Tips och tankar kring böcker, läsning, musik och film från Karlskronas bibliotek



torsdag 31 mars 2011

Otäckt och äckligt

Så skulle man mycket kortfattat kunna beskriva Amanda Hellbergs debutroman Styggelsen. Men kortfattat är inte riktigt min grej, så jag ger mig nog på en lite längre utvikning. När jag hade läst Hellbergs nyutkomna Döden på en blek häst, och fullkomligt uppslukats av den, och bara ville läsa mer av henne direkt, så upptäckte jag ju att hon faktiskt hade skrivit en roman förut, och dessutom med samma huvudperson, Maja Grå. När jag efter en tids väntan fick boken i min hand kastade jag mig över den, bara för att rätt snart märka att det här var något helt annat än Döden på en blek häst.

Boken är uppdelad i två delar, den första utspelar sig i 1940-talets Skardala i Västergötland. Singa är en ung flicka som tillhör ett kringresande cirkussällskap. Hon är klärvoajant och uppträder för publik, hårt övervakad av sin far. Efter en föreställning i Skardala blir hon lurad och kidnappad av ett syskonpar som är aktiva i ett spiritualistiskt samfund. De håller henne fången och utnyttjar hennes gåvor. Andra delen av boken utspelar sig i nutid, och följer Maja Grå som städar på en vårdinrättning. Hon har också speciella gåvor, och börjar få syner och budskap från andra sidan. Det visar sig vara Singa som söker kontakt med henne, kanske för att få hjälp med något...

"Skräckroman" är ett sätt att kategorisera den här boken, om man har behov av det (och det har man ju ofta av någon anledning). Skräcken är dock inte av det "mys-rysiga" slaget utan mer av typen som äcklar och väcker avsmak. "Skräckel" kanske passar bättre att kalla det? Stilistiskt är den dock precis lika bra som efterföljaren. Språket flyter på fint, och huvudpersonen Maja beskrivs på ett trovärdigt och intresseväckande sätt. Skildringen av 40-talet känns också väldigt genuin, ner i minsta detalj och även i talspråket. Historien är också spännande och flätas ihop på ett snyggt sätt.

Så till Liselott och alla andra som har läst och uppslukats av Döden på en blek häst, och därför kastat lystna blickar på Styggelsen, vill jag bara säga: läs gärna - men på egen risk! Ät inte under läsningen, och lämna gärna en nattlampa tänd när ni går och lägger er...

/Åsa

onsdag 30 mars 2011

Inger Edelfeldt: Hur jag lärde mig älska mina värsta känslor (2010)

Inger Edelfeldt är en skapande, kreativ person. Hon är författare och konstnär. Kanske är ångest en förutsättning för att skapa? En kanske evig fråga. Hur jag lärde mig älska mina värsta känslor är en bok om sökandet att förstå sig själv, ångesten, det ibland självdestruktiva beteendet med ätstörningar. Inger Edelfeldt har en lång historia av att hamna i nedstämdhet och depression, något som bland annat tar sig uttryck i ätstörningar och en förmåga att hamna i relationer som är mer tärande än givande. Hon har sökt läkning genom olika terapier som frigörande dans, TM (meditation), gestaltterapi och till sist hittat rätt i Zen coaching. Hon berättar om de olika terapiformerna och hur de har varit till hjälp för henne. Formen som kallas Zen coaching är hennes livlina och terapin är ett förhållningssätt som bygger på acceptans och avslappning inför negativa känslor. Värstakänslorna kan ses som en gåva, som ger ny livsmening, energi, tillit och glädje, istället för att förlama och bromsa upp. Hon är numera diplomerad Zen coach själv.
/ Carina

tisdag 29 mars 2011

Nytt på musikavdelningen

Några för dagen nya skivor på stadsbiblioteket:

Bruce Springsteen - The Promise
Trembling Bells - Abandoned Love
Kanye West - My beautiful dark twisted fantasy
Beat Furrer - Streichquartett Nr.3
Brian Eno - Small craft on a milk sea
Christian Kjellvander - The Rough and Rynge

Skivorna i vår katalog.

