Tips och tankar kring böcker, läsning, musik och film från Karlskronas bibliotek



söndag 31 oktober 2010

En genres potential

Medan annan litteratur antingen realistiskt speglar människan i historien eller nuet, eller orealistiskt skildrar skeenden vi vet är omöjliga, vill science fiction skildra människan i en verklighet som skulle kunnat existera eller som kan komma att existera.”

Så definierar John-Henri Holmberg min favorit-genre i Inre landskap och yttre rymd, en briljant introduktion till science fiction. Då jag läste detta fördes mina tankar till författaren Rod Serlings definition, i vilken han gör en jämförelse som är lika slagkraftig som sann: “Fantasy is the impossible made probable. Science Fiction is the improbable made possible.”

När science fiction är som bäst är den lik en lanterna som lyser upp vägen människan har framför sig. Men även böcker vars enda ambition är att egga fantasin till att ta språng till nya vidder förtjänar en plats bland klassikerna. Jules Verne var mer angelägen om att underhålla och mystifiera sin publik än att framföra budskap och filosofiska frågeställningar. Men även om hans berättande är lekfullt är det tillika fullt av rigorös forskning. Verne var bestämd i sin uppfattning att om man beskrev teknologi som ännu ej blivit verklighet var man tvungen att ge en förklaring av det fiktiva utifrån fysikens principer. Till hans förtret var en minst lika känd författare av en lika bestämd men motsatt åsikt. H.G. Wells ville skriva om samhällsfrågor och studera den mänskliga naturen genom att försätta människan i prövande situationer. Han såg sig aldrig nödgad att förklara hur hans imaginära maskiner var byggda. En författare var fri att fabulera hejvilt om tekniska landvinningar, menade han, om dessa belyste moraliska frågor om vart dagens samhälle är på väg.

Ända sedan dessa två mästares tvist finns det en schism: hård (Verne) respektive mjuk (Wells) science fiction. Författaren och journalisten Bruno Maddox skriver i Discover Magazine att Verne beskyllde Wells för “vetenskapligt osannolika idéer” och att Wells kontrade med att säga att “Jules Verne kan inte skriva sig ut ur en papperssäck.” Wells vrider ytterligare kniven han stuckit i sin litterära rival, observerar Maddox, genom att inte förse några detaljer om hur en så stor säck skulle konstrueras eller hur Verne skulle kunna hamna i den. En vilt rolig observation, ändock innehållande ett korn sanning om allvaret i den eviga osämjan mellan anhängare av mjuk respektive hård science fiction.

I mina ögon är science fiction tankeexperiment. Vi frågar oss: Vad skulle vi göra och hur skulle vi förändras om något häpnadsväckande men tänkbart skedde? Detta är en viktig fråga, eftersom livet är oförutsägbart och vetenskapliga upptäckter och tekniska innovationer tenderar att vända upp och ner på vår föreställning om världen och vår roll i den.

Ett exempel: Den 16 december 1903 publicerade den högt aktade astronomen Simon Newcomb matematiska bevis på att det var omöjligt att få en farkost tyngre än luft att lyfta. Dagen därpå, ironiskt nog, lyfte bröderna Wright. I en hel dag var flygplanet science fiction. För att ytterligare ge perspektiv åt detta kan jag berätta att min gammelfarmor älskade Vernes roman Från jorden till månen och att när hon fyllde 101 år och tidningen frågade henne vilket som var det största som hänt i hennes liv av alla världshändelser svarade hon: ”När människan gick på månen.” För fram tills Neil Armstrong slutförde Apolloprojektet var en månresa bara fåfäng fantasi, kanske till och med hybris och övertro på människans kapacitet.

Vad jag finner mest givande med science fiction är inte det ofattbara människan kan åstadkomma bara hon sätter viljan till. Det intressanta är istället hur vi behåller vår mänsklighet när vi ser den oerhörda makt vi förskansat oss genom vetenskapen. Dels ser vi triumfer, likt de som uppvisats av Apolloprogrammet och Hugoprojektet, dels vansinnesdåd där bröderna Wrights underverk blir instrument för terror. Hur vi reagerade på dessa svårfattliga händelser är historia. Hur vi kommer reagera på morgondagens vet vi bara genom att tanke-experimentera fram en framtida fiktiv värld inom oss själva. Och när vi gör det, när vi ger oss hän åt fantasin om framtidens underverk och upptäcker att vetenskapens makt är obegränsad och förundransvärd men kan användas till ont såväl som till gott, kanske då förstår vi vad som ger tidlös betydelse åt science fiction.

/Johan

torsdag 28 oktober 2010

Sara Stridsberg blir årets Vi-pristagare

Det blir Sara Stridsberg som får Tidningen Vi:s litteraturpris 2010, för sin bok Darling River. Såhär lyder motiveringen:

Bild från Albert Bonniers förlag
"Med inspiration från kända kvinnoöden skapar Sara Stridsberg en värld där det kvinnliga sorgearvet ekar som en mörk klang genom textens landskap. I romanerna Happy Sally, Drömfakulteten och Darling River utforskar hon med glimrande ordbegåvning och unik musikalitet människans utsatthet, rädsla för övergivenhet och dröm om evigt liv."

Nyfiken på Sara Stridsberg? Läs mer i senaste numret av Tidningen Vi, som finns på stadsbiblioteket.

Böcker av Sara Stridsberg:
Darling River

/Åsa

onsdag 27 oktober 2010

Tidningen Vi:s litteraturpris 2010

I morgon, den 28 oktober kommer Tidningen Vi ut med ett nytt nummer, i vilket vinnaren av årets litteraturpris presenteras. Tidningen Vi har delat ut sitt litteraturpris sedan 1947. Bland de tidigare vinnarna finns Gunnar Ekelöf, Kerstin Ekman och Jonas Hassen Khemiri. I förra numret av Tidningen Vi, presenterades de tre författare som är nominerade till årets pris, alla är aktuella med varsin bok:

Ola Nilsson, Hundarna
Sara Stridsberg, Darling River
Peter Törnqvist, Kioskvridning 140 grader

Lisa har läst Darling River, såhär tyckte hon:

”Den samlade historien, med all sin melankoli och smutsighet, är fullständigt uppslukande. Den känns i magen och kommer att följa med mig länge.”

Läs hela inlägget här.


/Åsa

tisdag 26 oktober 2010

Sambo : ensammare än du tror

Eva Gabrielsson var sambo med Stieg Larsson, författare till Millennium-böckerna. Hon har skrivit boken ”Sambo: ensammare än du tror” tillsammans med Gunnar von Sydow.
Boken skrevs efter Stieg Larssons hastiga bortgång när hon som sambo inte fick ärva något. Paret hade utgått ifrån att sambolagen gav tillräckligt skydd. Författarna redogör för sambolagens tillkomst och innehåll samt dess brister. Några verkliga fall beskrivs i början av boken.

Några kapitel behandlar hur samboförhållanden har betraktats historiskt och hur de har reglerats juridiskt.

Boken vill visa hur oreglerat ett samboförhållande är och ger råd om hur sambor juridiskt ska gå tillväga för att jämställas med gifta. Den är lättläst och intressant.
/Katarina

måndag 25 oktober 2010

Ur Blekinge musiksamlingars arkiv

Hösten 2007 bildades en förening för att utveckla ett musikarkiv i Blekinge. Sådana har länge funnits i andra regioner i landet som t ex i Lund och i Växjö. Verksamheten har nu kommit igång - ett arkiv finns inrättat hos Musik i Blekinge. Utöver en förteckning över gamla inspelningar som överförts till digital form finns numera ett bibliotek med över tre tusen noter. Därtill kommer ett växande bestånd av gamla visböcker. I april startade även ett Nutidsprojekt i Karlshamn som registrerar musikhändelser i Blekinge. Totalt är tiotal medarbetare hårt sysselsatta på hel- och deltid med att rädda dokument från Blekinges musikliv.

I kväll, måndag 25 oktober, kl 18.00 i Karlskrona stadsbiblioteks hörsal presenterar Blekinge musiksamlingar hur arbetet fortskrider och ger lite smakprov i form av ett bildspel men även en och annan godbit i fysisk form kommer att visas upp. Fri entré. Välkommen!

Deckardebut med mersmak

Hans Rosenfeldt är verkligen en mångsysslare, han har varit nöjeschef på SVT, programledare i radio och TV och även skrivit manus till flera TV-serier. Nu är han också deckarförfattare tillsammans med Michael Hjorth. Det fördolda heter debuten som är tänkt att bli den första delen i en serie om kriminalpsykologen Sebastian Bergman.

En sextonårig pojke hittas mördad i ett kärr i Västerås. Spåren leder till hans skola, ett gymnasium med gamla anor och fint rykte. Men det visar sig att allt inte är så prydligt bakom fasaden. Torkel Höglund och hans grupp vid Riksmordkommissionen får ta hand om fallet. Kriminalpsykologen Sebastian Bergman har tidigare arbetat tillsammans med dem, men drog sig tillbaka för några år sedan. Nu råkar han vara i Västerås och blir intresserad av utredningen av sina egna skäl. Alla i gruppen är dock inte lika glada över att ha honom tillbaka.

Låt mig säga direkt att Sebastian Bergman inte är någon trevlig kille. Han för faktiskt tankarna till Hugh Lauries ironiska gestaltning av ”Dr House” i TV-serien. Han gör inget för att bli omtyckt och verkar själv inte tycka om någon. Ändå går han hem med en ny kvinna vid sin sida varje kväll… och smyger iväg från henne under natten… Ganska snabbt får man ledtrådar om att hans liv inte varit någon dans på rosor direkt, vilket har försvårat hans relationer till andra människor. Efter hand förstår man också att han är en mycket skicklig psykolog, och att han utnyttjar sin förmåga att för att få sällskap för natten. Helt köper jag inte historien, men han är onekligen en intressant person.

Det fördolda är en bra debut som är riktigt spännande, har en otäck intrig och en oväntad upplösning. Utan att avslöja alltför mycket kan jag säga att slutet lämnar vidöppet för en uppföljare, som nog inte låter vänta på sig alltför länge…

/Åsa

fredag 22 oktober 2010

Musikerfilm en masse

De senaste åren har vi försetts med strid ström filmer som utger sig för att berätta "the true story" om den ena kända musikern efter den andra. Det må vara som det vill med sanningshalten, för flera av dem är fantastiska filmer helt oavsett om det är lögn och förbannad dikt rakt igenom. Här kommer tips på några riktigt lyckade (som dessutom finns på bibliotekets filmhylla):

1. I fotografen Anton Corbijns regi blir den mörka historien om Joy Divison snygg, engagerande och krypande obehaglig. Filmen Control hyllandes av kritikerna när den kom 2007.
2. I'm not there är ett smått vansinnigt försök att skildra den ikonförklarade artisten som så många har sin egen bild av. Bob Dylan gestaltas av sex olika skådespelare, i sex skilda historier. Och kanske är det som titeln antyder - mannen bakom ikonen är själv inte där.
3. Genom studion Chess Records passerade "alla" de stora rösterna på 50-talet - Muddy Waters, Howlin’ Wolf, Etta James och Chuck Berry. Cadillac Records ger en skön bild av epoken. 
4. Filmen om Edith Piaf, La vie en rose, är en sorgligt vacker berättelse om den tragiska primadonnan.
5. Senast i raden är filmen Gainsbourg som jag inte har hunnit se själv, men DN ger en fyra och skriver: "Popkultur, snusk, melankoli och under alltihop en utsträckt tunga och en galen dans". Bara det!

Svensk film ska väl inte vara sämre den - få har nog missat att rikstrubaduren och favoritslusken Wreeswijk snart rumlar in på de svenska biodukarna. 12 november har filmen Cornelis premiär (se trailern). Och från den amerikanska drömfabriken är mer på gång, en snabb sökning på imbd visar att vi nog kommer att få vårt lystmäte av filmiska idolporträtt de närmsta åren. Beach Boys, Jerry Lee Lewis, Django, Janis Joplin, Marvin Gaye, Maria Callas, Judy Garland, Curt Cobain, James Brown, Frank Sinatra… För att bara nämna några av musikerna som får finna sig i att bli levandegjorda under 2011 och 2012!
/Lisa

torsdag 21 oktober 2010

Mörka strömmar

Isländske deckarförfattaren Arnaldur Indridasson är en personlig favorit och en ny bok av honom är lite som julafton. I förra boken Frostnätter (2009) reste Erlendur iväg till sina barndomstrakter på östra Island. Han är ännu inte tillbaka så detta fallet är det kollegan Elìnborg som tar hand om. Det gör att det blir en ljusare stämning i berättelsen. Elìnborg är inte lagd åt ensamma dystra grubblerier, hon jobbar, har familj och ett intresse – matlagning. Just matlagningsintresset spelar en viktig roll när det gäller mordets lösning men också familjen. Ledtrådar finns på de mest oväntade ställen. Elìnborg upplevs som en ljusare personlighet men deckargåtan är desto mörkare. Det handlar om ett mord, våldtäkter och droger som används för att utnyttja kvinnor. En mordgåta som faller väl på plats i sin samtid alltså, men bakgrunden och lösningen ligger (som vanligt) långt tillbaka i tiden. Gemensamt för Arnaldurs deckare är att polisen måste gräva sig långt tillbaka i tiden för att lösa fallen. Mörka strömmar är andra delen i en kvartett böcker som tog sin början i ovan nämnda Frostnätter.
Aldrig läst något av Arnaldur Indridasson? Börja med Kvinna i grönt, absolut bäst enligt min mening.
/ Carina

onsdag 20 oktober 2010

Sofi Oksanen: Utrensning

Året är 1992 någonstans på den estniska landsbygden. Aliide Truu hittar ett bylte på sin gårdsplan. Byltet visar sig vara en ung kvin
na, Zara. Dessa två kvinnor är inte de främlingar för varandra som det kan verka vid första anblicken. Zara har ett gammalt foto av två unga flickor. Fotot sparkar igång minnet hos Aliide. Genom hennes minnen och historia får vi en inblick i en bit av Estlands 1900-tals historia. Som ung kvinna upplever hon andra världskriget och hur Sovjetunionen ockuperar hennes hemland. Den förbjudna kärleken till hennes svåger (som är motståndsman) gör Aliide till en överlevare, en förövare men lika mycket ett offer. Maktövergreppen, utnyttjandet och förtrycket fortsätter över generationerna - Zara är utsatt för trafficking och även hon ett offer. Det är en helt igenom mörk berättelse, men oj, så bra. Boken griper tag, livsödena är tragiska och det känns som hela berättelsen går mot undergång ju närmare slutet man kommer. Hur det slutar ska jag inte avslöja. Ska man bara läsa en bok i år ska man läsa Utrensning och man ska inte låta sig skrämmas av att det är en mörk historia med svåra inslag. Den är så väl berättad. Med rätta har Oksanen blivit rosad och prisad för boken, senast med Nordiska rådets litteraturpris 2010.

/ Carina

tisdag 19 oktober 2010

Pärlor och patroner : 60 historiska kvinnoporträtt

60 historiska kvinnor presenteras i Loka Kanarps bok Pärlor och Patroner. Det är en en samling porträtt av olika sorters kvinnor med det gemensamma att de alla gått sina egna vägar. Här finns skådespelare, författare, kungligheter, forskare m m. Varje kvinna skildras i 4 bilder, i serieform, på en sida. Några exempel är Mary Kinsley, Alexandra Kollontay, Alva Myrdal, Marie Curie samt Valentina Teresjkova. Fastän många av kvinnoödena är tragiska är boken tecknad och skriven med humor och man har roligt under läsningen. Loka Kanarp har tidigare givit ut serienovellsamlingen ”Till mina vänner och ovänner”.
/Katarina

måndag 18 oktober 2010

Den drunknade av Therese Bohman

Therese Bohman är redaktör och skribent för tidskriften Axess, samt kulturskribent på Expressen. Den drunknade är hennes debutroman.

Marina åker för att hälsa på sin syster Stella som hon inte träffat på ett tag. Systrarna är väldigt olika och har alltid varit det. Stella är äldst, och mer bestämd och målinriktad. Marina är yngre, och mer osäker på sig själv och sitt liv. Hon har alltid varit avundsjuk på sin syster för hennes utseende, kläder och pojkvänner. Stella har ganska nyligen flyttat ihop med Gabriel som Marina aldrig har träffat. Gabriel är författare, och arbetar hemifrån, medan Stella har ett arbete som ofta kräver långa arbetsdagar. Under några varma sommarveckor tillbringar Gabriel och Marina mycket tid tillsammans och mellan dem uppstår en slags attraktion. Samtidigt uppfattar Marina signaler från Stella att allt inte står rätt till mellan henne och Gabriel. I det idylliska huset på landet växer ett triangeldrama fram mellan systrarna och Gabriel, som till slut gäller liv och död...

Den drunknade är en snabbläst, men inte lättsmält bok. Stämningen känns redan från början olycksbådande, och man vågar aldrig hoppas på något lyckligt slut. Spänningen finns där hela tiden, men fokus ligger på det som händer mellan personerna och inom dem.

