Tips och tankar kring böcker, läsning, musik och film från Karlskronas bibliotek



måndag 30 april 2012

Bokcirkeln i Lyckeby, fjärde och sista träffen

Så var det då dags att för vårfinal för Bokcirkeln på Lyckeby bibliotek.

Till den här gången hade vi läst novellen Ensam, som August Strindberg skrev under slutet av sitt äktenskap med Harriet Bosse. Vi konstaterade att det här var en helt annorlunda berättelse än En dåres försvarstal. Vi kom genast in i en diskussion om varför vi så lätt blandar ihop författarens alter ego med bokens huvudperson. Någon i gruppen beskrev det så att författaren skapar sig ett jag och använder sina egna erfarenheter och tankar i berättelsen.

Här möter vi en medelålders man som till slut valt ensamheten då de gamla vännerna som han brukar träffa på kaféet inte tillför något längre i hans liv. I början till och med prisar han ensamheten. Han skaffar sig ett ”opersonligt umgänge” med de människor han dagligen iakttar och möter på gatan. Vi tänker hur befriande det kan kännas att vara anonym i en stad där man inte känner någon – där man just kan vara den som tar in detaljer och iakttar personer och små händelser utan att bli igenkänd av någon. Strindberg är en mästare på att beskriva känslor, stämningar och människor. Allt detta gör han med oerhörd detaljrikhet. Någon beskriver huvudpersonen som ett läskpapper som suger upp alla små intryck.

Författaren August Strindberg hade bildning och den egenskapen hade en hög status i den tid och i de kretsar som han levde i. I vår tid när vi formligen bombarderas av information och kan söka det mesta på internet har en förvärvad bildning mist sin betydelse. Vet vi ens i vår tid vad bildning är för något? Kan vi definiera begreppet?

Till sist ställde vi oss frågan varför Strindberg har utmålats som en kvinnohatare och vi kom väl inte fram till något riktigt svar. Några i gruppen var sugna på att läsa mer av författaren medan andra kände sig nöjda för den här gången. Till dem som inte fått sitt lystmäte tillfredsställt kan vi tipsa om Café Bokstugans temakväll om författaren den 7 maj kl. 18.00. Plats Stadsbibliotekets hörsal.

Nu stänger vi Bokcirkeln på Lyckeby bibliotek för i vår. Ha en riktigt skön sommar tills vi ses på verandan igen i höst.

/Annika och Louise

lördag 28 april 2012

Föräldrabokcirklen på Lyckeby bibliotek är äntligen igång

Blöta men glada kom så deltagarna och deras bebisar inrullade till den helt nystartade föräldrabokcirkeln som idag drog igång på Lyckeby bibliotek. Alltså låt mig förtydliga, regnet öste ner, föräldrarna var blöta och bebisarna åkte vagn, men humöret var på topp. Bebisarna fann sig väl tillrätta i biblioteket och roade sig själva med några böcker (såklart) och lite leksaker.

Under tiden diskuterade vi Linda Olssons bok Nu vill jag sjunga dig milda sånger. Vi kom att prata om vänskap, sorg och berättelsens fart eller snarare brist på sådan. Vi pratade även om de målande beskrivningarna av naturen, matlagning och av kroppen. Då boken först utgavs i Nya Zeeland så funderade vi på hur exotiskt det måste verka vara i Sverige, då det i boken mycket målande ges beskrivningar av saftning, syltning, midsommarfirande och kräftskiva.

Roligt, trevlig och avslappnat så sammanfattar jag denna premiär för föräldrabokcirkeln och föräldrarna verkade också nöjda;)

Nästa gång träffas vi den 16/5 och ska då ha läst Svinhugg av Marianne Cedervall, om du vill vara med ring och anmäl dig tel: 0455-303540 eller kom in till oss på Lyckeby bibliotek.

Varmt välkomna föräldrar och bebisar!!!!!!!
/Marija

fredag 27 april 2012

Efter mörkrets inbrott av Haruki Murakami

Hemlösa katter, en bordell med dess besökare och anställda, en djupt sovande syster, en jazzmusiker som förenas med den grubblande Mari och så natten, som de alla har gemensamt. Natten eller kanske mörkret. Alla snuddar de vid varandra under de sju timmar som romanen utspelar sig mellan, om det så bara handlar om att sträcka sig efter samma lättmjölkspaket eller bara befinna sig enstaka metrar från varandra.

Främst följer vi den kaffedrickande Mari med en cigg och bok som sällskap som spenderar natten på ett sjaskigt café för att undvika sin familj och hemmiljö. Där möter hon den rotlösa trombonisten Takahashi som hon lär känna trots den stora skepsisen som hon känner gentemot honom. Parallellt med detta följer vi Maris syster Eri som försjunkit i ett komaliknande tillstånd. Enligt Mari har Eri nämligen sovit i cirka två månaders tid. I passagerna då vi som läsare följer Eris sömn, observerar vi likt en övervakningskamera som zoomar in och byter vinklar. I rummet finns även en tv som inte är kopplad till något eluttag men ändock visar en man som även han övervakar Eris fullkomliga dvala.

Temat för Haruki Murakamis senaste romantillskott Efter mörkrets inbrott kan dels vara skiftandet mellan dröm och verklighet och vad som förekommer i periferin. Samt romantiserandet över den dystopiska storstaden. Romanen är outgrundlig och vägrar ge läsaren några svar, men det är inte heller dess mening. Jag skulle kunna fortsätta i all oändlighet, därför bromsar jag nu. Recensenter kallar romanen för en "mellanbok" som Murakami ägnat sig åt efter Kafka på stranden och före trilogin 1Q84. Dock var det här var min första Murakami. Varför det har tagit mig tills nu att läsa honom, det kan jag inte svara på... Men det här var en smula fantastiskt.

/Sara

torsdag 26 april 2012

Mycket mer i maj

I tisdags var det stor premiär på Jämjö bibliotek av sagoteaterns uppsättning av Bockarna Bruse. Det kom drygt 60 barn och 20 vuxna!!!!!!!! Det var så roligt att se att så många barn och vuxna komma till föreställningen. Bibliotekarier från olika håll i kommunen iklädde sig rollerna som trollet och de tre bockarna Bruse. Barnen kiknade av förtjusning när de fick se det stackars trollet sitta och smaska i sig en stor och äcklig spindel i väntan på bättre tider. Bockarna Bruse hade mycket olika karaktärer; den lilla bocken är en pimpinett liten bock, mellanbocken en lurig rackare med försmak för modern teknik och mat och stora bocken fick vi lära oss tycker om hårdrock.Om ni är sugna på att få veta mer om dessa bockar Bruse och trollet så är ni varmt välkomna till:

Rödeby den 3/5 kl: 10:00
Lyckeby den 8/5 kl:14:00
Nättraby den 10/5 kl: 10:00
Stadsbibliotekets hörsal den 15/5 kl: 14:00

I maj månad gör biblioteken en storsatsning på barn och småbarnsföräldrar! Vi bjuder på trädgårdsjazz, planteringsdagar och sagoteater på turné. För fler datum och tider besök vår hemsida:
http://www.karlskrona.se/sv/Se--gora/Bibliotek/Barn/Mycket-mer-i-maj/

/Marija m.fl. & Sara

onsdag 25 april 2012

"Batida" av Batida

"Må du leva i intressanta tider" är ett ordspråk som kan ses som en lyckönskning (ingen vill leva i händelsefattiga tider) eller en förbannelse (historiker tenderar att endast beskriva farliga och instabila tider som intressanta), och som av allt att döma – intressant nog – började förekomma i text för första gången under den Stora Depressionen. Detta var onekligen en dyster tid, men också jazzens guldålder, då glad, verklighetsflyende musik gjorde livet uthärdligt för alla som var drabbade av den globala ekonomiska krisen. När man i framtiden kommer att tala om åren från 2008 års börskrasch fram till idag, kommer man då att anse att vi levde i en intressant tid? När framtidens musikhistoriker skriver om vår nuvarande epok, en tid som har kallats den Stora Recessionen, kommer de kanske nämna Batida då de talar om den musik som är ett oumbärligt glädjeämne för oss.

Batidas musik stiger delvis åt huvudet (passande nog är batida namnet på Brasiliens mycket starka nationaldrink) och ger delvis en mättnad som varar länge (och passande nog – igen! – betyder batida milkshake på spanska). Batida gör med sina vindlande rytmer vår tid en hel del intressantare. Kanske är det till och med så att kuduro-musiken just nu upplever sin guldålder. Det är en ny, mycket ung generation musiker (Lucenzo, som förra året fick hela världen att dansa kuduro med monsterhiten "Vem dançar kuduro", är född 1983) som fört ut kuduron från dansställen i Angola till dansgolv här och var i norra hemisfären. DJ:en Batida uttrycker också i en intervju stor optimism för de unga artister och beatmasters i Angola som idag gör fantastisk dansmusik.

