Tips och tankar kring böcker, läsning, musik och film från Karlskronas bibliotek



måndag 13 december 2010

Möte med GW

För några år sedan var jag på Bokfestivalen i Kristianstad med några kollegor, och lyssnade då bland annat på Leif GW Persson. Han var aktuell med en ny deckare som han skulle presentera, men alla frågor från publiken kom istället att handla om Palmemordet. Det vilade en andäktig tystnad över lokalen när GW talade – inte bara för att man verkligen får anstränga sig för att höra vad han säger. Till vår stora förvåning blev vi fascinerade av mannen på scenen, trots hans något buttra och skrynkliga uppenbarelse. Han har ett slags självklart sätt som gör att man gärna tror på vad han säger. Kan han skriva böcker då? Ja, faktiskt bättre än många andra i samma genre. Personporträtt är kanske inte hans starka sida, men å andra sidan har han stor kunskap om polisarbetet, och hans böcker känns därför betydligt mer realistiska än annat i genren. Spaningsarbetet får ta mycket plats, och även om våld och dramatik förekommer är det inte i något överflöd.

Den döende detektiven är titeln på GW:s senaste bok. Huvudperson är, som så många gånger tidigare, Lars Martin Johansson, före detta chef för rikskriminalen, numera pensionär. Efter en stroke som bland annat gjort hans ena arm obrukbar, hamnar Johansson på sjukhus, och får av sin läkare höra talas om ett gammalt ouppklarat mordfall. En liten flicka försvann och hittades senare mördad, men den som gjorde det går fortfarande fri. Johansson kan, trots sin sjukdom, inte låta bli att forska i saken, och tar hjälp av sin gamle poliskollega Jarnebring.

Det är svårt att inte se Lars Martin Johansson som GW:s alter ego. Han har heller inte kunnat motstå frestelsen att skriva in sig själv i handlingen, men till hans försvar ska sägas att det är gjort med både humor och självdistans. Jargongen mellan de forna poliskollegorna blir stundtals väl grabbig, men det hör liksom till bilden. Jag rekommenderar verkligen ljudboken, som dock inte är inläst av författaren själv, det hade nog blivit väl segt… Peter Andersson är inte bara en bra skådespelare (han har bland annat spelat den otäcke advokat Bjurman i Millennium-filmerna), utan också en fantastisk inläsare. Den döende detektiven belönades nyligen med Deckarakademins pris Den gyllene kofoten för årets bästa svenska kriminalroman.

/Åsa

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar