Tips och tankar kring böcker, läsning, musik och film från Karlskronas bibliotek



fredag 29 juni 2012

Sonja Åkesson tolkad av

Ett tips på en bra sommarskiva är: Sonja Åkesson tolkad av Därför att: det är en vemodig, hopplös och alldeles ljuvlig skiva att lyssna till en halvmulen sommarkväll. Här medverkar några av Sveriges idag bästa kvinnliga artister, enligt min mening, såsom Anna Järvinen, Britta Persson, Frida Hyvönen och Kajsa Grytt m.fl som fritt tolkar Sonja Åkessons dikter skrivna under perioden 1957- 1975. Mitt favoritspår samt mitt soundtrack i vardagen är Åkej här framförd av Norrlands kärvaste stämma: Annika Norlin då den dagliga ångesten att aldrig lyckas ta sig för någonting av värde gör sig påmind. Att samla saker på en ständigt växande hög. Som att till exempel aldrig lyckas skriva brevet till Doris eller Kalle, eller måla kryddhyllan i någon piffig raffig färg. Att vara orkeslös och istället gå och knyta sig. Själva albumet är framförallt en hyllning till feministen och folkhemspoeten Sonja Åkesson, en kvinna som aldrig bör glömmas bort och som alltid ligger mig fasligt varmt om hjärtat.

/Sara

onsdag 27 juni 2012

"Precis min typ - en bok om typsnitt" av Simon Garfield

"Precis min typ - en bok om typsnitt", skriven av Simon Garfield, handlar om typsnittens historia. Det här låter inte särskilt upphetsande men boken är faktiskt lika underhållande som den är allmänbildande. I bokens inledning får man veta varför Steve Jobs alltid har närt en brinnande entusiasm för typografi, sedan följer kapitel efter kapitel med överraskande roande anekdoter. Här finns berättelsen om hur Paul McCartney själv gjorde Beatles logga, om uppståndelsen som Ikea orsakade 2009 (som en skämtsam amerikansk journalist kallade för den största kontroversen i Sveriges historia) då de bytte font från Futura till Verdana, om den starka reaktion undertexten i filmen "Avatar" hade för font-experter, om skaparen av Comic Sans som utsattes för en hatkampanj på nätet, och här finns avslöjanden om det ideala typsnittet för parfymer och att Easyjet har exakt samma font som albumet "Pet Sounds" av Beach Boys, och mycket mer som vissa kanske kallar värdelös kunskap men som har ett stort estetiskt värde – och vad i livet har större värde för oss än det estetiskt tilltalande? En perfekt bok för en lat dag i hängmattan!

/Johan 

måndag 25 juni 2012

Min kamp 3 & 4

Jag har fortsatt att följa den norske författaren Karl Ove Knausgårds skärskådande av sitt liv. I delarna 3 och 4 av romansviten ”Min kamp” hamnar berättandet mer i den traditionella memoaren. Min kamp 3 är berättelsen om hans barndom mellan åren 6 till 12. Det är endast några få gånger som den nu vuxne författaren gör utvikningar och reflekterar över texten och då handlar det om sig själv som far. I boken möter vi Knausgårds unga föräldrar med den nyfödde Karl Ove och hans fyra år äldre bror Yngve. De flyttar in i ett nybyggt hus på Tromøya i södra Norge. Tiden är sent 60-tal. Föräldrarna offentliganställda, på väg in i den välmående medelklassen, med ena benet kvar i det gamla bondesamhället. På ytan är det en ganska vanlig barndom med kompisar, skolstart, simträning och allt annat som fyller en liten killes liv. Det är rörande att läsa om den första kärleken till en av flickorna i klassen. Men det centrala i boken är återigen fadersrelationen. Karl Ove är rädd för sin far. Fadern är auktoritär och oberäknelig. Att vara i hemmet samtidigt som fadern är att vara ständigt på sin vakt. Uppfostran är hård och innehåller både fysisk och psykisk misshandel. Just detta är Min kamp 3:s storhet – hur skickligt Knausgård genomlyser pojken han var med hela känslospektrat. En vanlig pojke bland andra men med fadern som en svart skugga hängande över sig.

