Tips och tankar kring böcker, läsning, musik och film från Karlskronas bibliotek



fredag 26 augusti 2016

”Vågspel” av Ann Rosman


Åh, vilken lycka när Ann Rosman släpper en ny bok, och åh, vilken sorg när den är utläst! Få författare lyckas fängsla mig såsom hon, hon är en fantastiskt begåvad och driven berättare, som skriver deckare som är så mycket mer än just det. Det är alltid spänning på hög nivå, men samtidigt får man en rejäl historielektion av bara farten, utan att man ens märker det. Och lyckan över denna, hennes senaste, är total… det känns som hennes bästa – av så många bra!

Denna gång skickas Karin Adler vid Göteborgspolisen, från Marstrand där hon bor – dock inte längre i sin segelbåt utan i en liten stuga uppe på ön – till de gröna och vindpinade Orkneyöarna norr om Skottland. Detta kommer sig av att man där funnit en segelbåt drivandes, tillhörande en saknad man boendes på en grannö till Marstrand. Mannen, Bosse, som är pensionerad Nordsjödykare, står inte att finna någonstans och man befarar att han fallit överbord, eller utsatts för ett brott. Varför han hastigt skulle begett sig till just Orkney är det ingen som vet och därför skickas Göteborgspolisen dit för att bistå utredningen.

Parallellt med det nutida mysteriet får vi följa Bosse under en dykexpedition utanför just Orkneyöarna under augusti 1977, som han anlitats till, för att leta efter guld i vraket av det brittiska krigsfartyget HMS Hampshire, som förliste där under första världskriget. Det är under stark hjärtklappning man läser om deras oerhört riskfyllda uppdrag under vattnet samtidigt som man får en nyttig dos av hur oljeindustrin under många år utnyttjat djuphavsdykare ansvarslöst. Och det är bl. a. dessa faktorer som är kopplingen till mysteriet Bosse idag. Som faktiskt har en viss verklighetsbakgrund – som vanligt när det gäller Rosman - och som gör skeendet än mer intressant.

Det här är så makalöst bra, och vansinnigt spännande – jag kunde inte komma hem fort nog för att läsa vidare under dagarna när jag slukade den – och jag avundas alla som fortfarande har den här läsupplevelsen framför sig. Tack Ann Rosman för ännu en pärla!

/Tuija

onsdag 24 augusti 2016

"Första lagen" av Joe Abercrombie

Joe Abercrombies nyskapande och kritikerrosade bokserie "Första lagen" har funnits på engelska sedan 2008 och dess publik har sedan dess vuxit, även i Sverige, där Damm Förlag givit ut den här fantasyberättelsen i svensk översättning. Abercrombies författande kännetecknas av omsorgsfullt tecknade personporträtt och tydlig karaktärsutveckling. Karaktärerna i "Första lagen" förändras hela tiden, växer, formas av de omskakande händelser de är med om och når allt större mognad under berättelsens gång. Vår förutfattade mening om karaktärerna omprövas, då de personer vi från början ser som hjältar visar sig ha en mörk sida och de till synes hjärtlösa visar prov på medlidande och varmhjärtat hjältemod. Abercrombies förmåga att omkullkasta de uppfattningar vi har om karaktärerna och se dem i nytt ljus är något som särskiljer hans böcker från annan fantasy. Att situationerna som karaktärerna hamnar i tvingar dem till oväntade lösningar gör dessutom handlingen njutbart svår att förutsäga.

"Första lagen" utspelar sig i en fiktiv värld som liknar Europa under medeltiden, både vad gäller hur långt man har kommit i den teknologiska utvecklingen och vad gäller dess samhällsstruktur, med dess feodalsamhällen enade under kungahus som tillsammans med kyrkan besitter den yttersta makten. Abercrombies värld heter Världscirkeln. Böckernas händelser sker mestadels i det mittersta riket, Unionen, som härjas av angrepp både från norr och söder. Kungen av Nordmännen, Bethod, kan bara skapa sammanhållning över Nordmarkens krigiska barbarstammar, med dess många klanhövdingar, genom att leda dem i krig mot en gemensam fiende. Från söder invaderar det mäktiga Gurkiska Imperiet, som påminner om det Osmanska riket. Till råga på allt finns det en kontinent öster om Unionen som hotar dess kust, och till väster finns spillrorna av det Gamla Imperiet med krigsherrar som strider om makten och innebär också ett hot så snart fraktionerna står enade under en kung.

 Ena delen av serien följer en brokig skara individer som samlats av magikern Bayaz för att lägga beslag på ett uråldrigt föremål som kan användas som ett slags övermäktigt vapen. Växelvis med deras expedition följer vi även Sand dan Glokta, en av kungens Inkvisitorer, utsänd för att få svar på en mordgåta och för att — i egenskap av att vara torterare — inte sky några medel för att försvara riket från inre och yttre fiender. Utöver Bayaz och Glokta består persongalleriet av Jezal dan Luthar, en fåfäng, adlig svärdsman som tävlar i fäktning innan han blir en av Bayaz följeslagare, Logen Niofingrar, en barbar som vill sona för all skada han orsakat, Collem West, en officer med en tendens att tappa kontrollen vid vredesutbrott, Hundmannen, luktkänslig medlem i Logens tidigare krigarskara, och Ferro, ärrad före detta slav ute efter hämnd. Böckernas många trådar tvinnar samman till en tät väv av sammanhängande berättelser, allt skildrat ur dessa huvudpersoners perspektiv. Att Abercrombie inte skyggar för att låta en huvudperson dö gör att man ända fram till slutet är genuint rädd att den karaktär man fäst sig mest vid inte ska klara sig. Varmt rekommenderad.

/Johan

måndag 22 augusti 2016

Flickorna på Englandsbåten av Lone Theils

Idag är det första recensionsdag för Flickorna på Englandsbåten - deckaren som är den danska journalisten Lone Theils debut. Danmark kan ju med rätta ta åt sig sin del av äran för det som brukar kallas det nordiska deckarundret, med författare som Jussi Adler-Olsen, Sara Blaedel och Gretelise Holm. Redan i Theils debut anar man ett nytt lovande tillskott till den redan namnkunniga gruppen!

Precis som författaren själv är huvudkaraktären i boken journalist. Nora Sand är bosatt i London, men skriver åt den danska dagstidningen Globalt. På ett uppdrag i en liten engelsk kuststad köper hon en gammal resväska i en antikaffär. I väskan hittar hon några äldre foton av unga kvinnor. Två av dem känner hon väl igen. De unga danskorna var boende på ett behandlingshem i Danmark, och försvann på färjan under en resa till England på 1980-talet. Fallet har tagits upp ett antal gånger i danska medier, utan att man funnit några spår efter kvinnorna. När Nora börjar forska i historien bakom väskan och fotona, leder det henne till en dömd seriemördare, som hade för vana att spara sina offers tungor som troféer...

Det är nästan lite "När lammen tystnar-vibbar" över historien. Nora är ung, ambitiös och våghalsig. Hon får personlig kontakt med en mycket förslagen och grym man som redan har många unga kvinnors liv på sitt samvete. Hon vill veta vad som hände de danska kvinnorna, och är beroende av den information han eventuellt har. Det blir en spännande och oförutsägbar historia som slutar i en mycket dramatisk final. Fler böcker är planerade om Nora Sand, och jag läser gärna mer av denna författaren!

/Åsa

torsdag 18 augusti 2016

A hard days night av Richard Lester

På 60-talet rådde det total Beatleshysteri. I samband med att bandet skördade framgångar på scenerna så skapades också en av världens mest inflytelserika musikaler. "A hard days night" har haft en enorm påverkan på populärkulturen, inte minst i utformandet av exempelvis kanaler som MTV och VH1. Det är inte helt oförtjänt som Richard Lester kallats MTVs ursprungliga fader. Med hjälp av snabba klipp, handhållen kamera och en blandning av musikal och dokumentär har Lester skapat någoting helt unikt. Men hur många har egentligen sett filmen? Om man pratar om Beatles och musikaler så nämner de flesta "across the universe" som kom 2007. Det är dock en väldigt konventionell musikal och det enda dessa två musikaler har gemensamt är att delar musik. Förra året firade "A hard days night" 50-års jubileum och restaurerades i fin nyutgåva. Det tycks mig som att många faktiskt missat denna pärla.

Handlingen i "A hard days night" är nästan löjligt enkel. Vi får följa Paul, John, Ringo och George under ett hektiskt dygn. Bandmedlemmarna spelar sig själva och målet är att de ska uppträda i en TV-sändning på kvällen. Det blir dock en massa strul, Ringo kommer bort och bandet jagas av hysteriska fans. Med sig på resan har de också Pauls vilda farfar som vill ut och festa och dansa med damer. Det är som upplagt för knasiga förväxlingar. Men som man kanske kunde gissa så slutar allting väl och det blir en bejublad konsert.

Även om man inte är något Beatles-fan (det är inte jag) så är det omöjligt att inte kapitulera inför den här filmens charm. Det finns en lekfullhet och en rebellisk ton i filmen som känns så himla rätt. Grabbarna springer runt och busar med poliser och kivas med varandra. Alla fyra har fått lagom svåra repliker och det känns aldrig som att de behöver skådespela över sin egen förmåga. Allting gifter sig dessutom underbart med Beatles rockdängor. Musiken ramar in och förstärker varje scen. Det är som en lång musikvideo som aldrig blir tråkig! Inget glitter, inget överdriven glamour.
Bara fyra sköna grabbar och en hel värld framför sina fötter.
Tänk så enkelt det kan vara ibland!

/Henrik

tisdag 16 augusti 2016

H K Rönblom i nygammal skepnad

Nyutgivningen av svenska pusseldeckare från 1900-talets mitt, har ju tagit fart de senaste åren. Både Maria Lang och Stieg Trenter har fått en andra guldålder med nya läsare. Böckerna har kommit ut i fina nyutgåvor och - i Langs fall - även blivit filmatiserade. Nu är det äntligen dags för H K Rönblom att träda fram i ny skepnad. Han var samtida med Lang och Trenter, men har nog tyvärr hamnat lite i deras skugga. Därför är det roligt att Modernista nu satsar på nyutgivning av hans böcker. I första skedet är det "Död bland de döda" (1954) och "Höstvind och djupa vatten" (1955) som fått nya snygga omslag. Hans Krister Rönblom var faktiskt född här i Karlskrona 1901, men tillbringade större delen av sin uppväxt i Stockholm och Uppsala, där han studerade. Han var fil. dr. i statskunskap, och arbetade som journalist, bl. a. på Aftonbladet.

Rönbloms detektiv heter Paul Kennet, och är läroverksadjunkt i den fiktiva norrländska staden Sundhamn. Hans yngre syster Susanne förekommer också ofta i handlingen i en Watson-liknande roll. Full av små tips hon plockat upp från sin läsning av Agatha Christie, bistår hon gärna sin bror i detektivarbetet.  I "Höstvind och djupa vatten" tar sig Paul Kennet an ett fall som har anknytning till ortens godtemplarloge. Efter ett sent möte hittas en av medlemmarna död nära sitt hem. Elavläsaren Bäck har uppenbarligen bragts om livet, då någon spänt upp en ståltråd tvärs över den gränd han måste korsa på sin moped, på väg hem. Fallet visar sig ha kopplingar till en olycka som skedde i bygden under beredskapsåren. Och som vanligt gör Paul Kennet iakttagelser kring brottet som den lokala polisen har förbisett!