Angola har en bred variation av musikstilar, många av vilka har djupa rötter i landets musikhistoria. Det finns i detta fattiga land i södra Afrika en rik kulturell mångfald som demonstreras inte minst av att varje region har en egen lokal dans. Under förra århundradet förde krigsflyktingar dessa danser och dansrytmer med sig då de sökte fristad i Lissabon, och sedan många år tillbaka är det Kizomba, Funaná and Kuduro som gäller på Portugals topp-10 listor. Batida, musiker och DJ från Angola, är mycket entusiastisk över detta och det är lätt att bli entusiastisk över hans musik. De lekande rytmerna och medryckande melodierna i Batidas självbetitlade album utgör en ljudkuliss bländande färgsprakande nog att skingra tankar på ekonomisk osäkerhet – för vem kan tänka på arbete och pengar när det är omöjligt att sitta still?

/Johan

tisdag 24 april 2012

De spräckliga : en irländsk barndom

Boken, skriven av Hugo Hamilton, är en barndomsskildring som utspelar sig i femtiotalets Irland. Det är en både varm, fängslande och rolig bok. Boken handlar om Johannes och hans familj.
Modern Irmgard är invandrad tyska och fadern Jack irländsk nationalist. Barnen går klädda i tyska lederhosen och irländska arantröjor, De är "tyska nertill och irländska upptill". Titeln De spräckliga syftar på det tysk-iriska ursprunget.
I hemmet är det endast tillåtet att prata tyska eller iriska, man tillåts inte ens lyssna på radioprogram på engelska. Fadern är övertygad om att iriskan en dag ska vara landets språk igen. Att tala engelska eller sjunga en engelsk sång medför att barnen blir bestraffade. Barnens far  hittar ständigt på nya saker som han är övertygad om att irländarna behöver och som han importerar och försöker sälja, något som inte går så bra.  
I en garderob hittar barnen en dag en undangömd bild på en sjöman i brittisk militäruniform. Det visar sig vara deras farfar som tjänstgjort som matros i brittiska flottan under första världskriget något som fadern försökt förtränga. Han talar hellre om sin farfar som tyckte om att recitera gamla gaeliska dikter.
Barnens mor är den som bakar goda kakor och som försöker lugna ner stämningen när det drar ihop sig till bråk för att barnen har brutit mot några av faderns regler. Hon bär på en mörk hemlighet från kriget vilken hon talar om som ”en film” när hon berättar för barnen om sina krigsupplevelser.
För barnen på gatan är syskonen tyska nazister och de utsätts för hån och misshandel av de andra barnen. En gång utsätts de för en skenavrättning av några jämnåriga.
/Katarina

måndag 23 april 2012

Vad läser du idag på Världsbokdagen?

Idag är det Världsbokdagen. Den instiftades av Unesco 1995, men idén kommer egentligen från Katalonien där man länge har firat skyddshelgonet Sankt Göran varje år den 23 april, genom att ge en bok till någon man tycker om. Enligt traditionen ska man då få en ros tillbaka. Vi i Bokstuganredaktionen blev lite nyfikna på vad våra kollegor läser just denna dag...

Carina håller precis på att avsluta Kerstin Ekmans Grand final i skojarbranschen. "Den är bra och rolig och lite bitsk mot kultureliten, jag gillar Kerstin Ekmans böcker."

Åsa läser Believing the lie av Elizabeth George. "Det är senaste boken om Lynley och Havers, jag har läst hela serien och kan inte överge dem, trots att handlingen tagit vissa vändningar jag inte gillar..."

Nisse har precis läst ut Siri, Lena Einhorns bok om Siri von Essen. "Den var bra och ett bra komplement till Strindbergs En dåres försvarstal, då den handlar om samma period i deras äktenskap."

Ida ska precis ta sig an Den hemliga historien av Donna Tartt. "På rekommendation av Nisse...".

Sara är på god väg att sätta tänderna i August Strindbergs skärgårdsskildring I havsbandet. "Jag kom över den när jag rotade runt i magasinet och blev lite smått förälskad i titeln."

Vad läser du just nu? Svara gärna i kommentarerna!

/Åsa och Sara m.fl.

fredag 20 april 2012

Bokcirkeln i Lyckeby, tredje träffen

Då var det dags igen, till denna gång skulle vi alla ha läst ut hela En dåres försvarstal. När vi denna gång möter upp Axel och Maria så är de lyckligt gifta och har precis flyttat ihop. Tyvärr varar inte denna lycka länge. Maria går från att vara en oskuldsfull friherrinna till en härsklysten kvinna (enligt Axel). Axel blir bestört över hennes beteende och börjar anklaga henne för att vara otrogen och blir besatt av att finna bevis på denna otrohet.

