Tips och tankar kring böcker, läsning, musik och film från Karlskronas bibliotek



fredag 31 augusti 2012

Höstens serienyheter!

Efter att ha sneglat på höstens utgivning kan jag inte låta bli att jubla lite smått inombords. Förlaget Galago (med tillhörande tidskrift som finns och borde lånas på biblioteket) släpper den populära Sara Granér nu sin tredje bok med titeln All I want for Christmas is planekonomi där hon riktar skarp kritik mot dagens samhälle som präglas av kallhjärtad högerpolitik. Men Sara Granér har lösningen!

Från Kartago kommer bland annat ett samlingsalbum med Nina Hemningsson i november med titeln Det är svårt att vara Elvis i Uppsala. Här har hon samlat serier från debuten Hjälp (2004) fram till idag där hon dessutom tar med 50 nytecknade serier som ännu inte finns i tryck - något att verkligen se fram emot med andra ord...

Jan Stenmark har inspirerats av en engelsk lärobok och satt det i ett nytt, cyniskt och genialiskt sammanhang. Det är alltså ingen "stenmarkare" där färgbilder från 50- och 60-talets veckopress vanligtvis är Stenmarks största inspirationskälla. Nyckel för nybörjare är titeln och den utkommer någon gång i november.

/Sara

torsdag 30 augusti 2012

Om Barbro Lindgren och alla hennes funderingar

Barbro Lindgren behöver knappast någon presentation. En välkänd och mycket omtyckt sagotant som producerat pekboksserien Max men även skrivit klassikerna Sunkan flyger, Sagan om den lilla farbrorn och Loranga, Masarin och Dartanjang. Vid sidan av barn- och ungdomsromanerna har hon även alltid skrivit för den vuxna målgruppen och på senare år har det resulterat i en rad tunna men insiktsfulla vuxenromaner/kåserier.

Hon är idag 75 år och fortfarande verksam i sin Ölandslänga i Glömmige. Där lever hon tillsammans med sin hund Mimmi, hönsen och katterna. Dagarna är stillsamma och rogivande. Hon tar promenader där hon finner diverse upptäckter såsom falukorvsskinn, rådjurskadaver och svanar som hon tvunget måste kontrollräkna. Hon sätter frön som hönsen pickar upp, läser dödsannonser och grunnar över livet. Varje dag tar hon samma promenad med Mimmi förbi grannarna Blomhages som alltid vinkar lika glatt – utan att de någonsin utbytt ett endaste ord med varandra. Och så går livet sin stilla gång. Det är ingen intrig utan det saktmodiga lunket genom livet som här kommer på pränt. Våren, sommaren, hösten och så en bit inpå vintern.

Titlarna Om sorgen och den lilla glädjen, Att älska ett djur hade länge varit min dröm och Ingenting hände, två gånger finns att låna på biblioteken i Karlskrona. Senare i höst utkommer Även en ihålig nöt vill bli knäckt.

/Sara

onsdag 29 augusti 2012

Filmer, tv-serier och serieböcker som skapar läslust

Redan efter första avsnittet av "Game of Thrones" fick jag lust att läsa böckerna bakom denna eminenta tv-serie. Fem fantastiska läsupplevelser senare är jag glad att jag gjorde vad avsnittet gav mig lust till. Det var alltså paradoxalt nog en tv-serie som fick mig att titta mindre på tv och som gav mig ännu mer läslust än jag hade tidigare. Nu har "A Game of Thrones", första boken i fantasy-serien "A Song of Ice and Fire" kommit i en ny tappning, den här gången som serieroman. Texten har omarbetats av författaren Daniel Abraham. Tommy Patterson står för bilderna.

