Tips och tankar kring böcker, läsning, musik och film från Karlskronas bibliotek



måndag 20 november 2017

Kvinnorna på slottet av Jessica Shattuck


Den här berättelsen tar sitt avstamp i Tyskland, dels när kriget precis brutit ut, men framförallt när det är slut. I centrum står Marianne, en välbärgad adelskvinna som avskyr allt vad Hitler står för. Hennen man är med i motsåndsrörelsen, och på slottet ute på den tyska landsbygden går planerna varma för att bekämpa nazisterna. Men alla planer går om intet när Mariannes man blir bragd om livet och kriget rasar med all sin kraft. Så går åren under den skärseld som är andra världskriget, men Marianne lyckas överleva.
När tiden till slut står stilla och det blir 1945, och världen är i fred, men Nazityskland ligger i ruiner. Marianne tar sig tillbaka till sitt lite mer skamfilade slott, nu änka och fattigare än förut, på alla sätt.
Men hon har en vilja av stål, för hon har kommit tillbaka för att hålla ett löfte som hon gav en dimmig kväll för länge sedan. Här på slottet ska änkor efter motståndsmän få en fristad! Ett hem för kvinnor som varit igenom det värsta. En helt igenom vacker ide, men som i verkligheten blir oändligt komplicerad.
Vi får följa tre kvinnor med olika öden och olika moraliska kompasser som nästan av en slump tvinnas ihop till en osannolik liten grupp. Sedan får vi följa dem genom livet, och framförallt får vi vara med och se hur kriget har format dem. Det finns alltid många lager bakom en människas val, kanske framförallt i tider präglade av rädsla och misstänksamhet, där det står en galen man och skriker ut sitt hat och många följer efter. Det känns ju igen även idag. Kvinnorna på slottet är en mjuk berättelse, samtidigt som den vägrar blunda för det som är jobbigt och skaver. 

/ Malin

torsdag 16 november 2017

Den underjordiska järnvägen av Colson Whitehead


Boken utspelar sig under slaveritiden i USA. I verkligheten fanns det ett nätverk av frivilliga som hjälpte förrymda slavar att fly från söder till norr. Flyktvägen kallades den underjordiska järnvägen. Gömställena kallades stationer och de ansvariga för stationsmästare. Författaren har använt sig av begreppen, men han har tagit sig friheten att göra flyktvägen till en riktig järnväg som går i tunnlar under jorden, och där stationerna är gömda på hemliga ställen som i källare och i skogsdungar.

Vi får följa Cora som är sexton år. Hon är född och uppvuxen som slav på en bomullsplantage i Georgia. När den gamle ägaren till plantagen dör, och hans grymma söner tar över verksamheten, blir våldet och bestraffningarna värre. Tillsammans med sin vän Caesar lyckas Cora fly från plantagen och få en biljett att resa med den underjordiska järnvägen norrut.

Vännerna skiljs åt tidigt och vi får följa Cora som hamnar på olika platser på sin väg norrut. Ett tag är hon barnflicka i en fin vit familj, hon blir skådespelare på ett museum, en period tvingas hon leva gömd på en vind. Men förrymda slavar blir ju efterlysta i annonser, de jagas av så kallade slavjägare, som får belöning när de återför en slav till dess ägare. Cora löper ständig risk för upptäckt, kan inte stanna någonstans. En person som ständigt återkommer är slavjägaren Ridgeway. Han lyckades inte få tag i Coras mor, när hon rymde, och nu blir han besatt av att hitta dottern, Cora.

Boken rymmer både skrämmande realism och magisk realism. Avsnitten om Coras resor med den underjordiska järnvägen är som hämtade ur Harry Potter. Järnvägen ser olika ut vid olika stationer, ibland är det bara en skakig godsvagn och ibland en fin dressin med stoppade säten. Detta står i skarp kontrast mot de brutala skildringarna av det hårda arbetet och de grymma bestraffningarna på plantagerna. Det är starka personporträtt som författaren målar upp, men det är lite svårt att komma nära Cora, och hennes tankar och känslor, men man anar samtidigt författarens mening med detta. Hon hade förmodligen svårt att lita på människor, och var rädd för att lämna ut sig eller avslöja sig. Boken är spännande, skrämmande, och ibland helt fruktansvärd, men viktig.

Colson Whitehead är en amerikansk författare. Han har tilldelats det prestigefyllda Pulitzerpriset för den här boken, som är hans sjätte roman.

/Åsa

måndag 13 november 2017

Kåda av Ane Riel

Boken är en slags spänningsroman eller thriller, men den handlar också mycket om relationer och om psykisk sjukdom.

Första meningen i boken lyder: Det var mörkt i det vita rummet när far dödade farmor.

Den som berättar är den sjuåriga flickan Liv. Hon bor på en enslig gård på en dansk ö, tillsammans med sina föräldrar. Hennes pappa, Jens är snickare och odlar också julgranar. I byn anses han lite udda, men hans accepteras som en av många avvikande figurer på ön. Hans samlarmani gör att varenda utrymme på gården och i huset är fyllt med prylar och skräp. Han kan inte göra sig av med någonting, är ständigt rädd att bli av med sina saker. Mest rädd är han för att förlora sin familj. Mamman, Maria, ligger mest till sängs och äter, och blir bara större så att hon snart är fånge i sitt eget sovrum. Mamman och hela familjen har isolerat sig mer och mer efter en händelse när Liv var väldigt liten. Liv har lärt sig allt hon kan och vet på gården, av sina föräldrar, och träffar mycket sällan andra människor.

Två saker händer ungefär samtidigt som hotar familjens skyddade tillvaro. Livs farmor kommer på besök efter många år helt utan kontakt med familjen. Hon har åsikter om såväl allt skräp som samlats på gården, som att Liv hålls borta från jämnåriga vänner. Samtidigt börjar myndigheterna intressera sig för flickan. Hon har ju fyllt sju år och då ska man enligt lag börja skolan. Detta sätter igång en kedja av fruktansvärda händelser. Och det blir plötsligt tydligt hur mycket Jens är beredd att göra för att få behålla den lilla värld han skapat åt sig själv och sin familj.

Boken är en hemsk berättelse om en dysfunktionell familj som befinner sig i sönderfall. Det handlar om ätstörningar och så kallad hoarding, alltså samlarmani. Men den är spännande och välskriven, och det är bra karaktärer. I stilen påminner den faktiskt om den brittiska deckarförfattaren Belinda Bauer, som ofta har ett barn som berättare, och den naiva ton detta ger berättandet. Och hon skildrar ju också ofta människor som lever i samhällets utkant.

Ane Riel är en dansk författare. Kåda är hennes andra roman för vuxna, hon har även skrivit för barn. Boken tilldelades Skandinaviska kriminalsällskapets pris Glasnyckeln för bästa 2016 och den är också nominerad till Svenska deckarakademiens pris för Årets bästa översatta kriminalroman 2017.

/Åsa

onsdag 8 november 2017

Hjärtat stannar sist av Margaret Atwood


Margaret Atwoods nya roman utspelar sig i USA i en mörk framtid, i en tid ganska nära vår egen. En finanskrasch har ödelagt hela samhällsstrukturen. Arbetslösheten är skyhög, företag har gått i konkurs, många människor har förlorat sina jobb, och till slut också sina hem. På gatorna ökar gängkriminaliteten och våldet.

Två av dem som råkat illa ut är Stan och Charmaine. De är välutbildade, och för inte så länge sen hade de båda bra jobb. De hade ett fint hus och planerade att bilda familj. Nu har de inget kvar. De bor i bilen och lever på de få dollar Charmaine tjänar som servitris på en dålig bar. De är hela tiden på helspänn, beredda på att ge sig av för att undvika kronofogden och kriminella gäng som härjar på gatorna.

En kväll ser Charmaine en reklamfilm för ett projekt som kallas Internharmoni. Det är en egen sluten stad, där alla invånare garanteras sysselsättning, mat och boende. Målet är att staden ska bli självförsörjande, och om det lyckas ska den användas som modell för hela nationen. Invånarna får skriva på ett livstidskontrakt och ingen kontakt med yttervärlden är tillåten. Det geniala med systemet är att staden består av två delar. Ett civilt samhälle, Internharmoni, där alla arbetar inom tjänstesektorn och har egna boenden. Det finns också en fängelsedel, Positron, där alla lever enkelt men bekvämt, och arbetar med produktion. Invånarna byts av i dessa två sektorer, så att alla tillbringar varannan månad i civilsamhället och varannan månad i fängelse. Alla har därmed så kallade avbytare som bor i deras hus den period de sitter i fängelse, på så sätt utnyttjas bostadsytan maximalt.

Stan och Charmaine skriver på kontraktet och i början är de väldigt nöjda, särskilt Charmaine som uppskattar ordning, rutiner och renlighet. Men ingenting är gratis. Och om något verkar vara för bra för att vara sant så är det nog det. Internharmoni är ett totalitärt samhälle med övervakning, kontroll, censur. Det ryktas också om att de som protesterar mot systemet försvinner spårlöst. Problemen börjar när Stan och Charmaine på varsitt håll, mot reglerna, tar kontakt med sina avbytare...

Hjärtat stannar sist är på många sätt typisk för Atwood. Hon skriver ju ofta dystopiska romaner, som utspelar sig i en mörk framtid, där den lilla människan ställs mot systemet. Margaret Atwood är en mycket produktiv författare, och skriver inom flera genrer. Hon är aktuell med tv-serien The Handmaids tale/Tjänarinnans berättelse som bygger på hennes bok med samma namn. Den här boken är kanske inte riktigt i samma klass, men ändå mycket läsvärd, och den känns också ibland kusligt aktuell för vår egen tid.

/Åsa

torsdag 2 november 2017

Feberdröm av George R.R Martin


Men kolla vilken härlig smällkaramell till höstbok! Den här romanen har några år på nacken, den kom ut 1982 men översätts först nu till svenska. Många av er känner så klart igen George R.R Martin, som författaren till den omåttligt populära bokserien Game of Thrones. Men istället för riddare, drakar och demoner så befolkas de här sidorna av blodtörstande varelser.
Och det är så bra, jag blir helt uppslukad av både intrigen men framförallt de fantastiska miljöerna i den här boken. Låg och läste halva natten faktiskt, för det gick inte att slita sig. Mustig och svulstig, det har målats med stora penslar när den här historien skulle upp på målarduken. Och jag älskar det!
Det är 1800-tal vid Mississippifloden, det amerikanska inbördeskriget står runt hörnet, och än så länge tuffar hjulångarna fram på floden. Men inte Kapten Abner Marsh's (misstänkt lik Martin själv till utseendet för övrigt) båtar, han har bara en liten skruttig hjulångare kvar efter diverse olyckor och otur. Ruinens brant är nära och ödet flåsar honom i nacken. Då kommer den märklige Joshua York med ett erbjudande. Tillsammans ska de styra rederiet, och bygga den största och snabbaste hjulångaren på floden! Han lovar guld och gröna skogar, och Abner Marsh kan inte stå emot, trots att han anar oråd.
Snart är båten färdig, och den är precis så magnifik som Abner tänkt sig. De döper den till Feberdröm och framtiden ser ljus. Sen går allt käpprakt åt pipsvängen, det blir en mörk historia där bladen färgas av blod och brustna löften. För runt den mystiske Joshua York sprider sig en känsla av olust, av rädsla och av mörka oklarheter. Och längs floden går döden sin runda, det dyker upp oförklarliga lik både här och där…
Det här är en fantastisk vuxensaga, och jag är så förtjust i de målande miljöerna och de smutsiga gatorna längs flodens mystiska vatten. Feberdröm är som ett fullmatad gottepåse i kulörta färger men där godiset är nattsvart under den skimrande ytan. En perfekt bok att sjunka ner i när mörkret nu sänkt sig över oss. 

 / Malin

måndag 30 oktober 2017

My Absolute Darling av Gabriel Tallent

Kanske inte sedan J.D. Salinger har det funnits en författare som kunnat trollbinda på det sätt Tallent gör i My Absolute Darling. En bok många gånger vacker som en hoppfylld dröm, om en flicka vars inre styrka hjälper inte bara henne utan även oss läsare, som känner att det kunde ha varit vi. Tallent uttrycker sådant vi önskar vi kunde sätta ord på; hans beskrivning av flickan och de vänner som kommer henne nära låter oss veta att vi inte är ensamma.