Vi talade om hur avundsjuka porträtteras i boken. Det anser vi att Axel är full av, han är avundsjuk på Marias sociala liv, att så många människor umgås med henne. Hans vänner tar till och med hennes parti, och detta klarar inte Axel av. Samtidigt som han gillar att hans fru är omtyckt, så vill han ändå att hon bara ska hålla av honom. Det blir ett krig mellan könen. Svartsjuka är också en känsla som genomsyrar hela denna bok. Vi ansåg att det var härligt att läsa om en mans svartsjuka och utifrån en mans perspektiv. Såklart hade det varit intressant att läsa Marias version om detta äktenskap, för vi kan tänka oss att det hade varit en helt annan historia.

Vi slås över hur jobbigt deras äktenskap är, även om det finns ett fåtal lyckliga stunder så är det mest bara bråk, ångest och svartsjuka. Detta höll på i 13 år. Vi ställer oss frågan om vad som hade hänt i Strindbergs författarskap om han inte hade haft detta stormiga äktenskap med Siri. Vi får ett svar av en av deltagarna: ”Siri utvecklade hans författarskap, hela hans liv och oro. Hon är hans stoff”. Och detta kanske stämmer.

Vi diskuterade även stämpeln som kvinnohatare som Strindberg fått. Var kommer den ifrån? Var det inte en norm för den tiden, att alla män var så? Att kvinnan var lägre ställd än mannen. Det är något vi inte kan svara på, men som är en intressant diskussion att föra vidare. Sen skriver Strindberg på ett sätt som gör att kvinnliga läsare kan bli förbannade på honom. Som när han överdriver hur hennes utseende har börjat stagnera och den mogna åldern har gjort sitt inträde. Medan han själv (ett år äldre än henne) fortfarande är en ung man.

Vi slås över att en bok som skrevs 1878 fortfarande kan vara lika aktuell idag. Strindberg bygger upp berättelsen på ett väldigt bra sätt där alla delar är olika. Språket och sättet han skriver på är väldigt fint och ibland även lite humoristiskt. Nu när vi kommit till slutet så är frågan, är boken verkligen En dåres försvarstal? Och ja, det kan vi väl säga att det är, för Axel blir verkligen besatt och galen av Maria och hennes beteende och gör verkligen vad som helst för att rentvå sitt rykte.  

Till nästa träff, som faktiskt är den sista för i vår, ska vi ha läst August Strindbergs bok Ensam.

/Louise och Annika

torsdag 19 april 2012

Bokcirkeln: Ät mig av Agnes Desarthe

I måndags träffades stadsbibliotekets bokcirklar igen och då diskuterade vi Ät mig av Agnes Desarthe. Boken handlar om Myriam, en kvinna i fyrtioårsåldern som har lämnat sitt gamla liv bakom sig för att satsa allt på att starta en restaurang i Paris. In i hennes liv kommer en rad nya personer; grannen och blomsterhandlaren Vincent, servitören Ben, bonden Ali som hon tidigare varit förälskad i, och många andra kända och okända gäster. Långsamt och serverat i små portioner får vi också veta historien bakom Myriams uppbrott från sin familj.

Vi var i huvudsak positiva till boken och efter diskussionen så förstärktes dessa positiva intryck. En del av oss tyckte att boken var lite rörig och inte gick på djupet med personporträtten. Men språket var väldigt flödande och gav ett högt tempo till berättelsen. Speciellt beskrivningen av all matlagning med råvaror och olika rätter som snabbt passerade och gav färg åt berättelsen. Svårt att läsa utan att bli hungrig...

Någon jämförde språket i boken med förra månadens bok, Främlingen av Camus, och konstaterade att de var varandras språkliga motsatser. Medan Camus verkar ha filat på varje formulering och skalat av tills bara ett koncentrat återstår där varje ord är betydelsefullt, så är Desarthes språk generöst, flödande, pratigt och ibland drömskt.

Vi tyckte att Myriam verkar rotlös, kanske klarar hon inte av ett ordnat liv och nära relationer? Hon lämnar sin familj, och när restaurangen börjar gå bra lämnar hon den till Ben. Hemma hos Ali får hon panik och vill fly, trots att hon verkar väldigt fäst vid honom. Hon lugnar sig dock när hon ser honom i trädgården och slutet verkar hoppfullt för deras relation.