George R.R. Martin, författaren till den ursprungliga romanen "A Game of Thrones", skriver i förordet till serieromanen att han älskar både serieboken och tv-serien och att varje medium har sina krav, begränsningar och sätt att berätta. Hur trogen man än försöker vara den ursprungliga versionen är man därför nödgad att göra förändringar. Han avslöjar även i förordet att han varit ett stort fan av serietidningar i hela sitt liv och att när han var liten var omarbetade seriebok-versioner av klassiska verk en inkörsport till tyngre saker – de ursprungliga romanerna.

Visuella och litterära medier kan korsbefrukta varandra genom att skildra handlingen i en och samma berättelse på vitt skilda sätt. Då en gammal berättelse får nytt liv i ett annat medium ser man den i ett nytt perspektiv, vilket ofta gör den rikare på nyanser. Beroende på vilken version det är man tar del av först – och här är det ofta slumpen som avgör – kan intresse antingen väckas för de gamla klassiska verken eller för de nya tolkningarna när de filmatiseras eller görs om till serieböcker. Som exempel kan nämnas att det var en otroligt vackert illustrerad seriebok jag läste som liten hos mina morföräldrar som fick mig att vilja läsa "Ringaren i Notre-Dame" i Victor Hugos originalversion, samma sak med Hardys "Tess av d'Urberville", efter att ha sett Polanskis fantastiska filmatisering av boken sent en kväll på tv. Efter att ha tagit del av "Cloud Atlas" i dess ursprungliga litterära form är jag nyfiken på att se vad filmen kommer tillföra och i vilka delar den borde varit mer trogen originalet. Oftast överträffar läsupplevelsen filmupplevelsen, men det finns undantag: "Gudfadern" var endast en helt okej bok medan dess filmatisering är ett oförglömligt mästerverk.

/Johan

måndag 27 augusti 2012

Far och jag - fortsättningen

Man kan nästan tro att makarna Berglin har varit hemma hos oss och lyssnat av dialoger mellan föräldrar och söner – så på pricken är det! Igenkänningsfaktorn är hög och man skrattar befriande, mycket och ofta. De stornästa figurernas minspel säger allt och punchlinen sitter där. I ”Far och jag – fortsättningen” möter vi sonen i tonåren på väg mot vuxenlivet. Far är aningen vilsen, hur ska han vara? Sträng, auktoritär, cool, kompis…. ? Sonen vet alltid att ha svar på tal oavsett vad det gäller. Några smakprov:



/ Carina

fredag 24 augusti 2012

Höstens caféer och boktips i etern

Hösten välkomnar vi på samma sätt som vi välkomnar varje årstid: med mängder av boktips! Redan den 3:e september startar vårt första bokcafé, som vanligt kl. 18 i hörsalen. Nytt för i år är att vi samlat oss kring några väl utvalda teman. För att nämna (eller avslöja...) några av dem kommer vi till exempel att uppmärksamma Augustpriset särskilt mycket genom att läsa in oss på några av de nominerade i kategorierna för fack- och skönlitteratur. De nominerade tillkännages den 22:e oktober och priserna delas ut den 26:e november. Bokstugan på turné fortsätter även i höst på Jämjö, Lyckeby, Nättraby och Rödeby bibliotek. Samtliga caféer är förlagda i oktober månad. Och för dig som inte får nog av bokinspiration så har vi även letat oss ut i etern. I höst kommer jag och Tuija att bokprata böcker för stora som små i P4 Blekinges program Före sex. Detta kommer att ske två gånger i månaden på tisdagar kl. 17.03 med start tisdag den 4/9. Vi ses, och hörs!