/Jacob

måndag 28 mars 2011

Huset vid moskén (2008) (ldr1) / Kader Abdolah

1960- och 1970-talet innebar en dramatisk epok i Irans moderna historia. Starka religiösa krafter tvingar till slut bort den regerande lite mer modernt västinriktade shahen och prästerskapet tar över makten under ledning av ayatolla Khomeini.

Detta skeende får vi som läsare uppleva via de familjer som bor i huset vid moskén i den lilla staden. Här lever Aga Jan, mattproducent och familjens överhuvud som styr och ställer såväl i familjen som i staden. Här finns Alsaberi, imamen och den blinde böneutroparen, moazzen. När imamen dör ersätts han av en tillfällig vikarie, en ung man med en mer konservativ religiös övertygelse. En biograf har byggts i staden och det är självaste Farah Diba, shanens hustru, som ska inviga den. Det är nu konfrontationen uppstår mellan det moderna och det traditionellt religiösa. Den gamla tryggheten slås sönder. Att försöka visa sig så rättrogen som möjligt innebär att människor till och med vänder sig mot sina egna, släkt och vänner. Familjerna i huset vid moskén drabbas alla av olika öden och endast rester av det som var finns kvar vid slutet av berättelsen.

Författaren Kader Abdolah, som egentligen är en pseudonym för Hossein Sadjadi Ghaemmaghami Farahni, menar att han har skrivit boken för att den västerländska världen ska förstå… Han tvingades själv fly från Iran under denna tid och hamnade till slut i Holland där han nu bor och kan naturligtvis inte betraktas som helt neutral.

Huset vid moskén är en god berättelse i sig, med en sorglig men sann bakgrund. Fanatism och hård styrning av ett land har aldrig varit en bra lösning oavsett religion eller politisk inriktning. Det ser vi ju inte minst i det som händer i mellanöstern just nu och så även i Iran. Därför känns denna berättelse i hög grad aktuell och jag rekommenderar till läsning.

/Therese

fredag 25 mars 2011

Vårpremiär för Bokcirkeln

I tisdags var det så dags för Bokcirkeln på Lyckeby bibliotek att ta sig an sin tredje bok Haruki Murakamis Fågeln som vrider upp världen. Boken har beskrivits som en modern klassiker, en surrealistisk roman och en blandning mellan detektivhistoria, science fiction och dröm.

Denna marskväll var vi tio personer som bänkade oss kring bordet på verandan för att diskutera de första 149 sidorna. Några hade läst boken förut och kände väl till författarskapet sedan tidigare men för oss andra var det en helt ny bekantskap. En deltagare ville ge den en ny chans efter att försökt läsa den men inte kommit så långt i boken. Jämförelser med Paul Auster och John Irving kom upp. Huvudpersonerna i Murakamis bok och i Främlingen av Camus påminner om varandra. Underliga saker händer dem, de flyter runt utan att reagera nämnvärt på det absurda.

Murakami vänder på de traditionella könsrollerna. Hade vi tyckt att det var lika konstigt om Kumiko hade sagt upp sig från sitt jobb utan orsak för att bli försörjd av sin make? Toru Okada träffar på kvinnor som alla har hemligheter, de verkar veta saker som han inte vet och det pågår saker runt om som de bara ger antydningar om. I det här hemliga spelet verkar till och med Kumiko, hans fru vara inblandad. Mei, grannflickan är den enda som pratar med honom och som hyser en viss förståelse.

Men vad går egentligen boken ut på? Har författaren något budskap? Ja, på de första 149 sidorna får vi i alla fall inte svar på de frågorna. Det återstår att se om vi blivit klokare nästa tisdag då vi har hunnit till sidan 302. Det ska bli spännande!

/Annika

torsdag 24 mars 2011

Skruvat men varmt i Punkt

Jag tog boken bara för framsidans skull. Det var för ett par veckor sedan och vi hade inte nåtts av de första varma solstrålarna än, så den där gråkalla eftermiddagen när den här boken lös mot mig från sin hyllplats bland bibliotekets senaste inköp var jag chanslös. Den såg ut att vara härligt varm och godhjärtad, utan för mycket tunga tankar, livsbejakande och rolig. Dessutom såg den inte alls ytlig ut, i alla fall inte på det sätt som böcker som stämmer in på beskrivningen ovan brukar vara. Men förutom mina (alldeles förutfattade) fantasier om hur boken skulle få mig att bli pigg, glad och energisk hade jag ingen aning om vad det var jag lånade. Jag kände inte till författaren och hade inte hört talas om boken.

