfattare med "Mördaren ljuger inte ensam" var hon ganska ensam som kvinna bland kollegor som Stieg Trenter och Vic Suneson.

Något som förvånade mig var att Lange/Lang var en utpräglad sällskapsmänniska som älskade att synas i sociala sammanhang och gärna själv tog initiativ till fester och andra upptåg. I hennes nära umgänge fanns många dåvarande eller blivande kända namn som Barbro Alving och Gösta Knutsson.

Den nya biografin är skriven av Lena Lundgren, litteraturvetare, och Lisbet Wikner som är släkt med Pontus Wikner, som var föremål för Dagmar Langes doktorsavhandling. Boken är mycket välskriven och innehåller många roliga detaljer och fina bilder. Författarna skiljer tydligt på privatpersonen Dagmar Lange och författaren Maria Lang, och man förstår att det var samma förhållningssätt hon själv förespråkade. De har dessutom en slags respektfull ton gentemot huvudpersonen som låter oss komma nära henne i båda rollerna, men upprätthåller ändå ett behörigt avstånd och lämnar även lite öppet för spekulationer, speciellt kring frågan om eventuella partners.

/Åsa

fredag 14 mars 2014

Vi avslutar veckan med en novell eller två

Vi avslutar veckan med två novellixer... När jag för något år sedan läste ”Dagar i tystnadens historia” blev jag alldeles tagen av den lågmälda men stämningsfulla tonen i författaren Merethe Lindströms språk. I novellen ”Kyssen” följer vi en kvinna som har förlorat sin katt. Hon lever i en sluten relation med en man där de båda verkar dölja merparten av sina känslor inför varandra. Vår huvudperson kontaktar en förening för omplacering av djur för att skaffa sig en ny katt. Det leder henne till en lägenhet där hon en gång för mycket länge sedan upplevde sin första kyss. Där bor nu en kvinna tillsammans med några ensamma katter. Kvinnan väcker minnen till liv, har de inte redan mötts?

Helt tvärtom är Amanda Svenssons febriga språk i novellen ”Jag vill veta var stockrosorna kommer ifrån” där en ung man befinner sig i Skåne för att ta avsked av sin mormor. Här möter han en flicka vars frågor är många och som ivrigt vill känna hans kärlek. En novell som man blir yr och lycklig av!

/Sara

torsdag 13 mars 2014

Hundarna och Änglarna av Ola Nilsson

En tidlös, sorgsen, Norrländsk saga fylld av misär, ensamma tonåringar och alkohol, sammanfattar Ola Nilssons första två delar i hans namnlösa trilogi. Den första delen, ”Hundarna”, utgiven 2010, handlar om två syskonpar, Ida och Sanna samt Kalle och Filip. Det är tonåringar som tillsammans eller på egen hand dricker sprit för att dämpa ångest och smärta. Deras pappor fungerar som bifigurer, där den ene drabbats av psykiska besvär och den andre av en stroke, vilket påverkar barnen och relationen mellan syskonen. Vi far runt på den norrländska glesbygden, i bilar, till små stugor, med spriten som ständigt närvarande. Det göms flaskor under broar som även fungerar som mötesplatser. Det är en stark berättelse där ungdomarnas öden berör läsaren.

I del två, ”Änglarna”, lär vi istället känna den blyge och tafatte Anders, som ofta sitter ensam
på byns gatukök när han inte mekar med sin bil. Han är minst sagt introvert och reagerar därför när Lisa, som arbetar på grillen, söker kontakt med honom. Det leder till ett fumlande kärleksmöte som ganska snabbt tar en oväntad och hiskelig vändning. Vi får även möta Anna som växer upp med sin försupna men förmögna far Oskar och sin farmor. Även här rör sig Ola Nilsson i det karga Norrland och fortsätter på temat ensamma och utstötta människor. Den gråa vardagen, det avskalade språket och de tragiska ödena kan ses som den röda tråden genom romanerna. Nu återstår endast del tre, "Kärleken gömmer minnet" och det ska bli intressant att se hur Nilsson knyter ihop sin romansvit.

/Sara

måndag 10 mars 2014

Pyongyang av Guy Delisle

 
En reseskildring om Nordkorea, finns det? När kanadensaren och serietecknaren Guy Delisle fick för ett jobbuppdrag, placerat i just Pyongyang där han tillsammans med några andra skulle arbeta med en animerad film i två månader blev resultatet en dagbok i serieformat om hans upplevelser i Nordkorea.