/Sara

torsdag 23 augusti 2012

Den röda soffan av Michèle Lesbre

Anne färdas med den transsibiriska järnvägen för att återse en avlägsen kärlek, Gyl. Vi får följa med i Annes tankar som ofta letar sig tillbaka, hem till Paris och till den äldre damen Clémence som bor i hennes trapphus. När Anne och Clémence möts flätas Anne snabbt in i Clémence liv och hennes berättelser från svunna tider. De delar även samma passion för litteratur - vilket ger många tillfällen till högläsning och utbyten. Tillsammans har de delat åtskilliga timmar i Clémence röda sammetssoffa där även ett svartvitt fotografi på en ung man finns gömd bakom en av soffdynorna. De har en unik relation och man förstår att Anne har svårt att inte undra över vad Clémence sysslar med hemmavid. Som läsare blir man även matad med litterära referenser och citat från bland andra Kafka och Dostojevskij vilket berikar berättelsen ytterligare. Men trots Annes tillbakablickar då Gyl och Clémence är i fokus är romanens nu resan, tågkupén och Sibirien. Hennes mål är att leta sig fram till Gyls enkla boning vid Bajkalsjön och reparera förlorad kärlek eller inse att den kanske gått förlorad för alltid.

Läs Den röda soffan av Michèle Lesbre för reseskildring av ett mytiskt Sibirien, minnesbilder, förlorad kärlek och genuin vänskap.

/Sara

tisdag 21 augusti 2012

Delhis vackraste händer av Mikael Bergstrand

Delhis vackraste händer av Mikael Bergstrand är en alldeles egen, superskön feelgood-bok, som i sin lågmälda, sköna humor påminner en hel del om Hundraåringen… Den är – på ett vis - en kärleksförklaring till det myllrande kaotiska Indien, men samtidigt en påminnelse om att det aldrig är försent att börja om i livet. Bara man är öppen för det osannolika, så kan vad som helst hända. Och det gör det verkligen för Göran Borg.

Han är lite av en loosertyp, skild och lite bitter, lite lönnfet, och har dålig kontakt med sina ganska vuxna barn, och blir dessutom plötsligt av med jobbet på informationsföretaget han jobbat på länge. Livet i Malmö blir verkligen ett skitliv, och just då luras han med på en charterresa till Indien. Som inte alls går som han tänkt sig. Naturligtvis blir han lite övergiven av sin kompis, och riktigt duktigt magsjuk. När han ligger där på ett sjavigt hotellrum och bara väntar på att dö så dyker Yogi upp, en alldeles speciell indier i sina allra bästa och mest underbara år, om han får säga det själv, och den här Yogi tar med Göran på både en yttre och en inre resa i New Delhi, under ett helt år. Den här Yogi förmedlar en så underbar livsinställning så man kan inte annat än bara le och njuta, och tänka att ”så rätt han har…egentligen”. Han lyckas få Göran att omvärdera både sig själv och sin syn på andra, och stöttar Göran i en fullständigt vansinnig historia som han blir insyltad i – han blir kär i en blixtrande vacker föreståndarinna för en skönhetssalong. Som, tro det eller ej, faller för honom också – det är bara det att hon redan är gift. Med en mäktig industrimagnat.
Att en medelålders och ratad soffpotatis förvandlas till en attraktiv man, får man ta med en nypa salt. Och att som arbetslös skribent lyckas framställa sig själv som en efterfrågad stjärnreporter känns också lite otroligt. Men det spelar liksom inte så himla stor roll – det är en del av själva charmen med boken – att det otroliga verkligen kan inträffa, och man mår gott länge efter att man lagt boken ifrån sig. Fler såna här böcker som man läser med ett leende på läpparna behövs!