När det gäller tidsmarkörer så hittade vi inte så många men kom tillslut på att eftersom restaurangen hade en hemsida som användes och nådde ut så kan handlingen inte utspela sig före ca 2000-talet. Internet (w.w.w - world wide webb) började ju användas i mitten av 90-talet och hade väl fått en ganska allmän spridning runt millennieskiftet. På vissa ställen såg vi politiska undertoner och ett antimaterialistiskt budskap. Roligt med litterära referenser på flera ställen.

Vi tyckte att boken egentligen består av två berättelser, den om restaurangen och den om Myriam själv. Den sista får man bara veta lite grann om… Och det är lite synd. Myriam är en komplex person, det känns som om det finns mycket under ytan som vi bara anar.

Några citat från deltagare:
”En underbar roman, skulle själv vilja vara med och delta i romanens handling."
"Romanens dialog får mig att tänka på regissören Woody Allen.”

Har du läst boken? Vad tyckte du? Svara gärna i kommentarerna! Tills nästa gång läser vi Älskaren av Marguerite Duras.

/BG, Ida, Sara och Åsa

måndag 16 april 2012

Vi håller på med en viktig grej

Vi håller på med en viktig grej är en självbiografisk serieroman, och Sara Hanssons debut som serietecknare. Fast det märks inte. Hon hittar liksom den rätta tonen direkt när hon berättar om Sara som är elva år, bor varannan vecka hos mamma, varannan hos pappa, blir bästis med Rebbe som är ett helt år äldre än hon, och som upptäcker Spice Girls en kväll när hon tittar på Bullen på teve... Det handlar om vara i mellanåldern, att vara mittemellan så mycket, för stor för en del saker och för liten för många andra. Om den där intensiva, villkorslösa vänskapen som ska vara hela livet, känns det som då... Helt plötsligt minns man hur det var. Och hur svårt det var. Med föräldrar, syskon, bästisar och idoler... Sara Hansson lyckas hitta tillbaka till mellanåldern, men står ändå som vuxen bredvid och betraktar.

/Åsa

fredag 13 april 2012

Bokcirkeln i Lyckeby, andra träffen

Så var det då dags att träffas igen på verandan och denna gång hade vi läst till och med sidan 207 i boken En dåres försvarstal av August Strindberg. Nu börjar det hända saker i boken och den tar lite mer fart. Någon beskrev handlingen som ett kammarspel kring de tre huvudpersonerna.

Vi slås av Axels ambivalens inför kvinnan han blivit förälskad i. Ena stunden nästan tillber han henne i egenskap av mor och maka. I nästa stund är hon en slinka. Speglar detta kanske den brytningstid som författaren levde i. Det är ett slags uppskruvat spel där man är tvungen till att ta hänsyn till den tidens konventioner och sociala kontroll samtidigt som det finns en stark önskan att vilja bryta mot allt detta. Hur långt har vi kommit idag i frågan om det? Ja, vi ställde oss frågan.

Huvudpersonen är ett geni som är fullt upptagen av sin egen storhet. Känslokasten mellan upprymdhet och melankoli skildras med frenesi. Någon benämnde huvudpersonen som manodepressiv och samband med det kom vi genast in på en diskussion på hur företeelser/egenskaper uppkommer först när vi har ett namn på företeelsen/egenskapen.

Till nästa gång har vi läst ut hela boken och när vi lämnar Axel och Maria för den här gången så planerar de för familj och bostad. Men allt är inte frid och fröjd för det. Det ger författaren redan nu en hint om...

/Annika och Marija

torsdag 12 april 2012

Havsmannen av Carl-Johan Vallgren

Havsmannen – diskbänksrealism med magiska inslag samt djur och människor som lider om vartannat, enkelt uttryckt.  Nella och Robert är syskon och går i högstadiet ihop. Nella går i nian och Robert i sjuan. En vinternatt blir Nella vittne till ett fasansfullt djurplågeri, som författaren Carl-Johan Vallgren beskriver in i minsta detalj. Den obarmhärtiga Gerard med kompanjonerna Ola och Peder hetsar varandra till att tända eld på en bensinindränkt kattunge. Vissa partier är så pass magstarka att jag får hoppa mellan raderna. Månaderna går och till våren blommar brottet upp till ytan, Gerard lägger direkt skulden på Nella. Som straff plågar de lillebror Robert i skogen samma eftermiddag. Nella hittar dem till slut och blir även hon förnedrad och kränkt.
Nella och Robert kommer från fattiga förhållanden med kylskåp som ekar tomma, en frånvarande pappa som sitter i fängelse, en alkoholist till mamma som ofta lämnar huset i total oreda där golvet pryds av spyor. Syskonen tvingas bära trasiga och ofta för stora Gekås-kläder. De blir naturliga offer i skolmiljön i den lilla orten Skogstorp på 80-talet. Nella bär ett ton av problem på sina axlar och tar på sig rollen som ansvarstagande när det gäller Robert och hans trasiga ihoplappade glasögon och exemprydda fingrar. Hon motar problemen som kommer i hans och hennes väg men lyckas inte alltid. Gerard och hans gäng har ett kusligt rykte kring sig i hela Skogstorp där även vuxna fruktar honom.