Som västerlänning blir Guy Delisle placerad på ett av de tre hotell som Pyongyang erbjuder turister. Han bor på våning 15, den enda våningen som nattetid har fungerande belysning och elektricitet. Mörkret i staden, på grund av landets begränsade användning av elektricitet, är mycket påtagligt. Redan när Guy anländer till flygplatsen har han svårt att urskilja vem som är vem i och med den dåliga belysningen. Om nätterna finns det ingen gatubelysning, landet prioriterar istället att ha ljusinstallationer kring de hyllningsporträtt av ”den store ledaren” som finns på väggar och byggnader runt omkring i staden.
 
Guy är inte ensam västerlänning, på hotellet finns turkar och på hans arbetsplats finns till och med en amerikan (trots landets minst sagt spända relation med USA). De möts i kulturkrockarna som att t ex alltid ha en guide fem meter bakom sig, vilket är ett måste om man vill röra sig ”fritt” inom landet. Guy försöker etablera någon slags kontakt med de han träffar ur landets befolkning, som nästan uteslutande är guider. De tar honom med på utflykter, visar upp landets stoltheter såsom skolor, byggnader, arenor och metron. När Guy ställer frågor om varför en man ligger på knä på en gräsplätt och klipper med en sax, eller varför en kvinna kryper längs med vägen med en borste får han kryptiska svar om att de är volontärer som arbetar för ”den store ledaren”. Någon skymt av landsbygden får han inte se, de rör sig endast inom de gränser som är tillåtna...

Det handlar i mångt och mycket om tristessen han upplever i landet. Det hårt hållna, sterila, gråa upplevelsen av huvudstaden Pyongyang. Om de tomma restaurangerna på hotellet, kulturkrockarna, det absurda, dyrkan av det politiska systemet med en stor portion humor faktiskt... Han ställer landets strikta regler och traditioner på sin spets. Rolig läsning, ett annorlunda grepp och ett otroligt intressant reportage om världens mest slutna land.

Författaren har dessförinnan gjort likande reseskildringar av Burma, Kina och Jerusalem.

/Sara

fredag 7 mars 2014

Och sen Paulette av Barbara Constantine

Ja, det är ju också en titel! Men är det, likväl, skriven av franska Barbara Constantine, Sekwa förlag. Och genom hela boken undrar jag när Paulette egentligen ska dyka upp! Men det gör hon, tids nog, i denna lättsmälta, småtrevliga, kanske en smula tillrättalagda feelgoodroman, som jag tyckte riktigt bra om, trots en del språkliga missar.

Allting börjar iallafall med att Ferdinand, som är i sjuttioårsåldern och lever ensam på en stor tom gård sedan sonen med familj flyttat därifrån, erbjuder sin granne Marceline att flytta in, eftersom hennes tak håller på att rasa in. Efter hand ansluter fler och fler personer och tillsammans bildar de ett udda kollektiv på gården. Och inte bara kollektivet är udda, det är onekligen också de individer som hamnar där. De är i alla tänkbara åldrar, tvingas ta hand om varandra och de märkliga saker de dras in i, och kompletterar varandra så fint. Det är ett myller av livsöden och mellanmänskliga förehavanden som kommer upp i ljuset med väldigt små medel - för det är ingen tung, tjock bok, kapitlen är korta och koncisa, inget onödigt berättas. Och ändå får man lära känna alla inblandade individer ganska så väl, utan att man riktigt har förstått hur det gått till. Det är helt enkelt en varmhjärtad och trevligt berättad historia om vikten av att ta hand om varandra, sträcka ut en hand till den som behöver den, även över generationsgränserna.

/Tuija

torsdag 6 mars 2014

Frances del 1-3 av Joanna Hellgren

Böckerna om "Frances" är en barndomsskildring och familjesaga, finstämt, magiskt blyertskissad av författaren och illustratören Joanna Hellgren.

I den första delen om flickebarnet Frances, hämtas hon upp av sin faster Ada, på det barnhem där hon placerats. Den framkommer att Frances pappa, August, har gått bort under mystiska omständigheter... Ada bor i en stor lägenhet i Paris som hon delar med sin dementa far, Frances farfar, som hon vårdar i den mån det går. Ada lever ett annat liv nattetid då hon beger sig ut på damklubbar. Där träffar hon författaren och grannen Louise som hon inleder en relation med. Inget undgår dock Frances som nyfiket bekantar sig med sin fasters nya vän. 