I Min kamp 4 möter vi ynglingen Karl Ove. Han är 18 år, skolan är slut och han har tagit jobb som lärare i Nordnorge i ett samhälle med endast 250 invånare. Han ska stanna ett år och tanken med det är att få tid att skriva och göra allvar av författardrömmarna samt tjäna ihop pengar för att kunna åka utomlands. Det är ett år som skildras nästan lite klaustrofobiskt. Samhället är litet, alla känner alla och inget går att dölja. Vintertid omsluter mörkret byn dygnet runt. Den unge Karl Ove är en självupptagen man med höga tankar om sig själv. Hans ständiga vånda är hur han ska bli av med oskulden. Han super mycket och ofta. Jag upplever dessutom Karl Ove som rotlös. Föräldrarna har skilt sig. Hans far lever ihop med en ny kvinna och faderns alkoholmissbruk har börjat ta form. Familjen är utspridd. Mamman bor i en möblerad lägenhet, fadern med sin nya familj någonstans i Nordnorge, storebror Yngve studerar i Bergen. Karl Ove är ung och måste tidigt ta ansvar för sitt liv. Det är sällan för att inte säga aldrig jag har kommit en ung man så in på livet. Visst reflekterar han över livet och människorna omkring sig ibland, men mest handlar det om hans egen storhet, fylla, sex och flickor… Kanske är det så att vara 18 år och kille?

/Carina

onsdag 20 juni 2012

Margaret Atwood hyllar Ray Bradbury

Science fiction har störst betydelse för samhället i stort då den använder sig av framtidsskildringar för att belysa och diskutera frågor som berör oss idag. De betydande SF-verk som de flesta av oss känner till, exempelvis Aldous Huxleys "Du sköna nya värld", George Orwells "1984" eller Margaret Atwoods "Tjänarinnans berättelse", är skrivna av författare som varit mer intresserade av att kommentera samtida företeelser än att skapa en känsla av förundran. Men element som åstadkommer "a sense of wonder" hos läsaren är trots allt en integral del av klassisk science fiction. Denna anda av fantasirikt berättande som har vetenskapligt stöd och tar sig uttryck i gränslöst stora och förundransvärda berättelser går särskilt att skönja hos Arthur C. Clarke, H.G. Wells och  hos den nyligen bortgångne Ray Bradbury (Bradburys "Fahrenheit 451" handlade dock i likhet med Huxley och Orwells mästerverk mer om samtida problem än att föra läsaren till en annan fantastisk värld). Det var därför på sätt och vis särskilt passande att science fiction-utställningen Out of this world i London förra sommaren var så förundransvärt storslagen. Denna utställning på British Library, Storbritanniens nationalbibliotek, var ett utmärkt exempel på hur bibliotek genom att hylla gångna tiders mästare både kan tilltala äldre generationer och väcka intresse och upptäckarlust hos yngre generationer som ännu inte är bekanta med tidernas främsta verk. I samband med utställningen publicerade den brittiska dagstidningen The Guardian en briljant artikel där dagens främsta science fiction-författare fick välja ut de författare och verk inom genren som haft störst betydelse för dem.

Anledningen till att Bokstugan tar upp detta nu, ett år efter artikelns publicering, är Ray Bradburys bortgång. Margaret Atwood, en av vår tids främsta författare, både inom science fiction och inom andra genrer, väljer nämligen Bradburys "Fahrenheit 451" som sin favoritroman inom genren. I artikeln berättar Atwood för The Guardian varför denna roman är hennes absoluta favoritroman av alla science fiction-böcker hon läst. Hon framhäver hur romanen tar upp hur media formar människor och hur vi interagerar med våra egna skapelser och hur de påverkar oss. Den åttonde juni i år skrev Atwood en artikel i The Guardian i minne av Bradbury. Hon skriver här om sin hjälte att han "såg författande som ett sätt att fortsätta leva efter sin död, och det kommer verkligen att tjäna honom just så." Bradbury har tillsammans med Aldous Huxley och George Orwell och vår egen Karin Boye gjort en av tidernas mest tänkvärda framtidsskildringar och Atwood har mycket att tacka honom för, med tanke på hur Bradbury influerat hennes författande i böcker som Tjänarinnans berättelse, Oryx och Crake och Syndaflodens år

/Johan

måndag 18 juni 2012

Sorterade böcker

Nina Katchadourian är en konstnär med många roliga och tänkvärda projekt på gång. Jag fastnade särskilt för ”Sorted books” där hon sätter böcker bredvid varandra och låter titlarna bilda en berättelse. Resultatet blir ofta komiskt och ibland rent poetiskt.