Rönbloms böcker följer exemplariskt mallen för pusseldeckarens anatomi. Läsaren får hela tiden ta del av samma information som detektiven, och som om inte det vore nog, redovisas i slutet alla ledtrådarna som ledde fram till gåtans upplösning - med sidnummer! Beskrivningar av miljö, personer och samtida fenomen inom kultur och politik ger ytterligare behållning av Rönbloms böcker. Dessutom skriver han med en rejäl dos humor, man skrattar gott många gånger, särskilt vid person-
beskrivningarna! Sin deckarhjälte, Paul Kennet, beskriver han såhär:

"Ehlevik klassificerade honom som en oförarglig teoretiker. Han såg ut som mannen som förlorat sitt paraply. Hans ansikte var menlöst som på ett passfoto."


Lägg därtill en väl konstruerad intrig, ett fantastiskt språk med många litterära anspelningar, och det är inte svårt att förstå varför det är värt att upptäcka - eller läsa om - H K Rönbloms pusseldeckare!

/Åsa

måndag 15 augusti 2016

Laboon av Henrik Tord

Titeln betyder ungefär ”vågen som äter människor” på moken, som är språket som talas av havsnomaderna utanför Thailands västkust. Och vågen som äter människor syftar ju förstås på en tsunami, och här den som påverkade livet för så oerhört många människor i december 2004. Det är en stark, nästan lite magstark skräckthriller, den tredje och sista i Tords Svart paradis-trilogi, som alla utspelar sig delvis i Asien och berör mänskligt mörker, kulturella skillnader, men framför allt är oerhört intressanta berättelser om komplexa skeenden i människors liv oavsett religion och kultur. Om Kum och Lasaros tårar har jag skrivit gott om på bloggen tidigare, gå gärna in och läs om du blir nyfiken!

Här får vi i alla fall följa Sandra, som tillsammans med sin man Matti förlorade den nioårige sonen Viktor på Annandagsmorgon, under samma skräckliknande former som så många verkligen gjorde, då när det hände. Men vi får också följa lille André, också nio år, som varit fosterhemsplacerad men nu blivit hämtad av sin pappa ”söderhavskungen” för att tillbringa tid med honom på hans dykskola i Khao Lak. Och mitt under tsunamin är de ute till havs och dyker, och överlever trots oddsen. Men båten är full av svenskar, som alla blir chockade när de närmar sig land och ser förödelsen som drabbat regionen. Andrés pappa Marko tar befälet och beordrar ut dem till havs igen, för nya vågor kan komma, och han tar dem med långt norrut, in på burmesiskt vatten, och tar iland dem på en obebodd ö som en av de thailändska besättningsmännen känner till. Där börjar sedan en ofattbar katt-och-råtta-lek utspela sig, för vad ingen vet är Markos bakgrund som grovt kriminell och efterspanad av andra sådana, och att han nu insett vilka möjligheter tsunamin gett honom och därför när drömmen om att de facto gå upp i rök en gång för alla – inte bara hålla sig undan, utan faktiskt passa på att ”dö” av tsunamin och sen kunna starta om på nytt. Men det kräver ett högt pris – han behöver se till att eliminera alla de andra svenskarna för att kunna genomföra sin plan. André anar men blundar, de övriga fattar ingenting när en efter annan dör under mystiska omständigheter. Men – plötsligt måste det finnas någon annan som är ute efter dem… För att inte tala om alla de mörka andar som bebor ön…

En modern variant av Agatha Christies Tio små negerpojkar”? Vansinnigt spännande och obehaglig i alla fall! Och jag hoppas och önskar att Tord inte slutar skriva för att denna svit är till ända. Han är alldeles för bra för det!

/Tuija

torsdag 11 augusti 2016

Tjuvheder av Peter Grönlund

I slutet av 60-talet skakade Stefan Jarl om Sverige med sin dokumentär om Stockholms mods. Det var ett otäckt porträtt av människor som fallit utanför samhällets skyddsnät.
En ny generation tar nu vid och förvaltar det arv som Stefan Jarl upprättat. Regissören Peter Grönlund visar upp en sluten värld som få människor känner till.
Tjuvheder är ett socialrealistisk svart drama som handlar om människor som står utanför samhället.

