Tips och tankar kring böcker, läsning, musik och film från Karlskronas bibliotek



torsdag 31 maj 2012

Blandfärs - om skumma affärer i Malmö

Kalle Lind, komiker, radiopratare och författare till serien Människor, det vill säga Människor som det varit synd om, Människor som gått till överdrift och slutligen Människor som har haft fel har tillsammans med radio- och tvprofilen Kringlan Svensson (även sambo med min favoritserietecknare Nanna Johansson) skrivit en hejdlös rolig roman om ett samtida Malmö där färs och skumma affärer står i centrum. Handlingen är något skruvad: en Ica-affär i Värnhem misstänks sälja blandfärs innehållande människokött till glatt ätande poliser, bland andra. Efter en tid börjar en annan mathandlare i trakten ana oråd - detta skapar i sin tur en chans till ett fantastiskt scoop för den djupt grävande radiojournalisten Petra H:son-Branco. Sagt om Blandfärs (som romanen ju faktiskt heter...) är att den är i stil med Jonas Jonassons Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Jag är själv mycket förtjust i trailern till romanen som jag rekommenderar er alla att ta del av innan ni påbörjar er läsning.
/Sara

onsdag 30 maj 2012

"Bei dir allein!" av Camilla Tilling och Paul Rivinius

Även de som säger att de inte brukar lyssna på klassisk musik lyssnar dock gång efter annan på långa stycken av klassiska arrangemang då de ser på film, då klassisk musik ofta används vid rörande, gripande scener. Franz Schuberts musik är så populär bland filmskapare att det tar en evighet att gå igenom listan på alla filmer vars soundtrack innehåller åtminstone en av hans sånger. Några noterbara exempel: "Sjätte Sinnet", "Good Will Hunting", "Pianisten", "Så som i himmelen", "In Bruges" och "Benjamin Buttons Otroliga Liv". Även om man inte är ett hängivet fan av klassisk musik kan man hitta mycket att uppskatta bland Schuberts kompositioner. På Camilla Tilling och Paul Rivinius album "Bei dir allein!" har lyssnaren nöjet att ta del av melodiös opera komponerad av Schubert, musik så väl framförd att den skulle förgylla vilken film som helst.

/Johan

måndag 28 maj 2012

Fadren av August Strindberg

I och med årets hyllning till August Strindberg har jag nyligen läst den välkända pjäsen Fadren. Den skrevs i januari 1887. Senare det året skickade Strindberg in en skilsmässoansökan då han misstänkte att hans dåvarande fru, Siri von Essen varit otrogen mot honom. Dessa händelser kom att spegla förhållandet samt kontrasterna mellan kvinna och man i Fadren.
Personerna i sorgespelet är Ryttmästarn, hans hustru Laura, hans dotter Bertha, Doktor Östermark, Pastorn, Amman samt de mindre rollerna Nöjd och Kalfaktorn. Konflikten i pjäsen gäller dotterns framtida utbildning och vem som tar sig rätten över att bestämma den. Ryttmästaren värderar naturvetenskapen högt och anser därför att Bertha ska bli lärare. Modern vill däremot att barnet ska få utlopp för sin kreativitet och ser hellre att Bertha blir målarinna. Vad Bertha själv önskar eller vill, verkar vara oviktigt för båda föräldrarna vars största önskan är att få sin egen vilja igenom.

Ryttmästarn är en mycket egocentrisk figur som försöker forma sin dotter efter sig själv. Han saknar fram för allt faderskänslor och sätter sig själv främst i alla lägen. Han anser dessutom att hans vilja är familjens lag och gör sig själv till ett offer för den hysteriska och manipulativa hustrun. Hustrun Laura spelar på hans labila sinne genom att plantera följande tanke i Ryttmästarn: tänk om inte Bertha är hans egentliga dotter?

Fadren på Intima teatern 1908.
 Laura skakar om Ryttmästarns tillvaro genom att envist ifrågasätta och gå emot det rådande herraväldet. Ryttmästarns rädsla inför ett framtida matriarkat gör sig synlig – att kvinnor får sin vilja igenom samt tar makten vore sjukligt och befängt! Då Laura får Ryttmästarn att tvivla på om hans faderskap är äkta eller ej blir han till slut galen. Båda makarna är hysteriska karaktärer – dock riktas flest sympatier mot mannens håll som anser sig blivit lurad in i sitt sinnesjuka tillstånd. Kvinnan framställs som listig och skurkaktig. Det som är intressant är hur fort mannen tillintetgörs och förstörs av kvinnan som egentligen inte gör mer än att yttra sig...

För den som vill ha mer av Fadren kommer pjäsen att sändas i SVT under julhelgen, något att se fram emot! Tills dess kan ni botanisera bland Strindbergs övriga pjäser på biblioteket samt lyssna på radioteater i P1.


/Sara

fredag 25 maj 2012

Grand final i skojarbranschen av Kerstin Ekman (2012)

Att läsa Kerstin Ekman är en sann njutning. ”Grand final i skojarbranschen” är en lek och drift med den nu så populära autofiktiva romanen. I handlingen syns spår av Kerstin Ekmans eget liv, skrivande och karriär. Men man ska nog inte blanda ihop dem – ”Grand final...” är en roman om Lillemor Troj och Barbro Andersson. Båda uppvuxna i Kramfors, båda hamnar senare i Uppsala som litteraturstuderande. De känner till varandra men är inte vänner på något sätt. De kommer från olika miljöer, Babba (Barbro) från en trist arbetarmiljö, hon är också tung, ful, sur och tvär medan Lillemor har vuxit upp i en företagarfamilj, hon är söt, behaglig, välklädd, vet hur man för sig i olika sammanhang. Så dyker det upp en novelltävling i samband med lucia. Babba skriver en novell i deckarmiljö men inser att vinstchanserna ökar om författaren är luciasöt. Där kommer Lillemor in i bilden. Tillsammans sluter de en pakt som går ut på att Lillemor är ansiktet utåt som visar upp sig och tar emot vinstpengarna medan Babba skriver. Inkomsterna delar man på. Och så rullar det på genom åren. Babba skriver i det dolda och utvecklas som författare, Lillemor är författaransiktet utåt - den som blir igenkänd, intervjuad, tar emot priser och förhandlar med förlaget.

Så småningom blir Lillemor även invald i Svenska akademien – så bra går deras ”samarbete”. Romanens upptakt är att Lillemor blir kallad till förlaget där man har tagit emot ett tjockt manuskript (skrivet av Babba) där hela historien avslöjas. Och där har man romanen, ”Grand final...” består till hälften av Babbas fiktiva manus och Lillemors läsning av detsamma. Men Babbas manuskript är förstås inte ”sanningen”. Manuset är beräknande och falskt och sett ur en mulen Babba-vinkel. ”Grand final…” är en historia vass som taggtråd. Kängor delas ut åt alla möjliga olika håll men kanske mest mot den ”manliga självgodheten”. Samtidigt riktigt bra läsning med väl fångad tidskänsla och detaljer från 50-talet fram till idag.

Personligen gillar jag ju den autofiktiva genren också, Karl Ove Knausgårds ”Min kamp”-serie är lysande. En välskriven och välberättad bok är alltid bra oavsett genre. Något som blev övertydligt när jag efter läsning av ”Grand final…” öppnade Fredriks Lindströms novellsamling ”När börjar det riktiga livet?” – efter två noveller gav jag upp. Det gick bara inte att traggla sig igenom den torra texten.