I del två förflyttas vi några år tillbaka i tiden och lär istället känna Frances far, August, som har brutit med sin familj efter ett bråk med fadern. August lever ett enkelt liv där han arbetar som hjälpreda till en fiskare. På en dans träffar han den unga flickan Ester och gör henne med barn. Mycket olämpligt för Ester som arbetar som barnflicka i en på en gård där en graviditet kan kosta henne arbetet. Ester grips av förtvivlan och ser abort som det enda alternativet medan August gläds åt tanken att eventuellt bli far. Men Esters missnöje och olycka går inte att förändra, hur August än försöker med stöd och välvilja. De tvingas flytta till en annan stad där planen är att barnet ska födas och där Ester och August ska bygga upp ett gemensamt liv tillsammans... Parallellt följer vi även Ada och Louises relation som utvecklas i bokens nutid...

I tredje och sista(?) delen, hankar sig August fram på diverse arbeten i olika städer för att kunna försörja sin familj. Hårda, slitsamma och framförallt otacksamma arbeten på gårdar samt som borstförsäljare och rallare. I bakgrunden finns hela tiden Frances med som i mångt och mycket får sköta sig själv trots sin ringa ålder. Detta varvas med kapitel där vi får en kort inblick i Frances liv som tonåring och hennes första möte med kärleken…

Släktkrönikan om Frances är som jag inledningsvis påpekade; magisk, men även full av mörker och suggestiva tendenser. Uppslag är ibland ordlösa, enastående bilder som sammanfattar eller knyter ihop passager man precis läst. Böckerna är utgivna och prisade i både Frankrike och Sverige.

/Sara

onsdag 5 mars 2014

Game of Thrones – från bokserie till tv-serie

Hittills har tv-serien "Game of Thrones" använt sig av källmaterialet med stor respekt. Inga markanta överraskningar har skett som inte bokens läsare redan varit utsatta för. Detta till skillnad från "Walking Dead" som lagt till nya twister som inte fanns i dess ursprungliga förlaga, en serietidning vars följetång fortfarande pågår. Förvisso får man i tv-serien följa karaktärer som i boken endast är sedda genom huvudpersonernas perspektiv, men det man får veta genom att följa dem avviker inte anmärkningsvärt från den ursprungliga berättelsen. Men det finns ändå en del stora ändringar i tv-serien gjort i sin tappning av böckerna, särskilt i säsong 2 och 3. Vilka är då dessa säsongers största ändringar? Här nedan är en lista med de fem största skillnaderna mellan bok- och tv-serie.

1. I den första boken i serien är det tydligt att Lannisters vinner slaget vid Blackwater tack vare Tyrions noggranna taktiska förberedelser. I tv-serien är Tyrions insats mycket mer begränsad.

2. I boken förför Osha aldrig förrädaren Theon Greyjoy för att hjälpa barnen i familjen Stark att fly.

3. Bokens Shae visar aldrig öppet känslor för Tyrion och porträtteras som mer känslokall än sympatiserande.

4. George R.R. Martin har sagt att Littlefingers karaktär är den som förändrats mest i omvandlingen från bok- till tv-serie. Bokens Littlefinger var omtyckt av alla och hade allas tillit medan man i tv-serien gjort honom till en karaktär utan vänner och någon som ingen litar på.

5. Bokens Robb gifter sig inte av kärlek utan för att rädda en kvinnas rykte. Det är alltså en sak han uppfattar att han måste göra för att upprätthålla sin och kvinnans familjs heder.

Under de senaste åren har ovanligt många böcker omarbetats till tv-serier. Många har blivit stora succéer med höga tittarsiffror världen över, som "Dexter", "Gossip Girl" och "True Blood". Ett flertal tv-serier baserade på böcker har även fått väldigt fin kritik och mottagit priser, som "Boardwalk Empire", "Justified" och "Game of Thrones". Oftast när en bok eller en serie böcker görs om till en tv-serie blir kvaliteten bättre än när det är en ny berättelse som inte redan haft stor genomslagskraft bland en bred läsekrets. En anledning till detta kan vara att författarna av böckerna vanligtvis är inblandade i manusarbetet. Tv-serien "Game of Thrones" är gjord efter fantasyserien "A Song of Ice and Fire". Författaren till dessa böcker, fem skrivna av sju planerade, heter George R.R. Martin. Han har hela tiden haft insyn i arbetet med att överföra bokens berättelse till tv-serie, vilket betytt mycket för att tv-serien är så genomgående välskriven.