/Tuija

måndag 20 augusti 2012

Parmiddag av Josefin Ahlström

Att ha ett helt ”rätt” liv går det? Familj, statusfyllt jobb, välskött hus, rätt förskola, ja, ungefär så där perfekt som livet kan framställas i ett inrednings-/hemma hos-reportage i en glassig månadstidning. Relationsromanen ”Parmiddag” handlar om just det. En snygg fasad är viktigt för Vera, så viktigt att det har börjat äta upp äktenskapet. Vera och hennes man, Richard har två barn tillsammans. De har hamnat i en sorts icke-kommunikation som mest rör sig kring praktiska saker (om ens det). De lever parallella liv och vet knappt vad den andra har för sig. Man följer Vera i vartannat kapitel och Richard i vartannat, för att fånga bådas perspektiv så att säga. Båda framstår de som två omogna, osäkra vuxna personer som är oerhört självmedvetna och aldrig upphör att fundera över hur de uppfattas av omgivningen. Det är aningen svårt att få ihop med deras statusfyllda yrken, tv-producent och kvällstidningsjournalist. I boken begår båda handlingar som får dem att tänka till på varsitt håll och fundera över vart de är på väg. Och, ja, de hittar tillbaka till varandra på slutet. Det är en lättläst berättelse, ytlig men hyfsat underhållande. Jag tycker i och för sig att Liza Marklund är bättre på att illustrera den där icke-kommunikationen mellan ett par i sina Annika Bengtsson-böcker (fast det inte ens är ett huvudtema i dem). Som läsare blir jag rätt trött på huvudpersonernas självupptagenhet. Richard framstår dessutom som en idiot till journalist. Yngsta barnet går på den ”rätta” förskolan men för mig verkar det vara förskolan från helvetet. ”Parmiddag” är ingen helgjuten relationsroman, men syftet är lovvärt – att försöka fånga vad som är viktigt i livet och inte låta livet bli en kall men vacker yta.

/ Carina

fredag 17 augusti 2012

Mest utlånade filmer


Här är de filmer som lånats mest hittills under året. Kanske får du något tips inför helgen...?

1. The king's speech
2. Le hérisson (Igelkotten)
3. Midnatt i Paris
4. Svinalängorna
5. Apflickorna
6. Mina eftermiddagar med Margueritte
7. Hämnden
8. Sarahs nyckel
9. Kyss mig
10. Black swan

/Åsa

måndag 13 augusti 2012

Vård och omsorg

Det är inte ofta man läser en bok som handlar om äldreboende och ett vårdbiträdes arbetsvillkor, men det är precis det som ”Jag ska egentligen inte jobba här” av Sara Beischer handlar om. Moa är 19 år, har nyligen slutat skolan och flyttat till Stockholm för att förverkliga sina skådespelardrömmar. Men hon behöver ett jobb för att hålla sig flytande och börjar en timanställning på Liljebackens äldreboende. Chocken är verkligen total när Moa ställs inför realiteter som död, demens, kroppsvätskor och det stressiga arbetet. Allt skildrat på ett halsbrytande humoristiskt sätt. Man skrattar mitt i det sorgliga eländet. Sara Beischer skriver med värme och omsorg om de äldre och Moas kollegor. Moa visar sig dessutom vara bra på att arbeta med människor. Teaterdrömmarna är det värre med. Gång efter annan misslyckas hennes audiotions. Moa sugs alltmer in i Liljebackens värld och till slut måste hon välja. Roligt, underhållande och känsligt om en ung människa med drömmar som hamnar i en brysk verklighet.

Ben Watt är den ena halvan i popduon ”Everything but the girl”. Sommaren 1992, just innan duon ska iväg på USA-turné blir han allvarligt sjuk. Han blir inlagd på sjukhus i London och där blir han kvar i två och en halv månad. Det är en tid av operationer, kanyler, katetrar, dropp tester, starka droger, smärta och kraftlöshet. I boken ”Patient” skriver han själv om sjukdomstiden. Det är en gripande berättelse om en människa som svävar mellan liv och död och kommer ut på andra sidan. Som patient är han utlämnad åt omständigheterna med operationer som avlöser varandra och läkarna som står frågande. Sjukdomen förändrar, han kan inte äta och rasar i vikt. Men det är inte en berättelse om självömkan. Han beskriver sina medpatienter, de distanserade läkarna, sjuksköterskornas omsorger och privata småprat, omgivningens reaktioner och hur han själv vänder sig inåt. Hans närmaste, Tracey och hans föräldrar är centrala i skildringen. Till slut får han en diagnos, han lider av den sällsynta och livshotande sjukdomen Churg-Strauss Syndrom. De flesta som drabbas av detta dör. Livet framöver kommer att bestå av strikt diet, återkommande symptom och återkommande sjukhusvistelser. Men han lever, duon kan fortsätta som musiker och äkta par, det blir en vardag igen, om än förändrad.