Men så finns Tommy, den jämngamla kompisen som numera inte setts till på skolan, och Professorn som bor i torpet överfyllt med böcker, artiklar och märklig infromation. Till Tommy och Professorn kan Nella fly till och i värsta fall tigga pengar av. Men när Nella en dag, på grund av sin nyfikenhet, upptäcker en mystisk havsvarelse i Tommys familjs sjöbod, blir ingenting sig likt… När mamma sedan sticker och enbart lämnar efter sig 200 kronor i ett kuvert på bordet känns situationen hopplös.

Vallgren går detaljerat in på varenda händelse tills obehagskänslan är total. Men mitt i detta elände lyser ändock syskonkärleken så oerhört stark, Nella offrar allt för sin lillebror och gör det utan att blinka. En berättelse om mobbing, syskonkärlek och uppoffring…       

/Sara

tisdag 10 april 2012

Om Gunna Grähs och Det fräscha alternativet

Gunna Grähs är författare, illustratör och serietecknare. Alldeles nyligen tilldelades hon Kulla-Gulla-priset för sin långa författargärning inom barn- och ungdomslitteraturen.

Följande citat som är hämtat ur juryns motivering, tycker jag beskriver hela hennes författarskap så bra:

”Gunna Grähs produktion, som berikat svensk barnlitteratur i över tre decennier är aldrig insmickrande och relativ. Istället är hennes estetik relationell och präglad av egensinnig karikatyrisk realism. Hon ser våra mänskliga skavanker och skönheter och speglar dem i subversivt avslöjande bilder av samhällsutvecklingen. Hennes språk är burleskens och oavsett avtryck i färg eller svartvitt målar hon ord och bilder med kompromisslös medkänsla. Hennes böcker tycks säga oss att vi skall vara snälla mot andra människor, bland annat genom att bekämpa vår girighet. Det är sannerligen budskap värda att lyssna till."

I Det fräscha alternativet som kom ut i mars, har Gunna Grähs samlat sina bästa vuxenserier under 30 år. Enrutingar blandas med längre serier, och även ämnena växlar mellan högt och lågt. Gemensamt är att det är roligt och inte sällan finns det en udd (eller mer) av samhällskritik invävt. Serierna känns också förvånansvärt aktuella trots att en del har 30 år på nacken...

/Åsa

måndag 9 april 2012

Bananas

Ett kriterium för en bra dokumentär enligt mig, är att filmen tränger in och lämnar avtryck. Bananas är en sådan film. Dokumentärfilmen Bananas är regisserad av den svenske filmaren Fredrik Gertten, och handlar om en grupp nicaraguanska bananarbetare och deras rättsliga strid mot frukt- och grönsaksföretaget Dole Food Company.

På 70-talet arbetade arbetarna på bananplantagen som ägdes av Dole. Där använde de sig av ett bekämpningsmedel som innehöll kemikalien DBCP, denna kemikalie skulle senare visa orsaka sterilitet. Kemikalien förbjöds att användas i USA på 70-talet, men Dole fortsatte att använda den tills deras lager var slut.

De använde bekämpningsmedlet eftersom det ökade produktionen av bananer och såg inget problem med att använda det, trots att de visste de åkommor bekämpningsmedlet kunde medföra.

Nu 35 år senare är många av bananarbetarna sterila. Detta är något som Juan Jose Dominguez, en advokat i USA med kubanska rötter uppmärksammar. Han väljer att företräda två grupper av bananarbetare i en rättegång mot Dole där de begär skadestånd för de skador de fått på grund av DBCP. I filmen får vi följa rättegången mot Dole, utifrån advokaternas och bananarbetarnas perspektiv.

Bananas är en otroligt bra och stark dokumentär som tränger in och upprör en. Den tar upp ett mycket viktigt ämne, vår mat och var den kommer ifrån. Den visar hur stora multinationella företag utnyttjar fattiga, icke utbildade människor på ett förskräckligt sätt för att vi på andra sidan jorden ska kunna njuta av exotisk frukt. Den får en som konsument att börja omvärdera de val vi gör när vi befinner oss i mataffären. Och det är väl dessa tankar vi alla ska ha, i en värld som vi lever i där vi ofta tar allt för givet.

Innan Bananas hade premiär så stämde även Dole regissören Fredrik Gertten, och gjorde allt i sin makt för att stoppa filmen. De försökte stoppa den på ett sätt som man inte tror kan hända i ett land som kallar sig en demokrati och där yttrandefriheten är det mest fundamentala som finns, men där också tidningarna är beroende av företag som betalar deras annonser. Allt om Doles försök att stoppa filmen och smutskastningen av den kan ni se i filmen Big Boys gone bananas som hade biopremiär för några månader sedan (denna film har dock ej utgivits på DVD än). Jag säger bara - se dessa filmer och bli upprörda!!

/Louise

lördag 7 april 2012

Påskekrim

Påskekrim är en trevlig norsk tradition som funnits sedan 1923. I Norge har man traditionellt tillbringat påsken i sina fjällstugor, och då ska man förstås ha något bra att läsa med sig... Lagom till påsk ger förlagen ut extra många deckare, som sedan säljer stort ute i bokhandlarna. Deckaren är ett lika självklart inslag i det norska påskfirandet som ägg och godis är för oss! Här hittar du några tips på alldeles nya påskdeckare!

Journal 64 av Jussi Adler-Olsen är senaste delen i serien om avd Q för "kalla fall" inom Köpenhamnspolisen. De omaka kollegorna Carl Mörk och Hafez el-Assad får ett nytt otäckt fall att lösa...
Känslan av död av Elly Griffths följer återigen rättsarkeologen Ruth Galloway och polisen Harry Nelson. De övervakar öppnandet av en medeltida kista, men plötsligt börjar människor med anknytning till den dö oförklarligt...
Rekviem i Villette av Ingrid Hedström är femte boken om undersökningsdomaren Martine Poirot, här får hon hand om ett gammalt fall där flera unga mammor attackerades och dödades...
Den sista safarin av Deon Meyer utspelar sig i Sydafrika i Krugerparken bland de vilda djuren, där folk plötsligt börjar försvinna spårlöst...

/Åsa

Glad påsk önskar Biblioteken i Karlskrona!

fredag 6 april 2012

Vårens bokcirkelpremiär i Lyckeby avklarad

Igår var det så äntligen dags att få träffa alla i vårens bokcirkel på Lyckeby bibliotek. Några nya, några återvändare och några som varit med på alla bokcirklarna, detta är den femte!!! Som sig bör så ”kände” vi lite på varandra och som vanligt hade vi läst och fäst oss vid olika saker. Det är ju det som gör det så spännande att diskutera en bok i grupp.

Vi pratade bland annat om arrangerade äktenskap, passion och kärlek, moral och ménage à trois och homoerotiska förbindelser. Boken vi diskuterar denna gång är En dåres försvarstal av August Strindberg som skrevs på franska 1887-1888. Varför valde Strindberg att skriva romanen på franska och varför utgavs den på svenska först två år efter Strindbergs död? Det var några av de intressanta frågor som kom upp i onsdags kväll.

Författaren var en banbrytare på sin tid. Berättelsen flyter fram i ett rasande tempo och flera av oss tyckte att författaren är lätt att ta till sig rent språkligt - något som kanske inte är fallet med huvudpersonens ego som ibland känns något tillskruvad, sett med vår tids ögon.

Strindberg valde att skriva boken i romanform, men händelserna, personerna är tagna ur hans liv. Står själva personen Strindberg i vägen för skildringen av huvudpersonen i boken?  Kan det bli ett problem? Någon tyckte det, men de flesta tyckte inte att det gjorde något.

Redan nu ser vi framemot nästa träff för att få höra bokcirkeldeltagarnas åsikter om nästa del. Vad kommer vi att prata om då? Ja, det får ni läsa i bloggen nästa vecka.
Väl mött!