Jag blev så inspirerad av hennes boksortering att jag själv började gräva bland böckerna därhemma, och satte ihop några egna berättelser. Min bokhylla har ju dock en viss slagsida åt deckarhållet, så tyvärr slutade alla mina sorteringar mer eller mindre tragiskt...

/Åsa

fredag 15 juni 2012

Snart semester...

Semesterdagar brukar innebära mer tid för läsning. Själv har jag samlat på mig en hög med böcker, en del lånat från bibblan och några från den egna bokhyllan. Alldeles för många kan man lugnt konstatera. Hinner jag läsa fyra så är det bra. Mina sommarval: Elly Griffiths: The house at Sea’s end och A room full of bones – deckare på engelska (varför ska man göra det lätt för sig?) Håkan Nesser: Himmel över London – Nesser gör mig sällan besviken. Emma Granholm: Sjutton år och skitsnygg – en ungdomsbok om skönhetsideal ur en killes perspektiv. Verkar intressant. John Fowles: Den franske löjtnatens kvinna – finns som pocket. Filmatiserad med Meryl Streep i huvudrollen. Filmen såg jag när det begav sig, i början av 1980-talet, men har inte läst boken. Virginia Woolf: Orlando – kanske, för leken med manligt och kvinnligt. Dessutom väntar ett pocketpaket med bland annat Ben Watts Patient. Ben Watt är ena halvan av popduon Everything but the girl. Under en turné drabbas han av en akut mystisk sjukdom – detta är hans berättelse om sjukdomsperioden.

/Carina

torsdag 14 juni 2012

Lyssna på dina favoritförfattare i sommar!

Idag har årets sommarvärdar för Sommar i P1 avslöjats och kl. 13.00 den 23:e juni inleder Anja Pärson programserien som sträcker sig fram till den 19 augusti då självaste Henrik Dorsin avslutar. Men därimellan dyker några litterära förmågor upp som jag vill påminna er om att lysna till.

Den 26 juni står den norske deckarförfattaren Jo Nesbø på tur. Han debuterade 1997 med Fladdermusmannen med huvudkaraktären polisen Harry Hole i centrum. Nesbø är numera en etablerad författare som skriver för såväl vuxna som barn. Hans serie Doktor Proktor, som är lämpad för barn mellan 6-10 år, är en utmärkt högläsningsbok som lockar till skratt. Gengångare är hans senaste Harry Hole- thriller och utkom 2011 i Sverige.

Daniel Sjölin, före detta (och saknad...) programledare för SVT:s litteraturprogram Babel, har hittills skrivit tre romaner. Debuten kom 2002 och heter Oron bror, därefter Personliga pronomen från 2004 och slutligen Världens sista roman, 2007, som nominerades till Augustpriset det året. Han hörs i etern måndagen den 9 juli.

Skrot-Nisses pappa Jan Lööf ska förhoppningsvis berätta om alla skumma diktatorer som befinner sig sporadiskt utplacerade på ett dansställe i bilderboken Ta fast Fabian. Det som är så fantastiskt med Jan Lööf är att man aldrig blir riktigt klok på honom - därför är han ett geni. Det är svårt att göra en kort presentation av Jan Lööf, därför anser jag att ni istället bör lyssna torsdagen den 19 juli eller möjligtvis läsa Sagan om det röda äpplet. Eller helt enkelt nöja er med meningen tagen från Sveriges radios hemsida: "Ritar ofta apor, flygplan och saxofoner.".

Söndagen den 5 augusti är det Märta Tikkanens tur. Tikkanen skriver ofta på temat kärleksrelationer och har bland annat beskrivit sitt eget känslostormande äktenskap med författaren Henrik Tikkanen i form av lyrik i Århundradets kärlekssaga, 1978, samt i biografin Två från 2004. Senaste romanen från Tikkanen utkom 2010 med titeln Emma och Uno. Visst var det kärlek.  

Sist men inte minst, dock kanske yngst, är Amanda Svensson författare till de ombloggade romanerna Hey Dolly och augustnominerade Välkommen till den här världen. Fredagen den 17 augusti tänker hon prata om: "[...] gynekologstolar, Gyllene Tider och om vilket av könen som egentligen är bäst.".