/Åsa

fredag 15 oktober 2010

"Det är så vackert – det är så farligt"

Ola Skinnarmo, en av Sveriges främsta äventyrare, gav sig 2009 iväg på sin hittills längsta expedition – genom Nordostpassagen. 130 år tidigare var Adolf Erik Nordenskiöld den första i världen som tog sig genom dessa okända vatten. Sedan dess har ingen svensk gjort om bedriften – förrän nu. Parallellt med att vi får följa Ola Skinnarmo och hans besättning på den dramatiska seglatsen, skildras Nordenskiölds nästan osannolika upptäcktsfärd.

Med på resan är även Johan Tell, välkänd skribent och resenär. Johan skriver i inledningen till det första kapitlet: "Det är så vackert – det är så farligt. Jag tänker så när vi seglar förbi ett osedvanligt konstfullt skulpterat isflak. Isen är så vit, så vit, havet så svart och däremellan skimrar olika nyanser av buteljgrönt. Ovan ytan är isen modellerad av vädrets alla krafter, medan den under ytan tycks ha formen av en gigantisk frälsarkrans, och med helt andra egenskaper. Det är denna under ytan utstickande ”fot” av is som är så förrädisk, den som är så lätt att segla in i, som så lätt kan få ett skepp att springa läck. Vackert, farligt, men också långsamt.”

För Nordenskiöld gällde kanske något annorlunda förutsättningar. Hans ”Vega” med besättning frös fast längs vägen. Resan tog två år. Skinnarmo med besättning på stålsegelbåten ”Explorer” genomförde seglatsen på tre månader.

Med boken följer även en dvd med en specialproducerad dokumentär om hela seglatsen.
Boken Skinnarmo och Nordostpassagen : i Adolf Erik Nordenskiölds spår i webbkatalogen.
/Therese

torsdag 14 oktober 2010

activism+craft=craftivism

Ibland stöter man på det på stan. Kanske hajar man till och ler lite, upprymd av dessa vänliga utropstecken i vår vardagsmiljö. Väldigt få blir nog irriterade men ibland kan man stilla undra - "varför?". Men kanske kan det också sätta igång större frågor... Vad är egentligen konst och vad är hantverk? Kan hantverk förändra världen? Kan konst skapa aktivism? Från ett broderat budskap på ett busssäte eller en instickad lyktstolpe till en hel stridsvagn klädd i rosa garn - det handlar om politiskt handarbete, craftivism.

Vid tre tillfällen finns konstfackstudenten Jessica Brice på plats på Stadsbiblioteket utrustad med papper, pennor och saxar för dig som vill prova på. Slå dig ner en stund, vik en ask av papper och diskutera begreppet "solidariet" med Jessica. Kanske ska askarna sedan förflyttas i tid och rum, kanske ska de få någon att haja till och undra någonstans.

Öppen workshop med drop-in: idag 14/10 kl 11.00-14.00, lör 16/10 kl 10.30-13.00 och måndag 18/10 kl. 15.00-18.00. Välkommen!

/Lisa

onsdag 13 oktober 2010

Vinnaren av Booker-priset 2010 är…

...Howard Jacobson, brittisk författare och kolumnist, som får priset för sin roman The Finkler Question .

Bild och information från http://www.themanbookerprize.com

Booker-priset delas ut för 42:a året i rad, till en skönlitterär författare som ska vara medborgare av brittiska samväldet, eller republiken Irland. I juryn som utser vinnaren finns bland andra författare och litteraturkritiker. Bookerpriset är mycket prestigefullt. Bland de tidigare pristagarna finns Margaret Atwood, Ian McEwan, J. M. Coetzee och Yann Martel.

/Åsa

tisdag 12 oktober 2010

Nytt på mat- & bakfronten!


Chokladgurun och brödbakaren Jan Hedh har kommit med ett nytt praktverk Bröd och Kaffebröd: baka på riktigt med Jan Hedh. Här finns recept på italienska spenatbröd, dinkelchiabatta, surdegsbröd och med varje brödrecept finns också stället i världen där han hämtat inspirationen ifrån. Fotografierna av Klas Andersson är förföriska....

Jens Linder har gjort en matresa genom Sverige, från Lappland till Skåne.
Made in Sweden: 15 råvaror, 90 recept från Lappland till Skåne. Det är en kokbok och guidebok på samma gång. Ledorden har varit ekologiskt, närodlat och hantverksmässigt framställd mat. Med foto av Stefan Wettainen.

En annan matresa är den som Jamie Oliver har gjort genom Amerika -
Jamies  Amerika. Han ville ta reda på hur riktig amerikansk mat smakar och det han hittade var mångfald och variation.

Ted Karlberg och Leifh Stenholm, båda bekanta namn från Karlskrona, för fram sillens betydelse i boken Sill: ett litet inlägg om inläggningar. Här får vi vetskap om sillens historia, härliga recept och intervjuer med sillälskare.
Alla böckerna finns att låna på biblioteket!

/Anna


måndag 11 oktober 2010

Mordet på Halland av Pia Juul

Jag är osäker på om jag ens borde försöka skriva om den här boken, så förvirrad är jag efter läsningen. När jag reserverade Mordet på Halland hade jag läst några recensioner som bland annat kallade den för ”okonventionell deckare” och en ”drift med deckargenren”. Men det enda ord som fanns kvar i mitt huvud när jag till slut hade boken i min hand var uppenbarligen ”deckare”, för det var med den förväntningen jag började läsa.

Boken börjar med att Halland (som inte är ett landskap utan en äldre man) hittas död utanför sitt hem där han bott med hustrun Bess. Han har blivit mördad. Polisen kommer och förhör Bess, och en utredning inleds. Det visar sig att det fanns händelser och personer i Hallands liv som Bess inte kände till. Hon blir också påmind om sina skuldkänslor över att hon en gång lämnade sin förra man och deras dotter för Hallands skull.

Så långt känner jag igen mig i deckargenren. Därefter börjar boken bli något annat… En rad frågor ställs om Halland och hans liv och död, men frågorna får förbli obesvarade. En rad ledtrådar dyker upp, förevisas, och lämnas sedan åt sitt öde. Man kan säga att det handlar om en mordutredning, där fokus ligger på helt andra saker än vem som utförde mordet…

Läsningen var inte alls oangenäm – tvärtom – man dras snabbt in i Bess’ tankar och känslor som skildras på ett sätt som känns helt äkta; hennes overklighetskänsla inför makens död och allt som händer efteråt, avståndet hon känner mot omgivningen som så gärna vill förstå och trösta och känslorna för dottern… Läs den gärna - men ta av er ”deckarglasögonen” innan ni börjar!

/Åsa

fredag 8 oktober 2010

Tunna skivor av mig

Augustin, Tunna skivor, Jazzbacillen, Flickor bak i bilen, Mamma är lik sin mamma...
Ja, listan kan göras lång över Siw Malmkvists alla hits genom åren – 600 låtar på 10 olika språk, och 40 av dem har legat på Svensktoppen. Ändå var det inte självklart att Siw skulle bli artist. Född 1936 under mindre glamorösa förhållanden vann hon 1955 av en tillfällighet en talangtävling och fick spela in en skiva. 1959 slog hon igenom på riktigt i Lennart Hylands tv-program Stora famnen. Samma år vann hon den svenska melodifestivalen och lanserades som schlagerartist i Tyskland. Sedan har det rullat på. Siw Malmkvist - ”Siwan” - har även ägnat sig en del åt det sceniska i form av revyer, krogshower, musikaler, teater – där hennes roll som Pippi Långstrump var en stor insats inte minst för henne själv, då kravet från Astrid Lindgren var att det skulle vara Siw som skulle spela huvudrollen – annars fick det vara. Siw Malmkvist är fortfarande i allra högsta grad aktiv. På senare tid har hon bl a deltagit i arrangemang som Körslaget, På spåret och Stjärnorna på slottet.

Det är intressant att läsa denna öppenhjärtiga biografi skriven och formulerad av henne själv. Trots många år av framgång verkar hon ha klarat av kändisskapet på ett bra sätt, mycket tack vare ett stort mått av sunt förnuft. Med en bra manager vid sin sida och en skivproducent med näsa för schlagerhits har hon lyckats tränga djupt in i den svenska folksjälen. Det kan väl ändå inte finnas någon som inte kan räkna upp en schlager som framförts av Siw Malmkvist!
/Therese
Läs ett smakprov
Boken i webbkatalogen

torsdag 7 oktober 2010

Nobelpriset i litteratur 2010 går till...


...Mario Vargas Llosa!

Mario Vargas Llosa är en peruansk författare, journalist och politiker, född 1936.  Bockfesten från 2002 brukar betraktas som ett av hans främsta verk. Senast utkomna bok på svenska är Den stygga flickans rackartyg, från 2007. Ur Svenska Akademins motivering:

för hans kartläggning av maktens strukturer och knivskarpa bilder av individens motstånd, revolt och nederlag”.