På det stora hela har tv-serien gjort en trogen adaption av bokserien. Men det finns en risk med att göra om en populär bok till en tv-serie. Om man är alltför trogen bokens handling tråkar man ut bokens läsare som redan vet allt som ska hända, och om man avviker alltför mycket från den ursprungliga handlingen kommer man att göra bokens fans upprörda och besvikna. Det är alltså en balansgång manusförfattarna måste göra och varje nytt element de lägger till måste tvunget vara minst lika bra om inte bättre än det författaren redan tänkt ut för att det ska accepteras av böckernas stora beundrarskara.

Även om manusförfattarna inte lagt till substantiella scener finns det scener i böckerna som man av olika skäl varit tvungen att ta bort i tv-serien. Exempel på detta är stora fältslag som man inte haft råd att filma. Det har varit också varit nödvändigt att skära ner på det stora antalet karaktärer som böckerna innehar, eftersom färre karaktärer att hålla reda på gör handlingen lättare att följa. Strong Belwas och Edric Storm är två av de karaktärer från böckerna som strukits från handlingen i tv-serien. Redan etablerade karaktärer i tv-seriens redan stora rollbesättning övertar den funktion som borttagna karaktärer fyllde för handlingen. Exempelvis fyller den prostituerade Ros flera av bokens karaktärers roller. Ett annat exempel är Davos Seaworth, en av Stannis Baratheons rådgivare, som i böckerna har fyra söner. I tv-serien får den ende sonen Mathos Seaworth ensam representera de fyra sönerna.

Frågan många nu ställer sig är hur tv-serien ska kunna fortsätta i samma höga tempo som den gjort tidigare. Det finns snart inte mycket material kvar att ta av och många sidospår som fyller ut böckerna kan strykas utan att det skadar berättelsen. Medan de tre första böckerna håller högt tempo är tempot i den fjärde och femte boken betydligt mer långsamt och följer alltfler karaktärer, medan karaktärer vi bryr oss om inte får så mycket att göra. För att behålla spänningen i tv-serien måste manusförfattarna förmodligen lägga till fler action-scener än vad som finns i boken i långt större utsträckning än man hittills behövt göra.

/Johan

måndag 3 mars 2014

Om tidsresor i litteraturen

Jag hade länge väldigt svårt för det här med tidsresor i filmer och böcker. Jag kunde liksom inte reda ut hur det skulle fungera, och fastnade i funderingar över teknikaliteter och missade själva historien. Jag tror att detta trauma härstammar från "Tillbaka till framtiden"-filmerna där Michael J Fox åker tillbaka i tiden, träffar tidigare upplagor av sig själv och även sina föräldrar innan han föddes - och dejtar sin egen mamma! Men så läste jag Audrey Niffeneggers "Tidsresenärens hustru" och blev helt uppslukad av denna fantastiska berättelse, där tidsresorna liksom bara smälter in i bakgrunden till den fina kärlekshistorien mellan Henry och Clare, som kompliceras något av att Henry ofrivilligt och utan förvarning reser i tiden.

Nu har jag läst ytterligare en bok där tidsresor förekommer, men denna gången blir de ett medel för att nå ett mycket grymt syfte. I Lauren Beukes "The shining girls" är Harper Curtis en småskurk i Chicago under depressionen i början av 1930-talet. Under ett rån kommer han över nycklarna till ett hus, som ger honom möjlighet till tidsresor mellan åren 1929-1993. Men huset kräver också något av honom, han måste resa i tiden för att söka upp och döda ett antal "shining girls", unga flickor och kvinnor med speciell potential eller styrka att lyckas, trots svåra omständigheter. En av dem är Kirby. Harper söker upp henne vid flera tidpunkter i hennes liv, för att ta souvenirer eller bara iaktta henne. När han till slut attackerar henne, misslyckas han. Kirby överlever och med hjälp av en journalist börjar hon söka efter mannen som överföll henne, och nysta i den helt otroliga historien. Boken har blivit mycket omskriven, och recensionerna har varit varierande. Själv kan jag inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker. Man har svårt att få grepp om Harper, hans person och motiven för det han gör - men det kanske är meningen? Offren beskrivs däremot väldigt väl och nyanserat, särskilt Kirby, som man känner stor sympati för. Våldet är obehagligt och ibland onödigt detaljerat, så att till och med en van deckarläsare som jag reagerar. Men det går inte komma ifrån att det är en spännande historia som är svår att lägga ifrån sig...

/Åsa

PS! Glöm inte Café Bokstugan i stadsbibliotekets hörsal kl. 18 ikväll! Temat är "serier" - det blir såväl seriealbum som deckarserier och böcker som blivit teve-serier...