/Sara

tisdag 12 juni 2012

Kina och kineserna

Olle Lundström som har bott och arbetat i Kina för finska Nokia i fem år har skrivit Kina, kineserna och jag. Han har fortsatt att arbeta med Kina även efter flytten därifrån.
Boken skildrar hans upplevelser under tiden i Kina. Han skriver om den kinesiska mentaliteten som kan vara svår att förstå för en svensk. Den som ska arbeta i Kina måste vara beredd på kulturkrockar. Boken inleds med en skildring av författarens första besök i Kina som nygift och om ankomsten till Kina när familjen bestämt sig för att bosätta sig där under en tid. Sedan följer en beskrivning av kineserna och om kulturella skillnader mellan svenskar och kineser. Författaren gör en rundresa i till olika kinesiska provinser i en båge från norr till söder och ger tips om vad som är värt att se i de olika områdena. Under tiden i Kina väcktes ett intresser för kinesisk mat och  matlagning och i boken finns recept från landets olika delar. För den som är intresserad av det kinesiska språket finns ett mycket kort avsnitt.  Boken avslutas med ett kapitel om hur det går till att göra affärer och skriva avtal  i Kina samt hur det är att arbeta med Kina och kineser. En trevlig och lättläst bok för både kinaresenärer och affärsmän.
/Katarina


måndag 11 juni 2012

At night I fly

I dokumentärfilmen At night I fly får vi möta ett antal interner på New Folson Prison som istället för att spendera den lilla fritid de har på rastgården, istället spenderar den med att skriva dikter, spela musik och måla tillsammans. Internerna ingår i projektet ”Arts in correction”, där de tillåts att få utlopp för sin kreativitet och kanske även finna en mening med att leva innanför murarna.
Titeln på filmen bygger på en av internernas dikter: ” Idag dog jag. Jag dog igår och i imorgon. På natten flyger jag”. Han menar att hans drömmar och projektet ”Arts in correction” är de enda platserna innanför murarna där han får ”leva”.

Fängelset har ett syfte, och det är isolering, ” det handlar om att stänga inne tankar, hjärta och själ”. Den fria tid internerna har spenderar de flesta på rastgården, och där är det strikta regler som ska följas. Det är gäng- och rasgränser som styr livet på rastgården och det är detta internerna vill fly ifrån. De vill försöka finna en mening med sitt liv trots att de vet att de kanske aldrig kommer att lämna fängelset.

Denna film visar verkligen hur viktig kulturverksamhet är. Hur ett projekt kan ge hopp åt en människa som verkligen befinner sig på ett slags helvete på jorden. Filmen förmedlar en stark historia och visar upp livet innanför murarna på ett rättvist sätt. En film värd att se.

/Louise

fredag 8 juni 2012

Dela med dig av dina läsupplevelser, även i sommar!

Ni som saknar våra bokdiskussioner nu när bibliotekets egna bokcirklar tar sommarlov ska inte misströsta. Bokcirklar.se är en sajt där vem som helst kan delta i en virtuell cirkel, starta upp en egen läsdiskussion eller skriva läsedagbok som andra kan följa och kommentera. Det är dessutom enkelt samt gratis att bli medlem. Aktuella bokcirkelböcker på webbplatsen är just nu Ön av Lotta Lundberg, Tunu av Leine Kim, Borgerlig skymning av Simon Frueland och Yarden och Allt ska vara kärlek av Kristian Lundberg.

DN har nyligen avslutat sin tråkigt nog korta cirkel med enbart manliga deltagare. Under tre lördagar läste de Aris Fioretos roman Halva solen, på temat relationen mellan far och son. Åsikterna om boken finns fortfarande att ta del av på DN's hemsida.

Slutligen vill jag puffa för P1's bokcirkel som vi på biblioteket håller varmt om hjärtat. Även den har tagit sommarlov - men tack vare Sveriges Radios utmärkta arkiv kan man enkelt lyssna igenom tidigare års bokcirklar som bland annat berört romanerna Buddenbrooks, Jane Eyre, Blonde, eller Cora Sandels Alberte-serien.