/Åsa

Den tysta flickan

I dagarna har den danske författaren Peter Høegs 7:e roman Elefantskötarnas barn kommit ut på svenska. Det stora genombrottet fick Peter Høeg med romanen om Fröken Smilla – Fröken Smillas känsla för snö. En roman som tog mig och många andra med storm. Som ett led i oktobertemat ”Musik” har jag nu läst Den tysta flickan.

I berättelsens centrum står Kasper Krone, världsberömd cirkusartist med enorma skatteskulder. Han är efterlyst och jagas av polis för att utvisas ur landet. Kasper besitter en speciell begåvning – han har en övernaturlig hörsel och en extrem känsla för musik. Han kan uppfatta den tonart som varje människa är stämd i och den musik som omger en person. Vid sidan av sitt konstnärliga yrke arbetar Kasper Krone även med terapi för barn. Det är i samband med detta han träffar flickan KlaraMaria. Han fascineras av henne eftersom det inte går att avlyssna henne på vanligt sätt. Runt henne finns bara tystnad. Plötsligt försvinner KlaraMaria under mystiska omständigheter. Kanske är hon kidnappad. Kasper känner ett ansvar att finna henne innan det händer något allvarligt. Vilka är kidnapparna egentligen och vad skall de använda henne till? Kasper dras in i en jakt genom Köpenhamn i en kamp mot tiden – både sin egen och flickans. Samtidigt drabbas Köpenhamn av oförklarliga jordbävningar och märkliga fastighetsspekulationer. Kan det möjligen finnas något samband?

Den tysta flickan är en märklig men fascinerande bok. Handlingen är egentligen fullständigt obegriplig. Den rasande fart jag som läsare förs fram i gör att jag inte hinner reflektera, inte hinner uppfatta allt som händer och att jag allt eftersom boken framskrider till slut inte förstår någonting. Känns detta igen från ”Fröken Smilla”? Jo även där blev allt bara värre och värre, konspirationen allt djupare och djupare. Och ändå så är det så otroligt spännande…

Musiken har stor betydelse för huvudpersonen i boken, möten och händelser associerar Kasper till klassiska stycken av någon av våra stora mästare. Jag önskar att berättelsen kunde vara skriven i digital form, så att jag skulle kunde ges möjlighet att samtidigt som jag läser klicka på länken till musiktiteln och få delar ur stycket uppspelat för mig. Peter Høeg skriver på sitt alldeles speciella sätt med en intelligent förmåga att berätta och fånga läsaren i ett hjärngrepp. Kanske rymmer denna roman alldeles för många händelser som Peter Høeg har haft svårt att väva samman i slutet. Men varför måste man alltid förstå det man läser. Ibland är det skönt att bara få kasta sig ut på ett hisnande äventyr och få en sugande läsupplevelse.
/Therese

onsdag 6 oktober 2010

Niceville av Kathryn Stockett

Året är 1962. I den lilla staden Jackson i Mississippi är segregeringen mellan svarta och vita fortfarande högst påtaglig. Alla finare hem har en färgad hushållerska. Det är hon som uppfostrar barnen och sköter om hemmet medan mannen övervakar arbetet på plantagen eller oljefältet, och hustrun idkar välgörenhet eller spelar bridge med väninnorna. Trots att hushållerskan anförtros hela ansvaret för familjens barn, får hon ofta inte ens använda samma toalett som de vita familjemedlemmarna.

Miss Skeeter kommer hem till Jackson efter fyra år på college och upptäcker att familjens hemhjälp Constantine, som har uppfostrat henne, och på många sätt stått henne närmare än hennes egen mor, har försvunnit utan ett spår och ingen vill berätta vart. Hennes väninnor är redan gifta med egna barn, som de överlåter åt hushållerskan att uppfostra. Miss Skeeter drömmer om att bli författare, och tiden på college har förändrat hennes synsätt, och hon ser nu hur orättvist de färgade kvinnorna behandlas. Tillsammans med Aibeleen och Minny, två svarta hushållerskor, börjar hon skriva ner kvinnornas historier. Berättelserna är tänkta att bli miss Skeeters första projekt som författare, men så småningom börjar allting handla om något mycket större och farligare än en bok…

Niceville är riktigt svår att lägga ifrån sig när man väl har börjat läsa. Man sugs in i historien och stämningen i den amerikanska södern på 60-talet, och man lär känna de olika kvinnorna som var och en berättar sin historia. Rekommenderas varmt!