/Annika och Marija

torsdag 5 april 2012

Extremt högt och otroligt nära av Jonathan Safran Foer

Den nioåriga berättaren och huvudpersonen Oskar Schell förlorar sin pappa den 11 september 2001. Thomas Schell, juvelerare och affärsman, befinner sig högst upp i byggnaden World Trade Center, New York. Han hinner lämna fem meddelanden på familjens telefonsvarare innan byggnaden slutligen rasar ihop. Dessa röstmeddelanden blir så pass betydelsefulla för Oskar att han köper en exakt kopia av telefonsvararen för att kunna spara originalet på sitt rum. Vid utvalda tillfällen lyssnar han sedan till sin pappas röst. Relationen mellan Oskar och hans pappa var minst sagt intim men även lekfull och unik. Tillsammans brukade de leta fel i New York Times samt söka efter skatter i New Yorks parker.

Oskar är en underlig liten pojke, lillgammal och intelligent med ett rikt språk och tankar som nästan omedelbart skenar iväg. Han pratar och tänker med en enorm hastighet. Han brevväxlar med forskaren Stephen Hawking, uppfinner scenarion i huvudet och är bästis med sin farmor. Men under den sprudlande energin döljer sig sorgen som bland annat kommer till uttryck då han ger sig själv blåmärken eller ”går i tunga skor”. För sedan han förlorade sin pappa förlorade han inte bara en förälder, utan även sin bästa vän.

En dag då Oskar sentimentalt stryker omkring i sin pappas garderob för att fingra på hans kavajer finner han en vas med ett litet kuvert i. På kuvertet står det Black och inuti finns en liten nyckel. Oskar blir lyrisk men konfunderad, hur ska han tyda detta? Black kan ju både vara en färg och ett efternamn. Och det finns enligt Oskars uträkningar 162 miljoner lås i New York. Han beslutar sig för att söka upp samtliga med efternamnet Black i staden New York, vilket är 472 stycken. Tillsammans med en gammal krigsveteran, som även han heter Black, påbörjar de den omöjliga jakten efter vad nyckeln kan leda till – kanske är det den sista skattjakten han har fått i uppdrag att göra från sin pappa.

Delar av romanen är skriven ur farmoderns och farfaderns synvinkel i form av brev till sin son och sonson. Romanformen är unik i sitt slag då Foer tänjer och experimenterar vilt med det visuella genom att vissa sidor är helt tomma, innehåller enbart siffror eller text skriven på en annan text. Han tar även in fotografier tagna ur situationer som även förekommer i boken. Språket är direkt, ivrigt och det är nästan outsägligt vackert och eget. Det är en sådan bok där man som läsare aldrig vill sluta läsa... Men tyvärr så tar den slut, efter blott 368 sidor...

tisdag 3 april 2012

Lyckebys bokcirkel för föräldralediga

Är du föräldraledig och tycker om att läsa? Häng då med på vårens bokcirkel för föräldralediga som vi kommer att starta på Lyckeby bibliotek. Vi kommer att träffas den 25 april och den 16 maj kl. 10.00- ca 11.30 med en god bok och lite förmiddagsfika. Till första träffen har vi alla läst Nu vill jag sjunga dig milda sånger av Linda Olsson, finns att låna på biblioteken både som bok och ljudbok. Finns även att köpa som pocket i bokhandeln. Naturligtvis får ni ta med er bebis/bebisar! Vill du veta mer är du varmt välkommen in på biblioteket i Lyckeby eller ring 0455- 30 35 40. Anmäl dig senast den 18 april. Antalet platser är begränsade.

/Marija

måndag 2 april 2012

Tistelblomman av Amanda Hellberg

Tistelblomman är Amanda Hellbergs tredje bok om Maja Grå. Precis som de två tidigare så placerar sig denna i skräckgenren. Maja och hennes pojkvän, Jack, har flyttat till Skottland, där de hyr ett gammalt hus av vänner till Jack. Huset kallas allmänt för Tistelblomman och Maja och Jack märker snabbt att folk omkring inte gärna pratar om huset eller besöker det. Maja har ju en förmåga att se saker som ingen annan ser, och ganska snart får hon syner som verkar ha att göra med otäcka händelser i husets förflutna… Jag hade verkligen sett fram emot den här boken, har tyckt mycket om de andra två böckerna, särskilt den förra, Döden på en blek häst. I början blir jag dock lite besviken på Tistelblomman, eftersom handlingen känns så klichéartad med alla människor som svarar undvikande på Majas frågor om huset. Det påminner om mycket annat jag läst i genren, framförallt min favorit-skräckis The woman in black av Susan Hill. Men sen tar sig berättelsen faktiskt, och slutet är riktigt spännande och läskigt!

/Åsa