/Sara

torsdag 7 juni 2012

In memoriam: Ray Bradbury 1920-2012

Ray Bradbury gick bort den 5:e juni. Efter Bradburys eget önskemål kommer det på gravstenen att stå: Författaren till ’Fahrenheit 451’. Den här science fiction-klassikern skrevs under kalla kriget och förmedlar en rädsla för att kommunismens censur och fascismens bokbål skulle bli verklighet även i USA. Fahrenheit 451, som gavs ut 1953, berättade om effekterna av ett kärnvapenkrig, hur brandmän blir ombedda att bränna vad som anses vara farliga böcker. Romanen berättade om saker som sågs som fantastiskt då, men som nu blivit verklighet – iPods, interaktiv TV, elektronisk övervakning och live-sängningar av sensationella händelser, där tragiska nyheter omförpackas för att bli lättsmält, okomplicerat och underhållande.

Bradbury var en produktiv författare ända in i slutet och har lämnat efter sig 27 romaner och mer än 600 korta berättelser. Han har mottagit många priser och är en av science fiction-världens mest respekterade författare. Från hans tid som manusförfattare för TV-program är de avsnitt han skrev för "Twilight Zone" kanske de som var mest utmärkande. Bradbury var aktiv även under de senaste åren då han har varit med på insamlingar till bibliotek, talat om sina böcker inför publik på bokhandlar och medverkat i en mängd andra litterära sammanhang. På onsdagskvällen hedrade president Barack Obama den nyligen avlidne Bradbury och skrev på Vita Husets hemsida att Bradbury förstod att "vår fantasi kunde användas som ett redskap för att förstå saker bättre, som ett verktyg för förändring och som ett uttryck för de värden som vi håller högst."

I senaste numret av Time Magazine återges några av Bradburys odödliga citat:
“What I have always been is a hybrid author. I am completely in love with movies, and I am completely in love with theater, and I am completely in love with libraries.” 
“Do what you love and love what you do.”
“If someone tells you to do something for money, tell them to go to hell."

/Johan

måndag 4 juni 2012

Spännande deckarpris

Numera finns det mängder av olika deckarpris. Ett av de mer spännande är Theakstons Old Peculier Crime Novel of the year, som delas ut under festivalen med samma namn som hålls 19-22 juli i Harrogate. Old Peculier är kanske för de flesta en ölsort, men nu är det alltså också en deckarfestival som i år får besök av författare som Mark Billingham, Peter Robinson och Ian Rankin. På engelskt manér presenteras först en "longlist" med alla författare och titlar som är nominerade till priset. Skaran reduceras sedan ner till en "shortlist" med bara ett fåtal nominerade, när prisutdelningen närmar sig. Bland de nominerade finns ett par av bibliotekspersonalens favoriter. Denise Minas The end of wasp season har Carina skrivit om. John Connolly är en av Kristinas favoriter, och Belinda Bauers Darkside har jag läst och skrivit om.

/Åsa

fredag 1 juni 2012

August Strindbergs Inferno i serieform

Man kan se en trend i att klassiska verk gestaltas som seriealbum, ett par aktuella exempel är Brontës Jane Eyre och Prousts På spaning efter den tid som flytt. Serietecknaren Fabian Göranson har gett ut sin version av August Strindbergs Inferno i serieform. Inferno skrevs 1897 under den så kallade Infernokrisen. Strindberg bodde då i Paris och Österrike, och var gift med österrikiskan Frida Uhl. Han var både välkänd och omdiskuterad i Sverige och hade kanske sina skäl att hålla sig utanför landets gränser. Under den här tiden ägnade han sig mycket åt religiösa och ockulta grubblerier, han led också av hallucinationer och vanföreställningar, och trodde sig bland annat vara förföljd. Han gjorde också försök med alkemi - att framställa guld.

Inferno skrevs ursprungligen på franska. I Fabian Göransons serieversion är boken ”fritt tolkad”, vilket innebär att texten är bearbetad, och vissa ändringar har också gjorts (han namnger till exempel kända personer som Strindberg lät vara anonyma, men vars identiteter kanske ändå var uppenbara vid den här tiden…) Att läsa ett verk i serieform både tillför och tar bort en dimension, genom att allt blir tydligare, men kanske övertydligt ibland… Det är ändå ett lättsamt sätt att ta del av ett innehåll som annars är ganska svårsmält.

/Åsa