Bra låt med ”Everything but the girl” – från början av deras karriär: http://www.youtube.com/watch?v=PHppIFO2gaU

/ Carina

fredag 10 augusti 2012

Jag väntar under mossan

Amanda Hellberg har tidigare skrivit tre romaner som rör sig inom skräckgenren. I alla böckerna figurerar Maja Grå. Jag har läst och tyckt om dem alla tre, så när jag hörde att hon skrivit en ungdomsbok så blev jag förstås nyfiken på den. Jag väntar under mossan har den där kusliga stämningen som man känner igen sen tidigare, och samma skräckattribut i form av ensliga hus och mystiska föremål, men här blandar författaren också in folktro och den klassiska kampen mellan ont och gott. Huvudpersonen är Tilda, som bor i England men kommer till Sverige för att tillbringa sommaren hos sin morfar på landet i Norrland. Tilda upptäcker snart att det sker mystiska saker runt morfars stuga, och att hon själv verkar ha förmågan att uppfatta saker som ingen annan gör. Det verkar ha något att göra med hennes mormor som försvann spårlöst för längesen. Här träffar hon också Emil, som hon direkt känner sig dragen till, men frågan är om hon kan lita på honom... I handlingen figurerar även en sjö, en ö och ett bibliotek - men inget är vad det ser ut att vara vid första anblicken! Spännande, kusligt och bitvis också fint om den första stora kärleken. Jag tyckte om boken som vuxen, men tror att jag hade älskat den som tonåring...

/Åsa

måndag 6 augusti 2012

Filmberätterskan

Filmberätterskan är en riktigt fin liten bok, både till format och innehåll. Författaren Hernán Rivera Letelier berättar en både komisk och tragisk historia om en fattig familj i Chiles gruvdistrikt under 1950- och 60-talet. Byns samlingspunkt var biografen där alla dåtidens stora filmer visades. Familjen hade dock bara råd med en biobiljett i taget, så man beslutar att den som är bäst på att återberätta filmer, ska få gå på föreställningen, för att sedan "spela upp" filmen igen hemma för resten av familjen. Det visar sig att den enda dottern Maria Margarita har en fantastisk förmåga att gestalta det hon sett, så hon blir från och med nu familjens medelpunkt när hon kommer hem från biobesöken. Ryktet om hennes förmåga sprider sig i den lilla byn, där få har råd att gå på bio särskilt ofta. Familjen börjar organisera föreställningar i hemmet där Maria Margarita berättar filmer med hjälp av rekvisita, sång och dans, och hon blir känd som "filmberätterskan". Men så kommer den första teveapparaten till byn, och då börjar historien ta en annan vändning... Uppslukande och snabbläst är denna lilla pärla, som varmt rekommenderas!

/Åsa

fredag 3 augusti 2012

Midnatt i Paris

Filmen ”Midnatt i Paris” är verkligen en ”feel good”-film. Vackra Paris-miljöer, kärlek, romantik, litteratur, konst, vin – vad mer kan man begära? Owen Wilson spelar författaren Gil som har rest till Paris med sin fästmö Inez (Rachel McAdams) och hennes föräldrar. Ganska så snart är det uppenbart att de har olika förväntningar på resan, Inez vill shoppa, umgås med vänner och åka på sightseeing. Gil däremot grubblar över sin karriär och boken han skriver. Hans resa är mer en inre resa. Händelseutvecklingen gör att allt till slut ställs på sin spets för Gil och Rachel. Helt enkelt en toppenfilm med vackert foto och härlig dialog.