Men (jubel!) det visade sig att jag fick rätt! Dave Nicholls har skrivit en debutroman som är en ren njutning att läsa. I staden Punkt, någonstans i Östeuropa, är den alltid omtänksamme och välvillige borgmästaren Tibo Krovic djupt och hemligt förälskad i sin sekreterare Agathe Stopak. Båda två är alltför väl bekanta med ensamhet, Tibo med känskan av att vara alldeles själv och Agathe med att vara ensam tillsammans med andra, så nog borde det vara på tiden att de gjorde någonting åt saken. Men trots inblandning av en italiensk spådam, mycket vilja, en matlåda i en fontän, ett hemligt teatersällskap och en oväntad förvandlig är det inte alls enkelt för den gode Tibo att uttrycka sin kärlek till fru Stopak. En skruvad och rejält oförutsägbar slukarbok!
I webbkatalogen kan du se om boken finns inne på biblioteket.
/Lisa

tisdag 22 mars 2011

Caroline af Ugglas: Hjälp! Vem är jag? (2010)

Bakgrunden till Hjälp! Vem är jag? är att Caroline af Ugglas fått en förfrågan från förlaget om att skriva en bok. Tiden gick och någon bok verkade det inte bli, tills hon fick denna idé att spela in ett antal terapisessioner med en psykolog/samtalsterapeut och låta samtalen bli texten. Några tillfrågade psykologer avböjde men Ulf Karl Olov Nilsson (UKON) gick med på att pröva och detta är resultatet. Och det är, kanske överraskande, både intressant och underhållande läsning. Mycket tack vare Caroline af Ugglas fullständiga öppenhet. Hon är en smart, stark, kreativ person som inte verkar vara rädd för något. Men problem har funnits. Hon pratar på och berättar om sin vilda ungdom, hur hon tampats med depressioner och gått på psykofarmaka. Hon berättar om sin släkt, föräldrar, familj, musiken och karriären. Med tiden har hon skapat sina egna överlevnadsstrategier och sätt att ta kontroll för att inte hamna i kaos igen. Varje session avslutas med en begrundande sammanfattning av UKON och en av Caroline af Ugglas själv. Som läsare lär man sig mycket om Caroline af Ugglas, hennes uppväxt och liv. Om Caroline af Ugglas lär sig mer om sig själv som ett resultat av terapin vet nog bara hon.
/ Carina

måndag 21 mars 2011

Lynley är tillbaka!

Ja, faktiskt just idag utkommer Denna dödens kropp på svenska. Jag kunde förstås inte vänta så länge på denna efterlängtade comeback, så redan i somras kastade jag mig över den engelska utgåvan. Ni som har följt kommissarie Thomas Lynley i böckerna av Elizabeth George (och även i tv-serien) minns kanske att hans hustru blev mördad utanför parets hem i London. Efter det har George skrivit två böcker till, men det är först nu med Denna dödens kropp hon låter Lynley återgå till arbetet på New Scotland Yard.

I Lynley’s frånvaro har man utsett en ny tillförordnad chef. Hon heter Isabelle Ardery och har inte mycket erfarenhet av att leda en mordutredning, och hon blir dessutom snabbt ovän med flera i teamet. Ardery får direkt en stor mordutredning på halsen. En ung kvinna hittas mördad på en kyrkogård. Spåren leder till personer i hennes omgivning i London, men också bakåt till personer ur hennes förflutna i Hampshire. Isabelle Ardery tar själv kontakt med Thomas Lynley i hans hem, för att försöka övertala honom att bistå henne i utredningen och därmed vinna tillbaka förtroendet hos övriga i teamet.

