Den bästa läsupplevelsen 2010. Del 4

Här fortsätter vi presentera de böcker som för oss på biblioteket varit den största, bästa och vackraste läsupplevelsen år 2010:
Saras bästa läsupplevelse 2010 är Bara kärlek kan krossa ditt hjärta av Gunnar Ardelius:
”Två månader och ingenting har rört sig. Sommaren bryts ner i citat, dofter och bitar av din hud. Även om mitt behov är större än någonsin, blir försöken värre. Jag har börjat vänja mig vid detta tillstånd. Något vi kan kalla verklighet, även om jag envist nekar dess existens. Jag bär den under mina kläder. Låter den strypa mig om nätterna. Låtsas inte om när den får mig att gråta på fyllan.
Detta är en bok om bearbetning. Och hjärtslag. Svaga, dubbla eller envist starka. Morris har blivit lämnad och den enda metoden för att glömma Betty är att springa. Därför springer han ofta, och mycket. Ändå lyckas Morris bli påmind av Betty genom dofter, miljöer och drömmar. Men det är inte enbart Morris hjärta som är svagt, även hans pappas hjärta sviktar vilket bidrar till ständiga sjukhusbesök och Morris mamma vars tro på kärlek försämras för var dag som går. Kärleken, det vill säga vad kärlek egentligen är, om det är en omöjlig resa till Paris, substanser i hjärnan eller en plötslig kyss, är central genom hela boken. Boken har allt, tonårsvibrationer, folköl, Håkan Hellström referenser och ett tvivel på kärleken. Det är den bästa boken jag läst 2010."

Lisas bästa läsupplevelse var inte en bok utan två olika novellsamlingar:
"Det får bli en delad toppnotering för mig - jag kan inte välja. Böckerna är rejält olika i både ton och innehåll. Berättelserna i Nam Les Båten spänner över hela välden och vi möter personer i vitt skilda sammanhang, de flesta ganska våldsamma, i För mycket lycka av Alice Munro utspelar sig alla novellerna utom en i Munros hemland Kananda och tonen är stillsam och vardagsnära. Nam Le är inte ens hälften så gammal som Alice Munro och Båten är hans debutbok, För mycket lycka är Munros sjuttonde. Men det är de gemensamma dragen som gör att jag ändå vill välja båda böckerna samtidigt. Dels är det den enorma intensiteten i berättandet som gör varje novell till ett destillat, starkt, sött eller beskt, av en stor och fullödig berättelse. Dels är det den bubblande berättarlusten som låter varje avsnitt bli ett stort äventyr - vilken typ av karaktär det än rör sig om, och i vilken del av välden det än är. Jag tror på vart enda ord de skriver - både Le och Munro - och inte bara de båda böckerna, utan varenda novell är en läsupplevelse!"

Vilken var din bästa läsupplevelse under 2010?