/ Carina 

torsdag 24 maj 2012

Bokcirkeln: Älskaren av Marguerite Duras

I måndags var det dags för vårens sista träff med stadsbibliotekets bokcirklar. Kvällen till ära träffades vi allihop i bibliotekets trädgård, och diskuterade Marguerite Duras ”Älskaren”. Boken bygger delvis på självbiografiskt stoff, utspelar sig i Franska Indokina strax före och under andra världskriget, och berättar kärlekshistorien mellan den femtonåriga franska flickan och den äldre, rika kinesen. Relationen inleds när de träffas på färjan över Mekongfloden, en dag när hon är på väg till skolan. Det finns dock många komplikationer; rikedom, hudfärg och kulturella skillnader är bara några...

Flera av oss hade fäst sig vid det poetiska och vackra språket, som nästan böljar fram, och ibland är mer lyrik än prosa. Berättartekniskt så byter Duras ofta tempus och berättarperson – detta tror vi är ett högst medvetet grepp. Ett annat genomgående drag är att mycket förblir outsagt eller bara antyds eller nämns i förbigående. Vissa scener och händelser återkommer hon dock till upprepade gånger, men alltid med något tillägg, som om minnet fördjupas efter hand som hon berättar.

Vi pratade också om relationen mellan flickan och mannen. Den verkar ojämlik på olika sätt. Han är man, rik och äldre än henne, men ändå verkar hon ha makt över honom eftersom hon är vit och tillhör kolonialklassen. Hans känslor verkar också uppriktiga, medan hon intalar sig själv att hon bara träffar honom för pengarnas skull, som hennes familj behöver. Förhållandet mellan flickan och modern verkar också problematiskt, och kan närmast liknas vid någon slags hatkärlek. Man får ingen fullständig bakgrund, men förstår att modern drabbats hårt som blivit änka tidigt, och använt alla familjens sparpengar till en jordlott som visar sig vara värdelös. Hon kan upplevas som känslokall, men kanske är hon snarare utarbetad och har stängt av sina känslor.

Det finns många bottnar i den här historien, mycket känns symboliskt laddat. Kinesen kallas bland annat ”smärtomannen”, vilket sannolikt är en koppling till den lidande Jesus på korset. Paret kan också ses som symboler för ockupationsmakten och den ockuperade. Bokens tema kan sägas vara överträdelser – av regler, normer och tabun av olika slag. Några av oss tyckte titeln var lite missledande, man hade kanske förväntat sig en mer traditionell kärleks- eller passionshistoria. I förordet till den nya pocketutgåvan sägs dock att ordet ”älskaren” har en mer allmän betydelse på franska, det behöver alltså inte bara gälla förhållandet mellan man och kvinna, utan kan till exempel också gälla mor och dotter…

/BG, Ida, Sara och Åsa

onsdag 23 maj 2012

"Alma" av Carminho

När det kommer ett nytt stjärnskott som förutspås en lysande framtid brukar det för en exalterad recensent ligga nära till hands att säga: "Lägg det namnet på minnet!" Men då den nya stjärnan i det här fallet har ett namn som Maria do Carmo Carvalho Rebelo de Andrade är ni ursäktade om ni nöjer er med att komma ihåg hennes artistnamn: Carminho.

Carminho är en ny lovande sångerska inom den portugisiska folkmusikstilen fado. Den här musiken uppkom på 1820-talet och dess ursprung kan spåras till portugisiska sjömanssånger samt arabisk och afrikansk traditionell musik. Fado är en genre som i Portugal är lika älskad och framförd med lika stor stolthet som flamencon är i Spanien. Förutom dess stora blandning av vitt skilda influenser kännetecknas fadomusiken av dess sorgsna sångtexter som handlar om fattigdom, förlust och sörjande, och om hur ingen kan undfly sitt öde, hur grymt det än är. Fadomusiken har aldrig en ensidig stämning utan är fylld av skiftande känslor som ofta står i strid med varandra. Sång som just sjunkit ner i mörka toner kan i ett och samma andetag stiga upp i överraskande höga, ljusa register, vilket speglar hur djup melankoli i en handvändning kan tillintetgöras av befriande längtan.

Att helhjärtat hänge sig åt fado, som Carminho gör på albumet "Alma", skulle kunna ses som ett kärleksbevis till en musiktradition som man i Portugal i nära tvåhundra år vänt sig till för att uttrycka sorgsenhet. GP:s Patrik Lindgren ger albumet betyget 4 på en femgradig skala och lyfter fram det som skiljer Carminho från mängden: "Kompet, oftast det klassiska med akustisk bas och gitarr och den distinktare portugisiska gitarren, är så där självklart utsökt i all lågmäldhet och Carminho sjunger också just så, innerligt och tekniskt perfekt utan att förhäva sig."

/Johan

tisdag 22 maj 2012

Fredagens stora bokbytardag

Jag och Åsa m.fl. skulle vilja puffa lite extra för den årliga bokbytardagen som äger rum på fredag. Kanske är det dags att se över bokhyllan där hemma? Jag är nog inte ensam om att ha ett vardagsrum där böckerna trängs med varandra, lästa som olästa. Men släng dem inte utan ge istället vidare ditt boktips till någon okänd. På stadsbiblioteket har vi under vårens gång haft ett bokbytarbord som mer eller mindre har fått sköta sig själv. Vissa dagar har det legat riktiga fynd där och väntat på sina nya ägare... På fredag uppmärksammar vi bordet återigen och fyller det lite extra dagen till ära. Välkomna in med era böcker för att byta till er överraskande läsupplevelser!

/Sara

måndag 21 maj 2012

Ett halvt ark papper

Ett halvt ark papper är en samling noveller av August Strindberg. De flesta är korta och ganska koncentrerade, en del bara på en sida. Huvudpersonen är alltid en man, oftast handlar det om en förlust eller ett tillkortakommande av något slag, som drabbat den enskilde. Titelnovellen ”Ett halv ark papper” sträcker sig bara över två sidor, men skildrar på sätt och vis ett helt liv. En man står i dörren till lägenheten han just ska flytta ifrån. På väggen där telefonbordet har stått hänger ett halvt ark papper kvar, en telefonlista. Överst finns fästmöns telefonnummer, senare nummer som påminde om en lycklig tid med arbete, förlovning och så småningom giftermål. Till slut står numren han helst vill glömma, till läkare och begravningsbyrå… Styrkan i novellkonsten är ju att fånga mycket på liten yta och framförallt att fånga läsaren direkt. Samlingen är en bra inkörsport till Strindberg om man inte läst något alls, eller om det var längesen!

/Åsa

fredag 18 maj 2012

Bokhyllor att inspireras av

Ibland kan man behöva lite inspiration till hur man ska ordna sin boksamling, kanske ska man köpa nya bokhyllor, eller så är man bara lite nyfiken på hur andras bokhyllor ser ut och är sorterade.

Bokhyllor av Alex Johnson innehåller bilder och beskrivningar av ett stort antal bokhyllor. En del är designklassiker, andra är mindre kända och förmodligen bara tillverkade i ett fåtal. Här finns både snygga, roliga, fantastiska och konstiga bokhyllor. Vad sägs till exempel om en bokhylla formad som en ko? Alex Johnson har också en trevlig blogg: http://theblogonthebookshelf.blogspot.se/

Om du vill se ännu fler fina och fantastiska bokhyllor, rekommenderas ett besök på fotobloggen http://bookshelfporn.com/ som är ett mecka för oss som älskar att kika in i andras bokhyllor och inspireras - och ibland avskräckas...