Parallellt med mordutredningen får vi i korta protokollsliknande utdrag följa ett annat fall med en liten pojke som rövades bort och mördades på ett fruktansvärt sätt av tre elvaåringar. Inte förrän mot slutet av boken får vi veta vilken koppling som finns mellan de två fallen. Som vanligt i Elizabeth Georges böcker är persongalleriet stort, och handlingen komplicerad med flera bihandlingar bredvid varandra. Och som vanligt funderar man på om inte historien kunde kortats ner något - 700 sidor är mastigt - men saken är den att det faktiskt är spännande hela tiden! Den som läst och tyckt om Elizabeth Georges tidigare böcker blir inte besviken - äntligen är Lynley tillbaka!

/Åsa

fredag 18 mars 2011

Nya filmer

Den senaste veckan har vi fått in en hel drös nya, och nygamla, riktigt bra filmer till Stadsbiblioteket. Idag blir det därför en lista rätt och slätt. Håll till godo!
1. The lost prince
2. Honung
3. Cold blood
4. Couscous
5. Diktatorn
6. Chaplins pojke
7. Apelsinmannen
8. Man on the moon
9. s/y Glädjen
10. White material
 
Sök upp filmerna i webbkatalogen för att se om de finns inne på biblioteket.

torsdag 17 mars 2011

Ät mig

Ett bra tag såg jag bara Juliette Binoche framför mig. Juliette rörandes i grytor. Juliette hackandes lök och Juliette knådandes degar. Alltmedan fönsterrutorna i det lilla köket immar igen och kärleken börjar spira. Upplägget bara skriker fransk romantisk komedi.

Snygg medelålders kvinna med dunkelt förflutet dyker upp från ingenstans och öppnar en pittoresk liten sylta som hon kallar Chez moi. Snart är stället befolkat med trevliga och lagom udda existenser från kvarteret och tillsammans blir de alla lite lyckligare. På ytan är detta också bokens handling rakt av, men efter ett tags läsning märker jag att jag är fast ändå. Det finns någonting i Agnès Desarthes språk som gör att boken nog inte lämpar sig så bra som romcom-underlag trots allt. Det är liksom för vasst, ämnena i Myriams bakgrund är för komplicerade och smutsiga och ramberättelsen i nutid är inte tillräckligt rosenskimrande.

Nog faller Desarthe då och då in i för långa beskrivningar av grapefrukthalvor som gifter sig med ruccolablad och en och annan perfekt päron- och chokladäppelpaj med peppar, men hon kommer undan med det. Berättelsen om kvinnan som älskade sitt barn för högt och sedan slutade göra det, för att till slut (?) förlora det, är tillräckligt stark för att bära upp det hela. När jag efter några timmars sträckläsning slår igen boken är Juliette Binoche sedan länge glömd och jag är både hungrig, upplyft och glad. För att se om "Ät mig" finns inne på biblioteket kan du klicka här.
/Lisa

onsdag 16 mars 2011

Sfärernas musik

Rued Langgard (1893-1952) var en dansk organist och kompositör som fram till för lite sedan varit föga känd för omvärlden. Sedan ett antal år har Langgards musik kommit att uppmärksammas på flera sätt och i takt med att hans verk spelas allt oftare och nya inspelningar blir tillgängliga har också intresset för denne ganska egensinnige tonsättare vuxit.

Langgard skrev totalt över 400 verk till vilka hör hans 16 symfonier och operan Antikrist, som var den första danska operan att spelas in på DVD och för övrigt hör till de verk som togs med i den danska Kulturkanonen när denna tillkännagavs 2006. Hans musik beskrivs som senromantisk men med experimentella och moderna inslag, tvära kast och väldig intensitet.

Utmärkande för Langgards verk är hur de genomsyras av en sällsam tilltro till musikens innehåll och förmåga att förändra världen. Musik, var aldrig bara "musik" för Langgard. Den musik han hade för avsikt att skapa var en som skulle ha förmågan att förändra människor i grunden, som en del av den livskonst han själv beskriver i det efterlämnade manuskriptet Om Kunstarternes Samklang i Verdensharmonien. Langgard såg musiken som en direkt strävan mot gudomligheten och som en del av de krafter som verkar för att hela skadan åstadkommen genom syndafallet. Han uppvisar genom sina verk en mycket personlig hållning till kristen mysticism vilket går igen i verk som Afgrundsmusik, Syndflod af Sol, Antikrist, Sfærernes musik och Endes tid. Det sistnämnda stycket innehåller vokalpartier inspirerade av den apokalyptiska Daniels bok, vilket för övrigt också finns med på en nyligen utkommen inspelning av Sfærernes musik dirigerad av Thomas Dausgaard. För den intresserade finns en recension av denna skiva i Dagens Nyheter här och är ni intresserade av att låna skivan på biblioteket så hittar ni den i bibliotekskatalogen här.