/Åsa

tisdag 5 oktober 2010

Fantastiska "Fantasiön"

När den ryske kosmonauten Jurij Gagarin landade i Brasilens då alldeles nybyggda huvudstad ska han ha utbrustit, "Ursäkta, men jag får intrycket av att ha hamnat på en annan planet." Hur det är att leva i denna märkliga stad idag är något Henrik Brandão Jönsson beslutat sig för att utforska. Författaren, som även är korrespondent för Sydsvenskan, beskriver Brasília genom att låta oss möta några av dess invånare.

Brandão Jönsson tar oss från misären i satellitstäderna till det sektorindelade navet och dess ofattbara överflöd. Att ghettot är översköljt av brottsvågor rör inte de som har sitt på det torra. Knappt har vi här bevittnat den allra översta överklassens brister i förståelse för de fattigas verklighet förrän vi möter Brasiliens mest omtyckta poet, som får representera stadens medelklass. Han kom till "världens modernaste stad" efter att ha vuxit upp i Mato Grosso, nära isolerade indianstammar. Vi lär också känna hans hembiträde, en ghettoboende ensam mamma, och får se staden genom hennes ögon. Genom sådana personliga berättelser blir detta inte bara en bok om segregation, korruption och fantastisk stadsplanering, utan även om människors kärlek och hat till platsen de sökt sig till, lockade av utlovad ljus framtid.

Brandão Jönsson får oss att inse att även en plats där allt dragits till sin spets också är någons hem. Han berättar om en plats där gatorna inte har några namn, där nöje, arbete och bostad delas in i futuristiska sektorer. Men boken visar att ibland är "det mest rationella av det rationella" det mest livsfientliga. Brasília, en experimentellt uppbyggd stad, formad som ett flygplan, har smeknamnet A ilha da fantasia, "Fantasiön". Detta är också titeln på detta angelägna reportage av Brandão Jönsson, om en plats där civilisationen är en ömtålig ö omgärdad av otyglad natur och brottslighet, en plats som aldrig upphör att väcka förundran.

/Johan

måndag 4 oktober 2010

Vredens tid av Stefan Tegenfalk

Vredens tid är Stefan Tegenfalks första bok om de omaka poliskollegorna Walter Gröhn och Jonna de Brugge. En rad våldsbrott sker till synes helt utan anledning. Förövarna är i övrigt välanpassade medborgare som alla tar livet av en närstående under ett ögonblick av stark vrede. Efteråt minns de inte vad som hänt eller varför. Polisen hittar till slut en koppling mellan fallen - de skyldiga arbetar samtliga på tingsrätten. Walter Gröhn arbetar sedan många år vid Stockholmspolisen, och är en ensamvarg med egna arbetsmetoder, varav vissa inte är helt lagliga. Jonna de Brugge är nyanställd vid RSU, en specialenhet vid rikspolisen. Tillsammans måste de lösa fallet, innan fler får sätta livet till.

Vredens tid är spännande med en invecklad och otäck intrig, men alla trådar knyts ihop i slutet. Jag utfärdar dock en liten varning om att den bitvis är ganska blodig. Jag lyssnade faktiskt på den här boken på MP3, och jag tror att det förstärkte mitt positiva intryck av den. Reine Brynolfsson, som har läst in den, är tydlig och läser med lagom inlevelse. Lisa har tidigare skrivit om uppläsarens betydelse här.

Boken i webbkatalogen
MP3-boken i webbkatalogen

Stefan Tegenfalk planerar en trilogi om paret Gröhn/de Brugge, andra delen finns redan ute, den heter Nirvanaprojektet.

/Åsa

fredag 1 oktober 2010

10-i-topp-musik

Ny månad - nytt tema! Hela oktober är det MUSIK som gäller på biblioteket, och idag blir det musik också här på bloggen i form av en färsk musiktopplista. Det här är vad som lånats ut mest under de senaste tre månaderna:

1. Mikael Wiehe,  Ta det tillbaka! (2010) 
2. Chieftains, San Patricio (2010)
3. CocoRosie, Grey oceans (2010)
4. Ry Cooder, I, Flathead (2008)
5. Peter Gabriel,  Scratch my back (2010)
6. Rigmor Gustafsson,  Calling you (2010)
7. Norah Jones, The fall (2009)
8. Kent, Röd (2009)
9. Kim Larsen, Mine damer og herrer (2010)
10. Yasmin Levy, Sentir (2009)

För att se om skivorna finns inne och topplistan i sin helhet kan du klicka här.
/Lisa