/Åsa

onsdag 16 maj 2012

"1966" av Karen Dalton

År 1966 flyttade Karen Dalton till Colorados berg och bodde sedan där på en plats så avlägsen att den inte ens hade en adress. Hon kunde stå ut med det primitiva lantlivet så länge hon hade sin häst och sin banjo och kunde rida vart hon ville och spela vad än kom henne för. Fastän hon inte hade något till övers för stora folksamlingar finns det inget tecken på skygghet i hennes sätt att sjunga. Rösten vi får ta del av på albumet "1966" vittnar om att det hon känner när hon sjunger sånger hon älskar är njutning av sådant slag att den får all hennes självmedvetenhet att upplösas. Det var aldrig meningen att de här sångerna skulle höras av andra än hennes närmaste vänner. En av dessa vänner tog dock en bandspelare med sig då han sporadiskt besökte henne under året 1966, och det är först nu som man upptäckt de sånger som då blev inspelade. Indianättlingen Karen Dalton var Bob Dylans favoritsångerska och det är en hel del i hennes musik som påminner Dylans. Men eftersom hon såg musikskapande som något intimt och privat och inte ville uppträda inför stor publik tynade minnet av henne bort redan under hennes livstid, medan Dylan gjorde sig  odödlig genom att hela tiden göra ny musik som han ville skulle höras av så många som möjligt. "Musik var för henne något spontant som uppstod med vännerna kring köksbordet," skriver DN:s Nanushka Yeaman i sin recension av "1966" och ger albumet näst högsta betyg.

/Johan

tisdag 15 maj 2012

Nya trädgårdsböcker att inspireras och lära av

Odlarens handbok är en grundbok i trädgårdsodling. I boken förmedlar författaren André Strömqvist, som även är trädgårdshistorier, kunskaper om det mesta som gäller trädgårdsodling.
Boken tar upp kompostering, olika sorters gödsel, olika jordarter och jordförbättring samt växternas näringsbehov.
Ett kapitel handlar om förökning av växter, frösådd, sticklingar, ympning och delning av växter.
Vi får kunskap om hur och när det är bäst att plantera samt hur och när man ska flytta växter.
För den som vill anlägga en köksträdgård finns ett kapitel om vad man ska tänka på.
Metoder och tidpunkter för beskärning av träd, buskar och klätterväxter presenteras.
Problem med skadedjur och skadedjursbekämpning samt olika växtsjukdomar belyses.
Boken avslutas med en agenda för den årliga skötseln av trädgården.

För den som inte vill lägga ner mycket tid på att plantera nya växter varje vår är perenner räddningen. De återkommer varje år och blir ofta bara större och vackrare med åren.
Författaren, Susanna Rosén, har åkt runt i hela Sverige och fotograferat perenner till den här boken.
För de olika arterna finns angivet ursprung, blomningstid, färg, härdighet.
Ett avsnitt handlar om planering och plantering. Även skötsel och förökning beskrivs.
Boken är en bra introduktion till perennodling men den har även mycket att ge den vana odlaren. Boken avslutas med en lista på de trädgårdar som besökts.

Karin Berglunds Samtal om trädgården hos konstnärer, scenografer, författare, musiker, landskapsarkitekter är en mycket vacker bok.
I boken presenterar författaren 32 av Sveriges vackraste privata trädgårdar, både stora och små. Trädgårdsägarna berättar hur deras trädgård blev till, vilka förebilder de har haft, hur de har valt sina växter samt om hur deras trädgård blivit till. Boken innehåller ett stort antal fina foton att inspireras av.

Författaren, Inger Palmstierna, som är hortonom har tidigare skrivit ett antal trädgårdsböcker.  Hon arbetar även som journalist och fotograf.
Träd och buskar ska leva länge i trädgården vilket man bör tänka på då man planterar dem.
Träden och buskarna beskrivs utifrån härdighet, höjd och blomningstid. Boken innehåller både vanliga och lite mer ovanliga träd.
Mycket av materialet är från södra Sverige men boken innehåller även ett kapitel om odling av träd och buskar i norra Sverige.



Trädgårdsamatören Stefan Gustafsson har en 1500 kvadratmeter stor sluttningsträdgård utanför Stockholm. I trädgården frodas en mängd växter, en del typiskt svenska och andra är växter som enligt experterna inte borde trivas i Stefans trädgård.  Författaren har dokumenterat trädgården genom fyra årstider. I boken ger Stefan Gustafsson sina bästa tips för varje årstid.
Stefans favoritväxter presenteras i slutet av boken.