/Jacob

tisdag 15 mars 2011

Sanna Ehdin: Tolv veckor till ett självläkande liv (2005)

Sanna Ehdin anses vara "den främsta företrädaren för den nya hälsovågen" (citat från Svd). Hon är i grunden läkare och gav 1999 ut boken ”Den självläkande människan”.

”Tolv veckor till ett självläkande liv” fungerar som och är upplagd som en handbok för att komma igång med ett självläkande liv. Det handlar om att tänka i nya banor och att

- pröva att äta nyttigare mat under en tid

- ta pauser och andas eller meditera

- sova ordentligt

- rensa ut och må bättre

- se till sina individuella behov

- ge näring för själen

- ta vara på glädjen och leka mer

- se till helheten

I boken får man en plan för hur man startar en förändringsprocess på tolv veckor. Det tar tid att ändra vanor, varje ny vana måste få minst en vecka. Det bästa sättet att förändra är att lägga till en eller två goda vanor i taget och låta det ta tid. Men det är aldrig för sent att börja! Enligt Sanna Edhin ska en nittioåring som börjar träna och ta kosttillskott få en hälsa som en sjuttioåring inom 12 veckor.

/ Carina

måndag 14 mars 2011

Deckargeografi: Stockholm

Då var det dags att undersöka huvudstadens utbud av deckare! I Gamla stan finns förstås Jan Mårtenssons antikhandlare Homan och hans siameskatt Cleo, ett par som gärna och ofta lyckas bli indragna i olika fall. Inte mindre än 37 böcker har utkommit i serien. Den första, Helgeandsmordet kom 1973 och den senaste, men säkert inte sista, kom förra året.

Stieg Trenter förlade handlingen i många av sina böcker till Stockholm med omnejd. Huvudpersonerna var oftast fotografen Harry Friberg och kriminalintendent Vesper Johnson. Böckerna är typiska pusseldeckare, och på köpet får man också de fina Stockholmsskildringarna. Den första boken i serien om Harry Friberg är Farlig fåfänga.

Bild från Wikimedia commons
Lars Bill Lundholms böcker har lånat namn från Stockholms olika stadsdelar. Huvudperson är polisen Axel Hake. Den första boken i serien är Östermalmsmorden.

Numera är det kanske främst Stieg Larsson som har gjort Stockholm känt som en deckarstad. Vill man följa i Michael Blomqvists och Lisbeth Salanders fotspår, bör man röra sig i trakterna kring Södermalm. Här finns bland annat den lyxvåning Salander köpte för Wennerström-pengarna. Närmare beskrivningar av betydelsefulla platser finns på den officiella webbplatsen för Millenniumserien. Den första boken i serien är Män som hatar kvinnor.

Även Stockholm har sina skärgårdsdeckare, precis som Göteborg. På Sandhamn utspelar sig Viveca Stens böcker med Nora Linde och hennes barndomsvän polisen Thomas Andreasson i huvudrollerna. Böckerna har även filmats för teve. Den första boken i serien är I de lugnaste vatten.

Det finns förstås många fler deckare som utspelar sig i och omkring vår huvudstad. Vilken är din favorit?

/Åsa

fredag 11 mars 2011

En gåtfull vänskap (2011) (ldr1) / Yoko Ogawa

En ung ensamstående kvinna som arbetar som hemhjälp via ett bemanningsföretag får en dag besked att hon skall börja på en ny arbetsplats. Hon ska hjälpa till hos en äldre matematikprofessor som 1975 råkat ut för en bilolycka som medfört en hjärnskada. För professorn stannade tiden 1975 och han kan bara minnas 80 minuter åt gången, därefter raderas hans minne.

