En underbar roman av Karin Stensdotter

Jag läste nyligen ut Karin Stensdotters nyutgivna roman med titeln En underbar roman. Karin Stensdotter debuterade 2004 med romanen Arnes Kiosk som tog mig med storm, därför hade jag något höga förväntningar på den här relativt tunna (nämligen 140 sidor) berättelsen. Den så kallade underbara romanen, grep inte tag i mig på samma sätt som jag mindes att Arnes Kiosk gjorde för ett antal år sedan, däremot hade den en enorm mysfaktor. Jag läste medan regnet smattrade på fönstrena och jag hade balkongdörren öppen på glänt för att försöka få in lite av söndagsnattens höstluft, i den stunden passade En underbar roman, alldeles utmärkt. Vi får följa Gertrud, en äldre dam som är bosatt i Paris. Hon lever ensam då hennes man gått bort sedan en tid tillbaka. Hon lever ett behagligt liv där hon ägnar dagarna åt att promenera omkring i staden, tänka tillbaka på sin tid som ung för att avsluta dagen med ett gastronomiskt äventyr, matlagning är nämligen ett av Gertruds stora passioner då hon förknippar och minns med hjälp av maten. En dag får hon ett brev från sin broder i Sverige. Hans barnbarn Harry, 9 år, behöver någon som ser efter honom i cirka tio dagar och lotten föll på Gertrud. Gertud, vars dagar är tämligen händelselösa tackar ja till erbjudandet. Tillsammans med Harry återupplever Gertrud Paris. Ålderskillnaden skapar otroligt nog inga problem utan de två kommer genast överrens och utbyter kunskap och lärdomar. Getrud visar Harry det franska kökets specialiteter medan han i sin tur ger henne en utförlig lektion i hur en digitalkamera fungerar. Romanen är mycket trivsam och stillsam, med vackra miljöbeskrivningar av Paris som på något sätt alltid binds ihop med Gertruds stora intresse ...mat: "Själva höstens intåg i staden, doften av boeuf bourgignon. Dimman som om morgonen börjar i grått, pärlstickad dimma som i en av Karlas finare sjalar - den i grå silketyll - men som så småningom bleknar och lämnar endast en mjölkig skiftning kvar, suddar ut det avlägsna. Torr pastellkrita." Romanen är kanske inte briljant eller underbar, men den är nödvändig för alla dessa regniga söndagskvällar som vi har framför oss. Jag skulle vilja kalla den: En fin liten roman som lämnar en behaglig känsla i mitt bröst.

/Sara