Det är inte bara på landet som det ska vara grönt. Det har blivit populärt att odla i städerna. Asfalten ska blomma.
I Gatsmart odling ger författaren, Ulrika Flodin Furås, praktiska tips om odling på balkonger, kolonilotter och rabatter kring hyreshus. Boken tipsar om vad man kan odla och hur man odlar ur ett ekologiskt och miljömässigt perspektiv samt om hur man går till väga för att skapa en långsiktigt hållbar miljö.

En trädgård kan ge mycket både avkoppling och energi. I en trädgårdsmästares väg har trädgårdsmästaren Victoria Skoglund besökt tio svenska trädgårdar som hon har inspirerats av.
Victoria Skoglund driver sedan ett antal år handelsträdgården Zetas utanför Stockholm.
Författaren har samlat ett trettiotal av sina favoritväxter i boken. Dessa beskrivs noggrant och vi får även tips om hur de ska skötas.
/Katarina

måndag 14 maj 2012

Kolonikärlek - rapport från en dröm som lever

Jag tror inte att jag är ensam om drömmen om det röda torpet med vita knutar på med ängen runt hörnet och landet fullt av grödor… Drömmen gör sig dessutom mer påtaglig i dessa spirande tider. Att kunna sätta lökar till våren, dra upp ogräset om sommaren och kratta löven på hösten. För en som bor i stadsmiljö kan den drömmen kännas rätt så avlägsen, om det inte vore för kolonilotterna. I Kolonikärlek skriven av Ingrid Sommar får vi en inblick i några av Sveriges största koloniområden, där hon främst tittat på anläggningar i Skånetrakten. Boken guidar oss igenom årets gång och vad en bör tänka på som odlare enligt kolonistpraktikan. Just maj månads praktika säger: ”Tid att gödsla grönsakslandet, naturgödsel blir bra näringstillskott. Köksväxtfröer kan sås, men vänta med ärtor och bönor tills det blir varmare i jorden. Plantera löken, sätt potatis. Även träd och växter går bra att plantera. Barkympning görs när saven stiger. Plantera lökar och knölar, glöm inte att de mår bra av en giva benmjöl. Rosorna beskärs när björkens blad är stora som musöron […]”. Den är charmig och framförallt rik på bilder på stugmiljöer, familjers och såväl unga som gamla ”koloniaktivisters” sätt att utnyttja och spendera sina dagar där, sommar som vinter. Ingrid Sommar lyfter även fram kolonilotten som ett lysande sätt att bidra till ett hållbart samhälle.

/Sara

fredag 11 maj 2012

I vårens lurar

Då vi tittar på vårens musikutlån ser vi en skapligt tydlig trend: en smula jazz, några av våra främsta kvinnliga svenska singer songwriters idag och mannen som i alla fall jag ständigt återvänder till; Leonard Cohen. 
10. Louis Armstrong - Love songs

/Sara

torsdag 10 maj 2012

Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag av Bodil Malmsten

Bodil Malmsten saknar sitt Finistère. I den nyutkomna loggboken Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag har hon sedan en tid tillbaka tvingats flyttat ifrån sitt hus med tillhörande prunkande trädgård och istället bosatt sig i en dyster lägenhet i en (som hon själv beskriver det) "blytung hamnstad med bunkrar och skyddsrum från andra världskriget". Här umgås hon framförallt med familjen Tejp, åker på roadtrips och förundras över den 60-åriga damen som bor i sin bil utanför det lokala köpcentrat. Men Bodil har lessnat på sitt Frankrike och försöker förgäves att sälja sin bostad. Arbetslösheten i landet ökar och vass och befogad kritik riktas bland annat mot politikerna Nicolas Sarkozy och Jean-Marie Le Pen med dotter. Hon återvänder så småningom till Sverige och hon flyttar in en andrahandslägenhet i Stockholm där vi får följa hennes fortsatta vardagsbetraktelser. Jag älskar Bodil Malmsten, helhjärtat, på grund av många anledningar: hon är rak, underfundig, gnällig och alldeles, alldeles underbar. Loggböckerna påminner lite om Barbro Lindgrens iakttagelser från Öland med livet-går-sin-stilla-lunk som tema, dock är Bodils ton något syrligare. Hittills har det blivit fyra loggböcker med Bodil Malmsten och alla är precis lika oemotståndliga med fotografier som hon själv har bidragit med.

