"The Next Day" av David Bowie

Inspelningen av David Bowies första album på tio år skedde i hemlighet. Tony Visconti, producent för albumet, har berättat att samtliga medverkande har känt Bowie i flera årtionden och hade inga problem med att ljuga ifall någon frågade om Bowie snart skulle komma ut med nytt material. Hemlighetsmakeriet kan ha att göra med att Bowie blivit alltmer mån om sitt privatliv de senaste tio åren. Hans yngsta dotter är nu tretton. Kanske vill han undvika alltför mycket uppmärksamhet för att ge henne så normal uppväxt som möjligt. Hursomhelst har han sedan 2003 levt ett tillbakadraget liv och sällan visat sig offentligt.

Andres Lokko skriver i Svenska Dagbladet att Bowies tystnad de senaste tio åren bara gjort hans fans ännu mer angelägna om att få höra ny musik av denna levande legend. "Få metoder är så effektiva för att väcka allas vår nyfikenhet som just tystnad," skriver Lokko i recensionen av albumet. "I en tid då alla skriker, fotograferas och ständigt är tillgängliga valde Bowie motsatt strategi. Nästan lite ironiskt med tanke på vilken internetpionjär han så gärna ville vara innan sin ”pensionering”." Lokko menar att Bowie på det här albumet har "förlikat sig med sin egen historia; sitt högst säregna uttryck". Många recensenter välkomnar Bowies återkomst på ett sätt som liknar hur man känner för en gammal vän som länge irrat osaligt och som nu hittat tillbaka och funnit ro i sitt ursprung. Den brittiske recensenten Emily Mackay, som i NME ger "The Next Day" strålande kritik, anser att David Bowie har låtit sig absorberas av sitt förflutna, men hon ser inte detta som stagnation i artistens kreativitet. Hon menar att istället för att återuppfinna sig själv använder Bowie den här gången sig av sitt förflutna för att röra det vidare, hungrig efter mer.

Oavsett vilken konstform det handlar om kan man ofta känna igen en konstnärs uttryck, men bara konstnärens fantasi sätter gränser för vad konstverket uttrycker. Det må vara svårare att vara spännande och skapa något nytt och sensationellt med gamla uttrycksformer, men en tidlös sång är för alltid spännande, känns alltid ny och sensationell. David Bowie kan konsten att uttrycka något nytt med gamla medel. På "The Next Day" sätter han nya gränser och går vidare mot en ständigt utvidgad inre vision vars horisont flyttar sig i takt med hans rörelse framåt. I grund och botten är Bowie för alltid ung, ständigt sökande, utforskande, och upptäckande, ivrig att få dela med sig då han kommit nära det han sökt.

/Johan