”Vad har du för skonummer?” är den fråga kvinnan ställs inför vid deras första möte, inte ”vem är du” eller ”vad heter du”, utan skonumret. Svaret blir ”24” och professorn återkopplar genast med att detta är ett rent och tappert tal. Det är fakulteten av 4…??!

Genom matematiken utvecklas en speciell vänskap dem emellan, kanske mer än vad som är brukligt mellan arbetsgivare och arbetstagare. Kvinnans son Roten (som professorn döper till detta namn, då hans platta huvud faktiskt liknar ett rottecken) kommer också att trivas i professorns sällskap och de har baseballen som gemensamt intresse. Professorn älskar och lever för matematiken och matematiken lever verkligen i berättelsen. Boken är fylld av siffror och matematiska klurigheter som t o m får en ”icke siffermänniska” att trots allt bli lite nyfiken.

Detta är en liten och lågmäld bok. En långsam, vacker berättelse växer fram, som inte väcker alltför starka känslor, men som får mig som läsare att känna mig berörd och varm inombords under tiden jag läser. Vad innebär det egentligen att tvingas leva i nuet, att ta vara på 80 minuter och njuta av dessa, för om en liten stund är mina upplevelser och mina minnen raderade?

Yoko Ogawa (f.1962) är ett av den moderna japanska litteraturens stora namn och detta är den första av hennes romaner som översatts till svenska.

En gåtfull vänskap i webbkatalogen

/Therese

torsdag 10 mars 2011

Jonathan Franzen: Tillrättalägganden (2002)

Svenskättlingen Jonathan Franzen (farfar kom från Linköping) stack ut hakan i litteraturvärlden när han deklarerade att det saknades samhällsengagerad litteratur i USA och att han skulle skriva den. Resultatet blev ”Tillrättalägganden” (The Corrections, sv. övers. 2002). Det är en brett upplagd roman, väl förankrad i sin samtid och tidsanda. Den amerikanska ekonomin går som tåget, kommersialism och materialism härskar, alla drömmer om mer pengar för att köpa sig finare hus, nyare bil etc. Man sneglar mot vänner och grannar och jämför - vem ser mest lyckad ut? Boken handlar om familjen Lambert, en ganska vanlig amerikansk familj från en fiktiv stad i mellanvästern. Huvudpersoner är Enid, en lite virrig och vanlig hemmafru i 70-årsåldern samt hennes make Alfred, en numera pensionerad ingenjör – en inskränkt och fördomsfull man med Parkinsons och lätt demens. Samtidigt möter vi deras tre vuxna barn och deras liv med familjer, relationer och karriärer. Själva motorn i boken är mamma Enids önskan att samla barn och barnbarn för att fira en sista familjejul i barndomshemmet. En fråga som barnen hela tiden glider undan. Boken handlar om familjemedlemmarna och deras inbördes relationer, önskningar och längtor, självbedrägerier och att hålla skenet uppe. Personerna är högst trovärdiga. Boken bjuder på mycket underhållande och tänkvärd läsning. Den är skriven i snabbt, nästan andlöst tempo utan pauser (tänk amerikansk tv-serie) med cliffhangers som håller läsintresset uppe.

/ Carina

onsdag 9 mars 2011

För veckan nya skivor

Under veckan har vi fått in följande nya skivor på stadsbibliotekets musikavdelning.

Bo Kaspers Orkester - New Orleans

Georg Wadenius - Reconnection

Volbeat - Beyond hell, above heaven

Shakira - The sun comes out 

Magnus Uggla - Karl Gerhard passerar i revy

Skivorna i vår katalog.