/Sara

onsdag 9 maj 2012

"Home Again" av Michael Kiwanuka

Michael Kiwanuka, född i London 1987, vann tidigare i år BBC:s ”Sound of 2012”, en omröstning där branschfolk och kritiker röstar fram de mest lovande talangerna i musikvärlden. Hans musik har även gjort stort intryck på DN:s Nanushka Yeaman som skriver att "Kiwanukas röst är lika ärligt rå som solvarm och håller stadigt upp de enkla sångerna för sin elektroniska samtid." En av Van Morrisons mest älskade album är "Astral Weeks" och det är därför en diskussionsinbjudande jämförelse Nanushka Yeaman gör när hon liknar Kiwanukas debutalbum med Van Morrisons mästerverk. Men när "Home again" är som bäst känns jämförelsen med den irländske singer-songwritern välgrundad. Kiwanukas kärlek till musiken lyser igenom och hans själfulla röst värmer tills man inser att allt beröm han har fått har varit berättigat. När Nanushka Yeaman lyssnade på albumet inför recensionen var hon samtidigt kattvakt och Kiwanukas musik föll även katterna i smaken: "Så fort han öppnar munnen slutar de busa och lägger sig till ro."  Och om hon lade örat mot pälsen på var och en av katterna kunde hon kanske även höra dem spinna.

/Johan

tisdag 8 maj 2012

Taklagsöl - ett mästerverk som hamnat i skymundan?

Med anledning av 100-årsjubileumet av August Strindbergs bortgång anordnande vi igår en lyckad temakväll i hörsalen. En av böckerna som nämndes var Taklagsöl.

Taklagsöl är den relativt okända och bortglömda novellen som Strindberg författade i slutskedet av sitt liv. Den utkom 1906 och buntas ihop med berättelsen Syndabocken i nationalupplagan Strindbergs samlade verk. Taklagsöl räknas som den mest självbiografiska novellen förutom Ensam, bland annat kan vi se smärtsamma spår från äktenskapskrisen mellan Strindberg och Harriet Bosse.

Novellen utgörs huvudsakligen av en monolog från den morfinyrande huvudpersonen och konservatorn Gustav. Han ligger för döden och känner därför ett behov av att bikta sig inför den halvlyssnande sköterskan som vakar vid hans sida. Gustav väljer ut enstaka händelser ur livet som han berättar om. Han pendlar mellan faktiska återgivelser, harmoni och hatiska utbrott.

En inledande nyckelscen är den då han för första gången besöker sin före detta hustru och son. Han återvänder till deras gemensamma bostad och har med sig en noga utvald present till sin fyråriga son. Det är en grafofon där en ondsint rytande korpral och en galet skrattande clown gör så att pojken brister ut i gråt av rädsla. Modern tröstar och Gustav försvinner därifrån. Det är en mycket smärtsam scen där Gustav gör sitt yttersta för att reparera ett fördärvat äktenskap och misslyckas. Det är den sista gången Gustav träffar sin familj. Vi får även en inblick i hur livet i skärgården tedde sig då de fortfarande var äkta makar – dock med synliga sprickor i äktenskapet på grund av hustruns växande intresse för ett liv utanför hemmet. Gustav får istället ansvara för hushållet medan hustrun är ute och roar sig (det därmed mycket synd om mannen…)

Strindberg hoppar i kronologin, texten är rapsodisk och hallucinatorisk. Det är en smärtsam läsning där huvudpersonen skuldbelägger och försöker rannsaka sig själv. Den inre monologen är osammanhängande och rapp och pendlar mellan realism och ångest. I en tre år gammal artikel av Magnus Halldin från Svenska Dagbladet liknar han den inre monologen med Molly Blooms ”stream of consciousness” från det sista kapitlet i Ulysses. Halldin menar även att detta är Strindbergs främsta modernistiska verk – ett mästerverk.