Glöm Stureplan och de rosa körsbärsträden i Kungsträdgården. Människorna i denna filmen lever inget glamoröst liv. De befinner sig långt ut i förorten. Så långt att det knappt kan kallas för förorten längre. Snarare utkanten av skogen. Tjuvar, missbrukare, prostituerade, alkoholister och utslagna har upprättat ett eget samhälle bland trasiga husvagnar och tält. Där hjälps de åt för att få den sönderslagna vardagen att gå ihop. Mitt i detta kaos hamnar huvudpersonen Minna (spelad av en fantastisk Malin Levanon). Hon är på flykt från skattmasen, polisen och langare som hon har blåst på pengar. Minna tror sig ha hittat ett säkert gömställe men problemen följer efter. Snart står hon indirekt i skuld till Christer Korsbäck, en råbarkad typ som man absolut inte skojar med.

Tjuvheder blev en av förra årets stora snackisar och den kammade hem fem guldbaggar! Den fick även stor uppmärksamhet eftersom Peter Grönlund använde sig av riktiga missbrukare för att få en mer autentisk känsla. Att använda sig av amatörskådespelare har varit ett framgångsrecept i svensk film de senaste åren.  Detta skapade en hel del kritik från skådespelarbranschen som kände sig åtsidosatta. De menade att en sådan här utveckling på sikt skulle utarma skådespelaryrket. Är det egentligen en regelrätt skådespelarprestation om man är missbrukare och spelar missbrukare? Komplicerat? Ja visst.

Den som mot all förmodan missade denna starka film på bio kan låna den på dvd oss hos på biblioteket.

/Henrik

onsdag 10 augusti 2016

Skilsmässor och relationer

Många är de författare som skrivit och berättat om otro och kärlek som gått i kras. Den mest aktuella är troligen ”Århundradets kärlekskrig: en punktroman” av Ebba Witt-Brattström. Att boken på något sätt skulle handla om hennes och Horace Engdahls uppbrott är något ho
n bestrider. Det må vara hur det vill med den saken. Deras skilsmässa har manglats en hel del i media.

Boken är skriven som en lång dialog mellan Han och Hon. Repliker varierat fyllda med vädjan, förakt, avsky, nålstick, briljerande, ömhet samt kärlek och hat. En bild av en relations uppgång och fall kan man säga. Även en bild av två intellektuellas maktkamp. Båda är de fast i den strukturella könsmaktordningen.

”Århundradets kärlekskrig” är tänkt som en pendang till ”Århundradets kärlekssaga” av Märta Tikkanen. Märta Tikkanen som skrev en intensiv prosadikt om sitt äktenskap med en alkoholist; konstnären Henrik Tikkanen. Ett glödande kärleksförhållande. Mannen som är på väg mot sin egen undergång i ett hav av sprit. Boken finns att köpa i nyutgåva.

Paret Erik och Martina Haags äktenskap havererade i princip mitt framför omgi
vningens ögon. Martina Haag berättar om sin upplevelse i ”Det är något som inte stämmer”. Vanmakten och förtvivlan hos den bedragna. Den som blir lämnad, övergiven och ensam. Att hamna i ett bottenlöst hål av ångest och sorg. Kampen för att ta sig tillbaka igen. Utlämnande om det som ”bara kunde hända andra”.

”Det är inte jag det är du” av Mhairi McFarlane handlar också om kärleksbesvikelse. Delia Moss har målat upp en drömbild av sitt frieri till sin sambo Paul. Frieriet ska ske på deras 10-årsdag som ett par. Fantasin inbegriper även kvällens fortsättning efter det förväntade ja-svaret.

Men det blir ju sällan som man tänkt sig. Tioårsdagen blir definitivt inte som i Delias fantasier. Samma kväll uppdagas att Paul spelat dubbelspel med en yngre tjej en tid tillbaka. Tillvaron rasar ihop för Delia. Sedan följer hur Delia försöker samla ihop sig och få ordning på sitt liv. Klockan tickar och det är dags att växa upp ”på riktigt”. Det är en ytlig historia som bjuder på en del igenkännande och dråpliga situationer. Inte samma klass som övriga titlar här, men allt behöver ju inte vara tungsinne.

/ Carina

måndag 8 augusti 2016

Återbesök i Nesser-land

När man tycker sig känna en författare väl, är läsningen som att återvända till ett välkänt landskap. Även om det gått en tid sedan sist känner man igen sig i omgivningarna, är bekant med lokalbefolkningen, och med dialekten som talas där.

I Håkan Nessers nya spänningsroman "Eugen Kallmans ögon" återvänder jag till det för mig så trygga och välbekanta nesserska landskapet, med dess otaliga vindlingar och vrår. Berättelsen utspelar sig i en icke namngiven norrländsk stad, "K-". Nesser är tillbaka i sitt naturliga habitat (som han kanske skulle uttrycka det själv), en högstadieskola i en mindre svensk ort. Eugen Kallmann var svensklärare på Bergtunaskolan, aktad och respekterad, men något av en enstöring. Hans död utreddes som misstänkt, men det fastslogs till slut att han genom en olyckshändelse föll nerför trappan i det övergivna huset, där han hittades av en av sina elever.

Kallmanns efterträdare Leon Berger börjar sin nya tjänst på Bergtunaskolan, och får höra talas om sin företrädare, hans död, och att han kort dessförinnan nämnt att han kände till ett brott som inte uppdagats. Berger hittar också Kallmanns dagböcker i sitt skrivbord på skolan, och börjar nysta i frågan om vem han egentligen var, och om hans död verkligen var en olycka... Parallellt med Bergers berättelse får vi även lyssna på lärarkollegan Igor och skolkuratorn Ludmilla, med vilken Berger snart inleder ett förhållande. Även skoleleven Andrea och hennes mamma Ulrika får berätta sina delar av historien.

Förutom att det är en spännande historia med starka drag av pusseldeckare, har boken allt det som gör Nesser så bra; skildringen av barndom och uppväxt, humor (av den svarta sorten) - och språket! Det är också roligt att romanen utspelar sig på 1990-talet, en händelserik och omvälvande period som de flesta av oss har färskt i minne och kan återkoppla till. Jag vill varmt rekommendera er att än en gång låta er uppslukas av det nesserska landskapets alla berg och dalgångar!

"Eugen Kallmanns ögon" finns att låna som bok och e-bok på biblioteken i Karlskrona.

/Åsa

torsdag 4 augusti 2016

Nattens historia - Gunnar Broberg

Sedan tidernas begynnelse har ljus och mörker varit två motståndskrafter. Det rena och ljusa står ofta emot det mörka och outforskade. I den här boken så väljer Gunnar Broberg att fokusera på det senare. Han gör en kulturhistorisk djupdykning i nattens historia. Det må vara ett smalt ämne men ack så intressant! Hur har människan egentligen förhållit sig till natten? Hur sov man? Vad drömde man om? Hur påverkas vi av mörkret? Här finns det mesta beskrivet. Dagboksanteckningar från folk som inte kunde sova varvas med berättelser om stearinljusets betydelse. Även det andliga får stort fokus. Den andligen upplysta människan var ju som bekant skyddad från nattens frestelser.

Min personliga favorit är dock berättelserna om nattmannen. Han hade som uppgift att tömma bajslatriner, forsla bort lik och se till att inga bränder startade. Det var inget glamouröst yrke men denna skuggfigur blev en trygghetssymbol. Nattmannen gick ofta och sjöng högt för sig själv och när folk hörde hans stämma kunde de förvissa sig om att någon var vaken och skyddade dem. Som helhet är det en intressant resa genom den nordiska historien. Författaren har ingen lätt uppgift. Vi kastas snabbt mellan olika händelser och mängder av citat flödar. Ibland känns det på gränsen till spretigt. Det finns oändligt mycket att säga om natten och Broberg vill gärna få med alla små detaljer. Men kanske är detta en bok för just den som vill ha de små detaljerna. Exempelvis hur sängen skulle bäddas och placeras. i slutändan är det helt enkelt omöjligt att inte falla för bokens charm.

/Henrik