tisdag 8 mars 2011

En lisa för själen – trädgård som terapi och friskvård

”Den som äger en trädgård och en boksamling saknar intet”. Så sammanfattade den romerske filosofen Cicero själva meningen med livet. Så är det kanske. Att använda trädgården som terapimetod har numera fått ett erkännande som en av de bästa metoderna mot depression och utmattning. Och visst, att gräva i den svarta myllan eller sitta i skuggan av ett lummigt träd kan verkligen vara en lisa för själen.
I boken ”Trädgårdens läkande kraft” tar trädgårdsskribent Eva Robild upp dels naturen som medicinsk ordinering och dels trädgårdens lugnande effekt efter att ha haft en stressig dag på jobbet. Njut av det lilla, uppmanar hon. Ta av skorna och känn gräset under fötterna, knipsa av några vissna blommor och leta efter mogna smultron. I trädgården finner vi mycket av det som ger tillvaron mening.
Att bläddra i denna bok ger ro och harmoni i sig, att titta på de vackra bilderna tagna av fotografen och medförfattaren Annika Christensen. Här får vi även lite tips på trädgårdsprojekt att dra igång med och några nyttiga ”snapsar” att kunna tillverka av trädgårdens grödor.
Och visst längtar vi mer än någonsin nu efter denna långa vinter, att kunna gå ut i vår trädgård och njuta och efter att ha läst denna bok kanske se på trädgården med nya ögon.
/Therese


måndag 7 mars 2011

Deckargeografi: Västkusten del 4

Under rubriken Deckargeografi går vi systematiskt igenom vårt avlånga land (och så småningom även världen i övrigt) på jakt efter bra deckarförfattare att sätta på kartan. Tidigare har Tuija tipsat om sin deckarfavorit från Västkusten, nämligen Mats Ahlstedt, men det finns ju fler deckare som utspelar sig på "Sveriges framsida". Åke Edwardsson med sin kommissarie Erik Winter är kanske en av de mer kända. Det finns tio böcker om Winter, varav Till allt som varit dött är den första. Böckerna har också filmats för teve, i två omgångar.

Ann Rosman är en av mina favoriter. Hennes böcker utspelar sig kring Marstrand. I centrum för handlingen står kriminalpolisen Karin Adler. Hittills har två böcker kommit ut, Fyrmästarens dotter är den första. När man renoverar en gammal fyr på Marstrand, hittas en död kropp inmurad bakom en vägg. Intill kroppen hittas en vigselring som kanske kan hjälpa polisen att lösa fallet. I Själakistan hittar en skolklass ett lik utan huvud på Marstrand. Samtidigt hittar en gammal kvinna till sin förskräckelse ett huvud i sin trädgård. Den döda visar sig ha anknytning till ett medeltida rollspel som hållits i närheten. Nästa bok i serien utkommer i juni i år och har fått titeln Porto Francos väktare.

Camilla Ceders böcker utspelar sig i Göteborg, med journalisten Seja Lundberg och kriminalkommissarie Christian Tell som huvudpersoner. Den första boken heter Fruset ögonblick. En morgon blir Seja uppsökt av sina granne som upptäckt en död kropp vid en gammal bilverkstad. Seja blir indragen i fallet och möter på så sätt Christian som är ansvarig för utredningen. I Babylon blir Christian och Seja indragna i ett fall med ett par som hittats döda i en lägenhet. Hon är professor i arkeologi, och han är hennes student. Mordet verkar först vara ett vansinnesdåd, men flera spår pekar mot att de båda kan ha varit inblandade i olaglig handel med antika föremål.

Den 30 mars kan du träffa Camilla Ceder här i Karlskrona då hon gästar Bibliotekets vänner, kl 19 i stadsbibliotekets hörsal. Biljetter kan som vanligt köpas på Bokia från 23 mars, och vid entrén.

/Åsa

PS. Glöm inte Café Bokstugan ikväll kl. 18 i stadsbibliotekets hörsal!

PS 2. Glöm inte att kolla vem som får Sveriges Radios romanpris ikväll!

lördag 5 mars 2011

Dags för bokcafé!

På måndag den 7 mars är det dags för Café Bokstugan igen. Som vanligt har vi samlat ihop en massa bra boktips att bjuda er på! En del av tipsen rör sig inom området "Kropp och själ", som är mars månads tema på biblioteken i Karlskrona. Det blir också bokutlottning med fina vinster. Systrarna Lindqvists café och hembageri serverar fika för en billig peng. Vi träffas som vanligt i stadsbibliotekets hörsal kl. 18.

/Åsa

torsdag 3 mars 2011

Nominerade till SR:s romanpris: Jupiters öga av Oline Stig

Hur kunde man, mitt i brinnande världskrig, välja att gå med i Nazistpartiet? 1942. I Norge. Oline Stigs farmor och farfar gjorde just det och hon försöker, mer än ett halvsekel senare, att förstå.