Flickan vi får följa står på tröskeln till vuxenlivet och försöker finna sin roll i en förvirrande vuxenvärld. Hon skapar sig en egen identitet, kallar sig Turtle, söker sig till en ny sorts närhet utanför sin familj. Hon vill inte se sig själv som offer och hatar sin pappa för att han utsatt henne för sexuella övergrepp, men samtidigt håller hon av honom och hatar sig själv för det. Då hon upptäcker vänskap hon inte visste fanns och känner sig inkluderad i en ny sorts kärlek öppnar sig en ny värld för henne, en värld av kärlek än mer förvirrande än pappans värld av hat. Efter att mamman gått bort har pappan blivit någon för vilken bara de värsta scenarierna är tänkbara. Så han beväpnar sin dotter, tränar henne till att bli en överlevare, lär henne att inte lita på någon, förbereder henne för en annalkande katastrof. Dottern tar efter honom i allt. Hennes självförakt och den ilska hon vänder mot kvinnor bottnar i pappans kvinnohat och förminskning av henne. Då hon gör upp med honom är det som en uppenbarelse, för dem båda.

Det är svårt att göra den här boken rättvisa, vilka lovord man än använder. En bländande reflektion av tonårstidens virrvarr av smärta och upprymdhet och om det livsviktiga i att kunna få känna samhörighet och tillit och att ha mod att stå emot andras förväntningar, vare sig det gäller det grupptryck vi utstår utanför hemmet eller krav från ens familj. Fullkomligt briljant.

/Johan

torsdag 26 oktober 2017

Värd att döda av Peter Swanson


Den här historien börjar på en flygplatsbar i London, där Ted Severson sitter och dricker gin och tonic. Han är en man i sina bästa år, med en så pass välfylld plånbok att han inte behöver arbeta längre egentligen, han gör det mest för att det är kul. Ted har ett fint hus mitt inne i Boston och en yngre, vacker fru. Dessutom bygger de ett nytt stort hus vid kusten i Maine, ett hiskeligt åbäke till hus med fler sovrum än vad de någonsin kan använda. Livet leker alltså för Ted! Eller så kanske det inte leker alls, snarare tvärtom.
För snart förstår vi, vi som står bredvid Ted och tittar på, att han är olycklig. Och förbannad. Så när den ljuva Lily Kitner slår sig ner på stolen bredvid i baren, så börjar de två prata. Helt oskyldigt, så där som två främlingar gör. Men Ted har börjat få mer och mer gin i glaset, och inte så mycket tonic, och han blir snabbt privat i sitt samtal med främlingen Lily. Hon är så bra på att lyssna, och så förstående. Så när Ted plötsligt häver ur sig att han vill döda sin fru, så förväntar vi oss kanske ändå att Lily ska ursäkta sig och gå därifrån. Men det gör hon inte, istället erbjuder hon sig att hjälpa till..
De fortsätter smida planer på planet hem till Boston, och ses vid flera tillfällen hemma i USA för att komma fram till hur de ska göra sig av med Teds fru. Men samma stund som Ted träffar Lily så har en katt och råtta lek tagit sin början, där ingen går säker. För Lily är en kvinna med förflutet, och som det inte vore nog så får vi snart även träffa Teds hustru Miranda.
Värd att döda är en fartfylld historia med fler vändningar är någon spänningshistoria jag läst på väldigt länge. Den har jämförts med både Gone Girl och Kvinnan på tåget, men den här boken är mycket bättre. Jag sitter som på nålar och kliar mig förvirrat i huvudet när jag förstår att jag just inget har förstått. Och för mig, så är det precis så en bra spänningsroman ska vara, den ska snurra runt mig så många gånger på stolen att jag går vingligt därifrån. Mitt i natten dessutom, eftersom jag fick lov att strunta i att väckarklockan snart skulle ringa, för jag var tvungen att läsa färdigt. 
 / Malin

tisdag 24 oktober 2017

Nominerade till Augustpriset 2017

Igår kväll avslöjades de nominerade till årets Augustpris, som kommer att delas ut på Augustgalan den 27 november i Stockholms konserthus. Här är de nominerade i klasserna skönlitteratur och facklitteratur:

Nominerade till Årets svenska skönlitterära bok
De kommer att drunkna i sina mödrars tårar, Johannes Anyuru
Sidonie & Nathalie. Från Limhamn till Lofoten, Sigrid Combüchen
Hastigheten, Jörgen Gassilewski
Just nu är jag här, Isabelle Ståhl
Rosor skador, Jenny Tunedal
I en skog av sumak, Klas Östergren

Nominerade till Årets svenska fackbok
Ett jävla solsken. En biografi om Ester Blenda Nordström, Fatima Bremmer
Frågor jag fått om Förintelsen, Hédi Fried
Brandvakten, Sven Olov Karlsson
Nära fåglar, Roine Magnusson, Mats Ottosson, Åsa Ottosson
Den nya dagen gryr. Karin Boyes författarliv, Johan Svedjedal
Är vi framme snart? Drömmen om Europas förenta stater, Per Wirtén

Böckerna kan du såklart låna på Biblioteken i Karlskrona! Några av dem finns även som e-böcker, om du vill läsa direkt!


/Åsa

torsdag 19 oktober 2017

Earthseed series av Octavia E. Butler

Få böcker ligger mig varmare om hjärtat än Octavia E. Butlers Parable of the Sower och Parable of the Talents. Tillsammans med Joyce Carol Oates, Ursula K. Le Guin och Theodore Sturgeon är Butler min favoritförfattare, och när jag upptäckte hennes böcker 2006 var Parable of the Sower den första jag läste. Sedan dess har allting annat hamnat i dess skugga.

Under 2020-talet uppstår ett nytt fenomen, hyperempatiska ungdomar som upplever bevittnad njutning eller smärta, mental eller fysisk, exakt som sin egen. Lauren är en av dessa ungdomar, en afroamerikan som överlevt då det amerikanska samhället kollapsat på grund av klimatförändringar. Hon har växt upp i en gated community, ett inhägnat samhälle med större autonomi än dagens grindsamhällen, isolerat från anarkin utanför. Då hon närmar sig vuxenlivet börjar hon utveckla en personlig övertygelse, inspirerad av Darwins böcker om evolutionen, som ger henne hopp. Denna tro blir grunden för en religion, Earthseed, som snart sprider sig hos andra som desillusionerats av tidigare generationers system och hierarkier.

Laurens hem attackeras och hon drivs på flykt med andra överlevare. Alla minoriteter, såväl religiösa som etniska, förföljs av rasistiska högerextrema militanta grupper som tagit över det laglösa samhället. För då alla resurser sinar har samhället hemfallit åt ett kaos där brutalitet härskar. Lauren blir snart en symbol för de unga som ser sin uppgift att föra människorna bort från en dödsdömd planet för att börja om, mogna och nå nästa steg i evolutionen. Men historien upprepas innan de hinner upprätta en ny civilisation. I Parable of the Talents, en mörkare bok än den första, förs anhängarna under 2030-talet till koncentrationsläger där de måste kämpa för sin tro på att historiens mönster kan brytas.

Earthseed-böckerna är på många sätt enastående. De har en poetisk ådra med hög puls, filosofisk insiktsfullhet, uppslukande handling, nyanserade karaktärer, en berättelse som stimulerar både känsla och intellekt. Jag föll handlöst, redan efter första kapitlet av första boken, för både berättaren och berättelsen. Att dessa böcker, som skrevs på 1990-talet, fått ny aktualitet idag är något man kan läsa om i en fascinerande artikel i the New Yorker. Det är två tidlösa, i mina ögon fulländade böcker med brinnande angelägenhet, de bästa science fiction-romaner jag läst. Vad gäller berättelser som utspelar sig i framtiden finns det inga böcker jag rekommenderar mer än dessa.

/Johan

tisdag 17 oktober 2017

På andra sidan väggen av Shari Lapena

Anne och Marco är bjudna till grannarna på middag. Tillställningen ska vara barnfri, så parets lilla dotter på 6 månader får stanna hemma med barnvakt. Men bara en timme före middagen ringer barnvakten och säger att hon fått förhinder.

Paret bestämmer sig för att gå på middagen ändå, grannarna bor ju bara vägg i vägg, de kan gå in och titta till dottern med jämna mellanrum. Dessutom tar de med sig babylarmet så de hör om hon skulle vakna.

Kvällen blir lång, och när Anne ska titta till dottern sista gången vid ett-tiden på natten, möts hon av att ytterdörren står på glänt. Fylld av onda aningar springer hon upp till dotterns rum och hittar sängen tom...

Snabbläst och spännande thriller om alla föräldrars värsta mardröm...

/Åsa