Alla Paris-miljöer fick mig att tänka på Cora Sandels Alberte-serie. Jag minns hur hon skildrade hettan under taket till Albertes lilla hyresrum i Paris. Hur komplicerad kärleken var. Böckerna om Alberte är en klassisk serie om familjeflickan Albertes väg från den konventionella norska småstaden till fattigt konstnärliv i Paris. Kärlek är inget enkelt och livsvillkoren för en ung kvinna är både svåra och kringskurna. Tiden är åren kring sekelskiftet och fram till mellankrigstiden. Det är några år sedan jag läste om Alberte men det är böcker om ett livsöde man inte glömmer. Det lever kvar.

/ Carina

onsdag 1 augusti 2012

"Cloud Atlas" av David Mitchell

David Mitchells böcker har kultstatus i USA, och det var med romanen "Cloud Atlas" som den passion med vilken böckerna diskuteras av hans beundrare blev till något som närmast kan beskrivas som besatthet. Då "Cloud Atlas" inte bara är Mitchells mest framgångsrika, ambitiösa och komplexa bok, utan även den mest film-liknande  – med sitt frenetiskt höga tempo och skickligt orkestrerat stegrande spänning  – är det inte konstigt att filmatiseringen av boken är trogen bokens stämning och att den liksom boken ibland lockar till skratt. För överraskande nog har boken ofta stor humor, sina skrämmande skildringar av maktmissbruk till trots, och ironiserar även, på ett väldigt ödmjukt, engelskt sätt, över sin egen gränslösa ambition.

Boken består av sex kortromaner som omspänner tusentals år av mänsklighetens historia, där vi kastas från en historisk biografisk skildring till nutida och framtida berättelser. Berättelserna binds samman genom att varje centralkaraktär påverkas av föregående berättelses centralkaraktär, då det dessa karaktärer läser eller får berättat för sig har omedelbar betydelse för dem – och de lösryckta berättelser de upptäcker och letar efter slutet på är just de kortromaner som vi läsare tar del av. Varje kortroman är berättad med en berättarröst som är ljusår från den föregående, och att Mitchell är förmögen att skriva vilken genre som helst bevisas i den här boken mer än någon annan han skrivit. "Cloud Atlas" gjorde ett djupt intryck på mig och den kommer säkerligen att fortsätta få allt fler fans världen över och växa i betydelse för varje år som går.

"Cloud Atlas" kom ut 2004 och har sedan dess hyllats på båda sidor Atlanten. Det är svårt att hitta en recension av boken där den inte  jämförs med tidigare klassisker. New York Times konstaterar att den är jämförbar med James Joyces "Ulysses", Washington Post att den kan mäta sig med klassiska verk av Aldous Huxley, Anthony Burgess, Melville, Kingsley Amis och Paul Bowles, medan The Guardian gör gällande att den erinrar om Calvinos tankeväckande berättelser.

När "Cloud Atlas" kom ut beskrev engelska recensenter Mitchell nästan som en Messias som räddade science fiction, en genre som innan den föll i onåd bland litteraturkritiker gav oss verk som "Frankenstein", "Dr Moreaus ö", "Du sköna nya värld", "1984", "Kallocain", "Aniara" och "Fahrenheit 451". Att den 41-årige författaren, som under sin barndom led av stamning (han har sagt att "King's Speech" är den enda film han sett som skildrat stamning på ett verklighetstroget sätt), har en enastående förmåga att förnya sig själv och sitt sätt att berätta belyses av att litteraturkritiker världen över jämfört honom med så vitt skilda författare som Tolstoy, Dostoyevsky, Twain, Sterne, Joyce, Nabokov, Pynchon, Salinger, Chandler, DeLillo, Murakami, William Gibson och Ursula K. LeGuin. Det har till och med hållits litteraturkonferenser med seminarier kring David Mitchells verk.

/Johan