Jupiters öga är en halvt fiktiv roman om Aksel och Clara och författarens försök att berätta deras historia för att, kanske, genom berättandet kunna börja förstå och sluta skämmas för släktens historia. Aksel är farfadern som hon aldrig känt och Clara hennes hopplöst opraktiska och ganska udda farmor. Båda två människor med ljusa och mörka sidor, som de flesta andra. Båda två var oälskade som barn och hos Clara tog det sig uttryck i en brinnande gudstro, hon riktade all sin kärlek dit hon upplevde att hon fick den besvarad. Aksel å sin tur drevs livet igenom av ett gränslöst bekräftelsebehov och en osäkerhet som gjorde honom lynnig och oberäknelig. Samtidigt var han en riktig mänskokännare och en konstnärssjäl. Han kunde trolla och måla och spela piano och fick sina barn att skratta så de kiknade.

På måndag 7 mars utses vinnaren av årets Romanpris, så idag skriver jag om boken fastän jag inte har läst ut den. Två tredjedelar in i den har jag precis börjat tycka om Aksel, trots att han ofta är otrogen och elak. Clara har jag tyckt om hela tiden, med all hennes oro och tillknäppthet. Året har hunnit bli 1935 och spänningarna i Europa börjar tätna. Men Aksel är anställd hos en judisk börsman, paret umgås med många människor med skiftande politiska hållningar, Clara väntar deras andra barn och tillsammans är de ganska lyckliga. Jag var ju vart hän det barkar och jag har svårt att tro att författaren kommer att hitta sin förklaring, men berättelsen har ett sug som tog tag i mig direkt och så här långt tycker jag mycket om den.

Är det kanske någon som har läst hela och tycker annorlunda eller lika eller bara vill lägga till någonting klokt eller dumt så är det fritt fram i kommentarerna!

Tidigare har vi skrivit om tre av de nominerade böckerna här på bloggen, Kristina Sandbergs Att föda ett barn, Peter Thörnqvists Kioskvridning 140 grader och Aino Trosells Hjärtblad. De övriga nominerade är Magnus Florins Ränderna och Beate Grimsruds En dåre fri.
/Lisa

onsdag 2 mars 2011

Guldkorn bland våra nya skivor

Hanggai - He who travels far 
Den kinesiska gruppen Hanggai spelar en blandning av mongolisk folkmusik, med modernare inslag från bl.a. punkrock, vilket leder till en intressant mix av traditionella mongoliska instrument och moderna. Temana i texterna kommer från äldre mongoliska sånger framförda på strupsång. Medlemmarna i gruppen har uttryckt en tydlig agenda vad gäller att lyfta fram den mongoliska musiken som en del av modern musik från Kina och poängterar vikten av att deras musik inte glöms bort och dör ut med den äldre generationen musiker.

Skivan i vår katalog

Bob Dylan - The Witmark demos
Den nionde delen i utgivningen av Bob Dylan bootleginspelningar innehåller tidiga inspelningar från åren 1962-1964. Samlingen innehåller en stor mängd låtar i sin första form, i de flesta fall med enbart Dylan på gitarr och sång, av vilka många idag är omistliga klassiker. Till skivans charm hör också den då unge artistens kommentarer kring det egna materialet som ibland smugit sig med, och tillfälligtvis missade textrader till trots är det endå väldigt trevlig lyssning.

Skivan i vår katalog

/Jacob

tisdag 1 mars 2011

Åter till Kalahari

För några år sedan kom Lasse Bergs prisbelönta och mycket omtalade bok Gryning över Kalahari : hur människan blev människa. Berättelsen handlar om hur en liten grupp Homo Sapiens som levde i Afrika för 150000 år sedan, spred sig över hela jordklotet.
Nyligen har uppföljaren, Skymningssång i Kalahari : hur människan bytte tillvaro, kommit.
I berättelsen återvänder författaren som varit bosatt i Afrika under några år till Kalaharis jägar- och samlarfolk. I bokens olika kapitel beskrivs människans evolution och spridning över jorden men även de tidiga civilisationerna och klimatförändringarna.
/Katarina