/Sara

måndag 7 maj 2012

Strindberg ikväll!

Ikväll är det dags för vårens sista Café Bokstugan. Som vanligt träffas vi kl. 18 i stadsbibliotekets hörsal. Temat för kvällen är August Strindbergs författarskap. Vi tipsar om böcker inom olika genrer och perioder ur hans mångsidiga författarskap. Systrarna Lindqvists café och hembageri serverar fika, och kvällen avslutas med bokutlottning!

Varmt välkomna!
/Åsa m.fl.

fredag 4 maj 2012

Från loppis till salong av Ida Magntorn

Loppis är något av det bästa som finns enligt mig. Efter att följt med en loppistokig storasyster i ung ålder blev jag själv helt besatt av att gå runt på loppisar och titta bland borden för att hitta de där fynden som man så desperat letar efter. Nu har Ida Magntorn, författaren till Loppisboken släppt en till bok om loppis, Från loppis till salong. Och jag själv tycker att denna är ett strå vassare än Loppisboken.

I denna bok går författaren igenom hur man kan omvandla loppisfynd till något annat än vad som var tänkt från början. En gammal blockflöjt kan bli en fin ljusstake, grytlappar kan bli en lampa och en korgsoffa kan bli en hammock. Det finns inga stopp på kreativiteten. Denna bok väcker verkligen inspiration och fotona i boken är fina stilleben som utstrålar kreativitet och inspiration. Från salong till loppis är en väldigt vacker bok som säkert kan få många läsare att bli inspirerade av att börja botanisera mera bland loppisar.

Jag tänkte även tipsa om mina tre favoritloppisar nu när säsongen för loppisar äntligen börjat.
  1. Loppisen i Brunnshallarna i Ronneby, söndagar, 10-15 under april till oktober. Det finns inget bättre sätt att spendera söndagsförmiddagarna på, en tur på loppisen och sedan fika på Café Mandeltårtan.
  2. Gnistan loppis som anordnas av Listerby IK, 15 juli, grindarna öppnar 13.00 och försäljningen börjar 13.30. Här gäller det att vara beredd på mycket folk och budgivning på allt som säljs.
  3. Östregårds antik och loppmarknad i Moheda, söndagar, 12-18 under april till september. Även att denna loppis kräver en biltur så är den väl värd ett besök för här kan man göra riktiga fynd. http://www.ostregard.se/
/Louise

torsdag 3 maj 2012

Nya filmer till regniga vårkvällar

W - är regissören Oliver Stones "försök till att förstå George W Bush". Stone har även dessförinnan den här kritiska skildringen av Bush stått för regi och manusförfattat andra filmer med visst politiskt budskap såsom JFK och Nixon. Rollen som president Bush spelas av Josh Brolin. För dig som är nyfiken på fler filmer av Stone finns även de vålsamma Natural born killers och Platoon att låna på stadsbiblioteket.

Ligg med mig - är den s.k norska motsvarigheten till "Fucking Åmål" och handlar framförallt om den sexuellt frustrerade tonårstjejen Alma. Hennes frustration yttrar sig exempelvis genom sexfantasier rörande chefen, utforskandet av sin egen kropp samt långa och dyra telefonsamtal till hotlines. Filmen vann nyligen manuspris i Tribecca.

En man som skriker - "förmodligen en av de bästa filmerna som producerats i Tchad" menar Johan Croneman, DN. Själv kan jag ännu inte uttala mig om saken men filmen väntar på mig hemmavid. Filmen behandlar landet Tchads tillstånd med pappa och son i förgrunden och inbördeskriget som en bakomliggande kuliss. Tilldelades jurypriset i Cannes 2010.

/Sara