Tips och tankar kring böcker, läsning, musik och film från Karlskronas bibliotek



fredag 25 maj 2012

Grand final i skojarbranschen av Kerstin Ekman (2012)

Att läsa Kerstin Ekman är en sann njutning. ”Grand final i skojarbranschen” är en lek och drift med den nu så populära autofiktiva romanen. I handlingen syns spår av Kerstin Ekmans eget liv, skrivande och karriär. Men man ska nog inte blanda ihop dem – ”Grand final...” är en roman om Lillemor Troj och Barbro Andersson. Båda uppvuxna i Kramfors, båda hamnar senare i Uppsala som litteraturstuderande. De känner till varandra men är inte vänner på något sätt. De kommer från olika miljöer, Babba (Barbro) från en trist arbetarmiljö, hon är också tung, ful, sur och tvär medan Lillemor har vuxit upp i en företagarfamilj, hon är söt, behaglig, välklädd, vet hur man för sig i olika sammanhang. Så dyker det upp en novelltävling i samband med lucia. Babba skriver en novell i deckarmiljö men inser att vinstchanserna ökar om författaren är luciasöt. Där kommer Lillemor in i bilden. Tillsammans sluter de en pakt som går ut på att Lillemor är ansiktet utåt som visar upp sig och tar emot vinstpengarna medan Babba skriver. Inkomsterna delar man på. Och så rullar det på genom åren. Babba skriver i det dolda och utvecklas som författare, Lillemor är författaransiktet utåt - den som blir igenkänd, intervjuad, tar emot priser och förhandlar med förlaget.

Så småningom blir Lillemor även invald i Svenska akademien – så bra går deras ”samarbete”. Romanens upptakt är att Lillemor blir kallad till förlaget där man har tagit emot ett tjockt manuskript (skrivet av Babba) där hela historien avslöjas. Och där har man romanen, ”Grand final...” består till hälften av Babbas fiktiva manus och Lillemors läsning av detsamma. Men Babbas manuskript är förstås inte ”sanningen”. Manuset är beräknande och falskt och sett ur en mulen Babba-vinkel. ”Grand final…” är en historia vass som taggtråd. Kängor delas ut åt alla möjliga olika håll men kanske mest mot den ”manliga självgodheten”. Samtidigt riktigt bra läsning med väl fångad tidskänsla och detaljer från 50-talet fram till idag.

Personligen gillar jag ju den autofiktiva genren också, Karl Ove Knausgårds ”Min kamp”-serie är lysande. En välskriven och välberättad bok är alltid bra oavsett genre. Något som blev övertydligt när jag efter läsning av ”Grand final…” öppnade Fredriks Lindströms novellsamling ”När börjar det riktiga livet?” – efter två noveller gav jag upp. Det gick bara inte att traggla sig igenom den torra texten.

/ Carina 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar